fredag 26 december 2014

Hela dan snöar det....

... och glittrande flingor faller över Gällivare.

Snölycka byggs av unika stjärnor som singlar ner lägger sig över marken medan jag själv stannar inne och läser böcker som fångar mig och får mig att upptäcka nya världar. Norrskenet glittrade med sin kappa över julaftonskvällen i några minuter. Mönster växte fram och försvann för att lämna stjärnhimlen lysande i sin glans.

Det är många som talar om mörkret när jag nämner Lappland men jag skulle vilja prata om ljuset. Jag önskar många förstod hur mycket den glittrande snön skapar ljus i mörket. Jag önskar många fick uppleva hur himlen målas i rosa, lila och aprikos av solen även om den inte går upp över horisonten utan bara leker med sina strålar och skapar färger som man vill måla tavlor av.

Jag vandrar ut i snöfallet och njuter frisk luft och lekande flingor. Att pulsa genom nyfallen snö och göra en snöängel det är vinterglädje för nån som längtar snö under vintern. Jag vandrar på gator som jag mött så många gånger förr men där de jag möter ser mig som en främling. Det här är ett av mina hem men för mig har hemkänslan varit fast förankrad inombords och det finns flera platser runtom i världen som känns hemma för mig. Jag är inte en hemkär person på så sätt att jag måste vara hemma i min lägenhet mycket eller återvända till den plats jag växte upp. Men Gällivare är en del av mitt ursprung.

Jag vandrar förbi lägenheten där min gammelmormor Thuli bodde. Minns hur hon satt vid fönstret och hur jag som barn fick leka med lappdockan som jag tyckte var så fin och som nu är min. I hennes frys så fanns alltid GB-nougatglass som jag älskade. Sen vandrar jag förbi huset där gammelfarfar Helon och gammelfarmor Signe bodde. Jag minns hembakta drömmar som smälter i munnen och en pyttebibel i en ask i sovrummet som jag andäktigt bläddrade i. Jag kan höra Helons skrockande skratt och Signes ljusa röst.

När jag passerar deras bostäder tänker jag på dem med kärlek för den tid vi fick tillsammans och jag blir varm i hjärtat. Jag är tacksam över min fina familj med alla dessa varma människor som finns med mig oavsett om de är kvar i denna värld. De är mitt ljus på färden.


4 kommentarer:

  1. Visst är det vackert att ta fram sina minnen och tänka på dom som inte finns med oss längre..iaf inte i fysisk form ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kändes som en vacker stund där de lever inom mig på olika vis. Kramar

      Radera
  2. Jag ser ljuset genom din text och längtar norrut…
    Önskar dig en fortsatt fin och ljus helg med värme i hjärtat!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du <3. Det finns så mycket ljus även på platser som anses vara mörka om man tar sig tiden att finna dem. Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen