söndag 1 september 2013

September lyfter sin kappa..

... och bjuder hösten in.

Denna första dag i september njuter jag krispig luft och svenska äpplen. Jag låter min kropp dansa i två timmar och känner tacksamhet för att jag är frisk och att mina fötter orkar bära mig genom danssteg, tunga dagar och hoppsasteg längs med livets väg. Dag och natt.

En vän ringer och berättar att hon varit med om en bilolycka men hade änglavakt. Som i ett ögonblick så försvinner oväsentligheter som funnits i mitt sinne nyss och en stor tacksamhet och sårbarhet fyller mitt hjärta och stunden. Jag tittar ut genom mina oputsade fönster där solens strålar lyser upp lövverket och känner mig så oerhört levande och tacksam över livet och att det bara var en bil som skadades men att de som satt i den klev ur helt oskadda.

De där ögonblicken som etsar sig fast i sinnet och minnet. Den här sommaren som inte blev som de andra, där ett oväntat telefonsamtal från en advokat i Simrishamn väckte det förflutna till liv. Tre syskon som möts för första gången när en farmor begravs som bara lärt känna ett av sina barnbarn. En syskonskara där vi vuxit upp på olika håll och där jag är lillasystern. Jag som alltid varit den typiska storasystern i alla andra sammanhang då jag har en brokig familj där jag är äldsta barnet.

Tre syskon som längtat hela livet efter denna stund, i varandras sällskap märkligt avslappnade trots att vi egentligen är främlingar. Jag har träffat både min bror och min syster tidigare men de har inte träffats.En cirkel som sluts i vår farmors lägenhet, en av mitt livs märkligaste dagar.

I mitten av augusti träffas vi igen för ett dygn i Halmstad (där min bror bor) men då tillsammans med familjerna som också gläds. Vi är då hela tio personer. Jag har fem syskonbarn där den yngsta är 8 och den äldsta är 22. Det är så märkligt och stort så det inte går att ta på och ännu mindre skriva om. Det finns så många nyanser och ofrågade frågor som får svar. Ett blad vänds i livets bok och livet skiftar i en ny färg man hela tiden vetat funnits men inte hur den ser ut.

Stora saker kan hända när man minst anar och små saker kan få stora konsekvenser. Ibland är det bara att följa vägen och ibland får man trampa upp stigen själv. Välkommen September, jag tänker njuta dig vackra höst och smälta de intryck som finns i mig från din sommar. Det känns som om den vackraste av årstider kommer omfamna mig med sina dofter och färgprakt på ett vis som målar min själ, mina tankar och mina känslor.


21 kommentarer:

  1. Ååå!
    Snälla, skriv om det, kära du, skriv!
    Stora kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha.. jag som tyckte jag skrev, åtminstone något.. har tvekat på om jag ska göra det. Men när det landar så kanske jag skriver lite mer...
      Kramar

      Radera
  2. Så otäckt...Vilken tur att ingen blev skadad!

    Ett känslofyllt möte. Tänk att ha syskon man inte vet av eller vet av men inte alls känner. Förstår att det var en märklig dag där i lägenheten. Min sambo fick för något år sedan veta att han har tre syskon till. Det var bara en av dom tre som visste att han (min sambo)finns. Det var nog omtumlande för alla dom fyra att helt plötsligt få syskon. Ja livet är underligt ibland.

    Ja. Njut av vackra hösten och smälta intryck som finns där inuti. Tack för fin läsning :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en sån himla tur. Barn i bilen var det också.

      Ja, det var känslosamt. Jag har som sagt träffat dem båda men det först i vuxen ålder och det har varit en dröm sen jag var liten som jag burit på men som min pappa faktiskt till viss del hindrade så det var efter hans död för 13 år sedan som jag för första gången fick deras fullständiga namn och adresser.. men min syster träffade jag senare.. Livet blir verkligen märkligt när vuxna har så stora hemligheter och de uppdagas först senare.. men då väljer man själv vad man ska göra av den relationen.

      Kramar från Liv

      Radera
  3. Vilken tur det gick bra vid olyckan!

    Att få syskon som vuxen måste vara omtumlande. Men som du säger då väljer man själv vad man vill göra av det. När jag var barn så dillade min pappa alltid om att jag hade halvsyskon - men det var nog bara påhitt, varför vet inte, men vid hans död dök det inte upp några okända syskon till mig. Livet är som sagt underligt.

    Kramar från Ann-Charlotte

    SvaraRadera
  4. Ja, det blir annorlunda.. kanske ännu mer för mina syskon som är ensambarn medan jag är uppvuxen i en storfamilj med många småsyskon.. mina har jag känt till hela livet men mött först när jag var vuxen.. och nu möttes vi alla tre där en dag i juli.
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  5. En sådan sommar inträffar inte ofta. Det måste vara riktigt omtumlande. Och vilket möte liksom! Förstår att du behöver tid att smälta allt.
    Tur att din vän klarat sig. Du skriver så fint om dina tankar och känslor. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, en sådan sommar blir nog en av de man inte glömmer i första taget.Tack för din fina komplimanger.
      Kramar från Liv

      Radera
  6. Det är som alltid något alldeles speciellt att läsa dina texter, nästan så att jag håller andan.
    Du skriver så underbart!
    En sommar du kommer att minnas, men jag hoppas att det era möten var början tlll många fina stunder. Det som har varit går inte att få ogjort, men det går att ta tillvara
    framtiden på ett bra sätt och det kan kompensera en del!
    Kramar
    M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK för den komplimangen. Den sparar jag i mitt hjärta <3
      Det hoppas jag också, å jag är inte så intresserad av det gamla utan mer vad framtiden bär med sig i sin famn.
      Kramar från Liv

      Radera
  7. Men åh, du kan verkligen få mig att häpna över livets storslagenhet! Om någon kan skriva om det så är det du! Vilken märklig sak livet är! Kraaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det fantastiskt <3 Verkligheten som överträffar sagan och drömmar som förverkligas. Vi får se om jag skriver mer om det.. men det är svårt att skriva om för det innehåller så många fasetter.
      Kramar från Liv

      Radera
  8. Vilken omvälvande händelse du varit med om. Spännande och lite läskigt men samtidigt underbart. Önskar er all lycka med att hitta varandra.
    Kram Helén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, svårt att klä i både ord och känslor.. och lite läskigt var det definitivt, och väldigt märkligt.. och alldeles, alldeles underbart!
      Kramar

      Radera
  9. Håller med övriga :) *kram*

    SvaraRadera
  10. Men, vännen, som du skriver! Först börjar det som härlig poesi med krispig luft och svenska äpplen ocj jag riktigt känner krispet och hur jag tar ett rejält bett i hösten och saften skvätter. Sedan kastas vi rakt ut i livets mysterier, i hemskheter och olyckor, i änglavakter. Ett par rader längre ned är det spänning och bara märkligt... Skriv en bok! JAG vill läsa den. Stor kram från Norge

    SvaraRadera
    Svar
    1. En vacker dag skriver jag den där boken.. men jag är inte där än men jag tar det som en komplimang att du vill läsa.. och jag älskar hur du beskriver inlägget.
      Kramar

      Radera
  11. Kan bara instämma med övriga.
    Andra ord känns för små.


    Varm kram Marléne

    SvaraRadera
  12. Dina ord träffar som alltid rakt in i hjärteroten. Stannar kvar. Berör. Livet är så förunderligt. Alla dessa små stigar som mynnar ut till den stora vägen. Alla människor, möten och upplevelser som tar for tack vare alla dessa små och stora val vi och människor i vår omgivning gör varje dag. Det är sannerligen spännande att leva. Vilken resa det är.

    Ta hand om dig kära vän och dansa ut i hösten. Så som bara du kan.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen