fredag 6 januari 2012

Simon och ekarna...

.. är en helt fantastisk film.

Stundtals jobbig men framförallt fantastisk. Jag torkar mig på halsduken när tårarna trillar men skrattar lika ofta.   Jag blir rörd men framför allt berörd. Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker att filmen gör boken rättvisa.

I eftertexterna ser jag ett namn från förr på en person som varit delaktig i att göra filmen. Jag ler och berättar för min vän. Att vi för snart 12 år sen dejtade några gånger och att han då vantrivdes så oerhört på sitt jobb. Vad vill du göra egentligen frågade jag. Jag har en dröm om att få arbeta med film svarade han. Vad hindrar dig? Han berättade att han funderat på att söka till folkhögskola för att plugga film men att han inte kommit sig för att göra det i tid och att ansökningstiden nu gått ut eftersom sommaren stod i försommarblom.

Jag uppmanar honom att kontakta den folkhögskola han vill studera vid. Jag berättar att ibland är de flexibla med antagningen även om datumet är passerat. Han låter tveksam och undrar om det verkligen kan vara så. Jag antar att han gjorde det för vår kontakt rann ut i sanden men vi hördes nån gång senare under sommaren och då visade det sig att han kommit in. Nu är han delaktig i filmer som denna. Så även om våra livsstigar bara korsades kort så blir jag glad när jag ser hans namn där och att drömmar kan slå in och ta dig dit du vill om du själv tar ett steg i rätt riktning.



(bilden är från en Iphone-app)

8 kommentarer:

  1. Hej kära!
    Fantastisk berättelse. Tack för den.
    Jag ska verkligen tänka på detta när jag tappar tron om ett jobb. Det känns lite hopplöst just nu.
    Men ger upp gör jag inte. Funderar istället på andra vägar jag kan gå.
    Ta hand om dej.
    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Tack. Fint inlägg, och fin blogg. Kram.

    SvaraRadera
  3. Men så fantastiskt fint!!

    SvaraRadera
  4. hejsan
    men åhhh har du varit och sett filmen, det ska jag också se till att jag gör.
    Jag älskar Marianne Fredrikson och Simon och ekarna var den första av hennes böcker som jag läst, sen gillar jag "den som vandrar om natten" oerhört mycket.
    Tänk att allt kan hända (ang. din korta kontakt)som du berättar om....man ska aldrig ge upp sin dröm...men då gäller det ju att ha en dröm först(lite svårt att hitta ,tycker jag).
    Ha en fin dag goa du
    kram lolla

    SvaraRadera
  5. Så fint!! Livsvägen är inte rak, emellanåt hittas små stigar som leder dit hjärtat vill! :)
    Kraamen...och är glad att du kan njuta av min lilla present :)

    SvaraRadera
  6. Härligt att läsa om killen som korsade din livsväg ett tag.
    Fint också att få en recension av filmen. Jag läste boken för ganska många år sedan och har varit tveksam till om jag ska se filmen. Nu vet jag att jag ska det. Marianne Fredriksson är en av mina favoritförfattare också =)
    Kramar...

    SvaraRadera
  7. Vad glad jag blev för hans skull fast jag inte ens känner honom. Ja allt går om man jobbar mot det, det är min fasta övertygelse.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen