Klockor utan klang..

.. väcker toner inom mig. De spelar på strängar jag inte visste fanns och skapar inre musik av sin skönhet.


Naturen fyller oss med vilsam musik i form av susande träd, forsars brus eller humlors surr. Som en naturligt bakgrundskuliss väcker de otvunget sinnet till liv utan att man visste att det somnat. Men i hänförelsen vistas även vilan som ger lugn och frid. Det är viktigt att trycka på pausknappen ibland att vara i varandet och inte alltid vara i görandet.


I vilan kan man finna insikter, nyspunnen kraft och en visshet. När man springer i ekorrhjulet så tappar man ibland perspektivet och ser inte allt gott, vackert, njutbart som redan finns i överflöd i livet, dagen och som vilar i nattens krispiga tystnad. Det är svårt att lyssna inåt när varje stund är uppbokad, inplanerad och effektiviserad. För att höra den inre rösten krävs ofta stillhet för min del även om den ibland bryter igenom högljutt likt ett blixtnedslag i vardagens bakgrundssurr.


Tankestunder, hänförelseunder och naturell skönhet skapar denna vila och reflektionstid i mig, om jag slarvar känns det i kroppen. Den behöver denna naturliga urkraft för att vara i sitt flöde, så just nu tankar jag upp med så mycket vackert jag kan och ser till att boka in stunder med mig själv och  för mig själv. Klockornas klang kan nämligen bara nå den som tar sig tid att lyssna.

Att äta en härlig helgfrukost..

... och sedan gå och lägga sig och vila lite i sängen efteråt är bland det mest avkopplande jag vet.

Dagen har börjat men jag väljer att vila lite till, kanske läsa något eller bara blicka ut över Svedmyraskogen och fundera lite. En härlig men intensiv vecka har avslutat augusti och inlett vackra September.

Igår kom en av de finaste av vänner hem till mig tillsammans med sin son vars ögon glittrar som stjärnor. Vi lagade en rawfood middag tillsammans. Sen drack vi thé och pratade om stora saker och små saker. Båda var vi ganska trötta efter veckan som gått men jag var mer fylld av energi efter att vi skilts åt än innan. För ett tag sedan läste jag i en bok av Stefan Einhorn ett uttryck jag tagit till mig och det är energigivare. Det är såna som ger av sin kraft utan att försvagas. Men det finns också energitagare som stjäl vår kraft utan att bli starkare.

Mina vänner är så, jag känner mig ofta piggare och påfylld med ny kraft och insikter efter att vi skilts åt. När hon tar en trött stjärnpojke i sin hand och går ut i augustikvällen lämnar hon inte bara kvar ätbara trädgårdsgåvor, varsitt ritblock till mig och katten men även en känsla av lugn, glädje och inspiration. Vi har båda spännande dagar nästa vecka av olika slag. Livet ger oss utmaningar och då krävs återhämtning, men jag har insett att det inte alltid handlar om vila utan det kan också handla om ett stilla samtal med en vän eller att dansa så svetten lackar och vara  mitt i glädjen fullt närvarande.

Men just nu så väljer jag att vila lite till och bara njuta av en ledig lördagsförmiddag.

Påskledighet, sol, egentid och energipåfyllning...

... och allt i en härlig röra under en enda helg.

Det var precis vad jag behövde. Jag har ett behov av att reflektera, socialisera, göra saker jag tycker om med människor jag tycker om men samtidigt bara vara. Så i helgen har jag gjort allt det, jag har suttit på en klippa vid årstaviken och läst men även dansat mig svettig i lindy hop virvlar på Chicago. Jag har tagit långpromenader, gått på bio, haft picknick, hälsat på syster och sovit gott om natten. Det låter mycket men kändes vilsamt.

Men det blev inga ägg i påsk och inte så mycket godis men däremot påskliljor i stora tuvor som leker på nyvakna gräsmattor och i backar där tuvorna kikar fram efter en lång vinter. Ibland när livets hjul snurrat lite för snabbt så vill jag bara lägga mig på rygg och titta på molnen eller sova till ljudet av vatten som slår in mot strand. Just nu gör jag det på mitt eget vis och på det vis som passar mig bäst.

Vilken hållig dålare jag är...

.. säger jag och sen börjar jag och min kickboxande vän gapskratta.

Dålig hållare var nog det jag egentligen ville ha sagt när jag missade att hålla padsen som det var tänkt under kickboxningsövningen. Svetten rinner och helgen har börjat. Biobesök och några öl på irländsk pub i Gamla stan med min kattälskande vän avslutar fredagen.

Men sen dess har jag haft chillartid enbart. Inget inbokat och inget uträttat heller utan bara gjort det jag känt för vilket har blivit en del läsande, telefonsamtal med personer jag tycker om och filosoferande med Svedmyraskogens vackra skådespel utanför rutan.

Jag behöver verkligen sådana sköna dagar också. Jag har lätt att säga ja tilll sådant som är roligt och tycker om när det händer saker men samtidigt har jag ett stort behov av slappartid och att bara vara. Idag har jag verkligen haft det och samtidigt lyssnat till fåglarnas sång men har inte ens lämnat lägenheten. Jag är en riktig liten latmask i mjukiskläder med andra ord. Nu ska den lilla latmasken lägga sig och läsa lite igen och vila träningsvärkande ben.

Hur hämtar ni kraft?