söndag 25 december 2016

Njuter vinter..


... och känslan av att komma hem till en plats som är min även om jag är en främling för de flesta här. Men här är jag född och här är min familj uppvuxen och här har jag mina rötter på ett sätt jag inte kan förklara. Jag minns ännu alla de från min familj som levde här och som jag älskade  men som är borta sedan länge. Deras röster, dofter och hem bär jag ännu inom mig. Det här är en plats som är viktig för mig och som jag förknippar med lugn, uppväxt och min egen historia i mitt livspussel.

Vilka mina förfäder var och var man har sina rötter har blivit viktigare ju äldre jag blivit. Vem har vandrat sin väg så att jag kan vandra min. Enligt hawaiianerna ska man känna till 7 generationer bakåt, att veta var man kommer ifrån och vilka karaktärer ens förfäder hade. Jag ska inte säga att jag gör det men jag lyssnar mer och mer uppmärksamt när jag hör släktens berättelser men vet att jag borde skriva ner det för mitt minne är inte sådant att jag kan minnas allt. Så många generationer bakåt blir de mest namn på ett papper ju längre bak man kommer. När jag tittar på olika släktforskningsprogram där de gjort människorna och deras berättelser levande fascineras jag. Historien blir verklig.

De personer jag tänker på mest på under mina promenader i Gällivare har jag ju mött och jag minns deras personligheter även om det är ur ett barns och en ung kvinnas perspektiv. Jag bär dem med mig med mycket kärlek och tacksamhet och en stor nyfikenhet. Om jag kunnat fråga dem om livsval, livssyn och vilka deras drömmar var om de vågade drömma några. Men det känns som en hemplats när jag är här även om jag är främling för de flesta, men här har jag fötts och hit vänder jag åter. Fjället Dundret vilar i bakgrunden och naturen lever inom mig var jag än är i världen. Jag har många fina platser jag kan kalla mitt hem och där jag känner en anknytning till platsen, som en vacker väv med kontraster och dynamik. Det är ju det som det är att vara människor, att bära historien inom sig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen