tisdag 12 juli 2016

Det är måndagseftermiddag och jag låser dörren om jobbet...


... och därmed vardagen i några veckor framåt.

Jag brer ut mina frihetsvingar och omfamnar känslan av att inte ha tider att passa, kunna fylla tiden med vad jag vill och vila tanken. Där kan inspiration växa, oväntade saker hända och återhämtningen fylla mig med kraft. Fjärilen sägs symbolisera förändring och kreativitet, det är något som jag tänker fylla mina semesterdagar med.

Nattåget mot Lappland bjuder ett veck i tiden och ett oväntat möte. Jag äter frukost i restaurangvagnen och börjar prata med en medresenär. Vi blir sittande i ett samtal som varar över två timmar. Den äldre kvinnan har rest runt världen och upptäckt flera länder jag ännu inte besökt. Hon har  vandrat i Nepal, cyklat i Indien och besökt Burma. Vi pratar om livet, döden, drömmar, ödet och sen när hon visar bilden på sitt hus tjuter jag högt av förtjusning. Det har ett torn och jag berättar om min dröm om att en gång bo i ett sådant hus. Hon säger att tornet är ett som ett rum gjort för en konstnär med fönster i tre riktningar och jag berättar att jag redan inrett mitt torn i drömmen.

När tåget börjar närma sig min destination vänder jag åter till min kupé. Jag känner mig upplyft, glad och fylld av inspiration. Det sker något i sådana möten, de är oväntade men kan förändra mycket och påminner mig om viktiga saker. Jag tycker om den sortens samtal, där man pratar som om man kände varandra även om livets vägar bara korsar varandra för en stund. Som ett ödets nyck som vill säga mig något. Jag får en känsla av att detta slumpmässiga möte har en mening om så bara för att visa mig något. 

Från stationshuset i Boden blickar drakar ner över perrongen där jag möter morfar med en kram. Sommarvärmen slår emot mig och jag landar efter en kort bilfärd på den plats som varit en av mina kraftplatser sedan innan jag kunde gå. Min strand väntar och jag vilar i Luleälvens glitter och badar i dess friska vatten. En dag vid stranden där jag lättjefullt vilar och läser en bok om att ge sig ut på luffen. En annorlunda fjäril leker i strandkanten och jag följer dess färd. Lutar mig sen tillbaka och fortsätter semesterns första dag och tankar på nya äventyr. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen