söndag 21 juli 2013

När man kommer hem från vissa resor..

.. är man för alltid lite förändrad.

Min flytt till Spanien som 19-åring är en sådan, min jorden-runt-resa och resan till Hawaii är också resor som förändrat mig. Min senaste resa var kort i antalet dagar och var bara inom Sveriges land men den förändrade mig och gav svar på frågor jag glömt att jag ställt. En dag kanske jag berättar om den på bloggen. Fram tills dess sparar jag minnet av den i hjärtat. 

På en klippa vid havet landade jag sista dagen av resan med bästa vännen i utkanten av vackraste Göteborg. Vi sjöng ihop i bilen och jublade åt Pippihus längs med vägen. Vi drabbas av skrattanfall som ekar över Slottskogsträd, havsytor och taknockar utanför hennes kök. Vi samtalar om vår vänskap, våra drömmar och lyckan i att ses om så bara för ett dygn. Jag återvänder till Stockholm när lördagen närmar sig sitt slut med minnen från tre olika städer. 

Idag promenerar jag på Djurgårdsland och vilar under ett träd i Rosendahls trädgård samtidigt som jag lyssnar på sommarpratare. En stund senare sitter jag i mitt klätterträd och pratar i telefon med vännen som gifter sig med kärleken på lördag. Sen möter jag min dansande vän och fikar i Hermans trädgård för att sedan vandra på söder i solens sken. 

Mitt liv är fullt av så fina människor och de är de som följer mig på livsresan i såväl regn som solsken. Vissa har varit med mig hela livet, några har jag själv funnit längs med vägen och andra är ännu inte funna. Men när solen sänker sig över Svedmyras taknockar så minns jag de människor jag mött och det jag varit med om under de senaste dagarna med värme. De kommer jag bära med mig resten av livet. 


10 kommentarer:

  1. Tänk de där resorna, vad de kan skänka en...och sällan vet man vilken som kommer att ge en mest, så där på förhand.
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, man har ingen aning om vad de starkaste minnena kommer att bestå av. Det är det som är det magiska med resandet, att man aldrig vet exakt vad som väntar.
      Kramar

      Radera
  2. En resa innebär inte bara en fysisk utan ofta också en inre. Alltid bär man med sig något och från en del resor tar man med sig mer.

    Kram Helén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Å den inre resan är ibland ännu mer ny mark och nya vyer än den yttre.
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Va fint.Stor kram till dig<3

    SvaraRadera
  4. Du väcker nyfikenhet... Jag undrar så - var får man svar på frågorna man glömt att man ställt. Det låter underbart och jag hoppas få läsa om det på bloggen vid tillfälle.

    Kram

    SvaraRadera
  5. En vacker dag kanske jag berättar.. om jag blir redo.
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  6. Jag läser. Det gör jag. Men varje gång jag hamnar här hos dig....i bloggen...då kommer inte orden ut.
    För dom finns inte för att beskriva dig som vän...som bloggerska...som...som den du är. Du fina.

    Jag. Också en rysk docka. Skalar av mig lager efter lager. För att bli den jag är ämnad att vara. Eller redan är.

    Varm varm kram ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du redan är den där personen.. och att alla de där dockorna är intressanta i sig.. vi har olika skepnader som kan vara användbara.. det innebär inte att de inte är autentiska eller sanna tänker jag.. men likväl som jag kan vara blyg ibland så är jag oerhört framåt andra gånger.. jag tror vissa uppfattar mig som ytlig medan andra finner djupet..

      Tack för snällorden, tränar på att ta emot sånt.. du är fin du LoPe.

      Kramar från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen