Regnets smattrande väcker mig..

... det är ett vilsamt ljud.

Jag stannar kvar i sängen och lyssnar på regnet som faller över vildhallon, mognande äpplen och Svedmyraskogens grönska. Lördagens morgon ger mig den tid att bara vara som inte finns i veckorna och med en katt sovandes på min arm blir morgonens stillhet komplett.

En ny vardagsrutin har infunnit sig som omfattar att gå till jobbet och sedan åka direkt till sjukhuset för att besöka skärmflygaren. Min egentid med mig själv och vänner är avsevärt förminskad så därför njuter jag desto mer av de stunder som blir.

Min vecka inleddes med middag med Carrroline, min vän K och hon som imorgon flyttar till Kanada för kärleks skull. I torsdags så skyndade jag mig till parkteaterföreställningen "Heja världen" med bland annat Bob Hansson. Den var magisk och bland det bästa jag sett i sommar. En energikick som jag såväl behövde. En annan lyckostund var när en vän (som hade förköpsrätt) lyckades få tag på toppenbiljetter till Depeche Modes konsert i januari. Igår hann jag med att kickboxas med min vän (eftersom vi slutar tidigare på fredagar) vilket var välbehövligt för både kropp och själ. Dessa stunder blir till styrkekarameller att suga på och vara tacksam för.

För skärmflygarens del har veckan bestått av mängder av undersökningar, någon mindre upphittad ny skada och andra komplikationer som ställt till det. Men han är mycket piggare nu och får förhoppningsvis flyttas till det rehabiliteringshem han ska till i början av nästa vecka. Det ska bli så skönt, då får han eget rum och han är ett steg närmare att komma hem även om vi inte vet när det blir.

Oron och resandet tvärs över stan har gjort mig trött och lite sliten men med en fantastisk arbetsgivare, underbara vänner och min fina familj och dessa stunder av saker som får mig att må bra så samlar jag långsamt in den kraften igen. Regn som slår mot rutan, en katt vid min sida och en lugn morgon med tystnaden som sällskap är balsam för själen. Stunden av stillhet öppnar upp min dag.

Vilken hållig dålare jag är...

.. säger jag och sen börjar jag och min kickboxande vän gapskratta.

Dålig hållare var nog det jag egentligen ville ha sagt när jag missade att hålla padsen som det var tänkt under kickboxningsövningen. Svetten rinner och helgen har börjat. Biobesök och några öl på irländsk pub i Gamla stan med min kattälskande vän avslutar fredagen.

Men sen dess har jag haft chillartid enbart. Inget inbokat och inget uträttat heller utan bara gjort det jag känt för vilket har blivit en del läsande, telefonsamtal med personer jag tycker om och filosoferande med Svedmyraskogens vackra skådespel utanför rutan.

Jag behöver verkligen sådana sköna dagar också. Jag har lätt att säga ja tilll sådant som är roligt och tycker om när det händer saker men samtidigt har jag ett stort behov av slappartid och att bara vara. Idag har jag verkligen haft det och samtidigt lyssnat till fåglarnas sång men har inte ens lämnat lägenheten. Jag är en riktig liten latmask i mjukiskläder med andra ord. Nu ska den lilla latmasken lägga sig och läsa lite igen och vila träningsvärkande ben.

Hur hämtar ni kraft?

I´m walking on sunshine...

Från mitt sovrum ser jag dagen gry mellan träden, det är lättare att kliva upp när man ser att solen gör detsamma.

Solens strålar faller genom grenverket i Svedmyra och tecknar vägen där jag går med sitt varma sken. Min morgonpromenad på väg tilll bussen präglas av sol och nerladdade sommarpratare som likt solen letar sig in i skrymslen och visar nya stigar och vinklar att se saker och ting.

Frisk luft, solsken och andras tankar som en start på dagen efter att ha väckts av lekande solstrålar gör att jag ler där jag går. Det känns som att vandra på solsken.

Många timmar senare så sänker sig solen över Odengatan som ett brinnande klot och färgar fasaderna. Det är andlöst vackert och solskenet fyller mig med energi. Det behöver jag, för det är dags att kickboxas för första gången på mycket länge. Kickboxningen är fantastisk och när jag lämnar lokalen så har mörkret sänkt sig men solens energi finns kvar och en påminnelse om hur bra man mår när man fyller sin dag med saker man tycker om.

Kickboxningslycka gör sedan att jag trallar på följande låt. Undra om solen väcker mig imorgon också?

Bloggpiraten rapporterar från höstlikt Svedmyra

Nu är det dags att sluta slappa och börja jobba igen. Måste ju göra min plikt som oberoende reporter på bloggen så att ni vet vad som händer. Mina tidigare reportage hittar ni i menyn till höger.

Här ser ni hur jag softar på stranden i sköna Gammelstad men nu får det vara slut på det och jag ska rapportera lite vad som hänt sen sist...

Vida har börjat bli misstänksam över att jag alltid tycks kika upp ur väskan när hon minst anar det men hon vet inte hur mycket jag verkligen sett och höööört. Men snart är hon varse om det! Hon blir alltid lika konfunderad när jag lagt in några rader. Nu är det ju ett tag sedan sist men det beror bara på att det är svårt att komma åt datorn, hon letar upp jobb, skriver ansökningar, mailar och spanar in läget på facebook. Men nu är det min tur! Det har ju hänt en del sen sist, så det är bara att kavla upp ärmarna och börja skriva var jag på väg att säga tills jag tittade ner på min kropp och insåg att jag har en ärmlös rosa outfit men det funkar nog utan uppkavlade ärmar. Men ni fattar vad jag menar..

Dels så har mitt kändisskap börjat gjort sig påmint. Jag har fått en egen inbjudan till middag hos Carrroline som gillar mig skarpt. Jodå, Vida var där också men det var ju bara för att jag skulle ta mig dit och hem (oavsett vad Vida inbillar sig). Sen har jag faktiskt spanat in Chissra också för det gäller ju att hålla koll på andra bloggare när man har chansen, knyta kontakter ni vet. Det kanske finns fler bloggar som behöver reportrar så att man kan tjäna sig en hacka.

Det mest konstiga med att vara reporter på den här bloggen är att det inte finns någon kontinuitet i Vidas liv. Hon gör så skilda saker som inte verkar hänga ihop. Bättre ställt är det ju med skärmflygaren som håller sig till adrenalintäta saker på fritiden som att flyga (jag hoppas fortfarande på att få följa med någon gång så att jag kan rapportera hur det är) och träning.

Vida däremot hon mediterar, hänger på fik och kickboxas. Hur hänger det ihop? Dessutom släpar hon med mig. Vida släpade alltså med mig på tibetansk klangmeditation. Man var ju alldeles skakis i hela kroppen efteråt. Vida var lyrisk och det enda jag tänkte var att hoppas ingen ser mig i ett sådant här sammanhang. Meditera är liksom inget för mig. Jag är cool hela tiden ändå!

Sen har ju kickboxning börjat, det är däremot ett sammanhang jag gärna vistas i eftersom det känns lite coolare. Gnolar lite på "Eye of the tiger" när jag hänger på kickboxningsklubben. Kanske skulle! införskaffa ett par coola shorts med BP sytt på rumpan. Vida ser inte så cool ut men vääääldigt rolig ut när hon boxas. Hon är en tvärhand hög och studsar som en liten boll på uppvärmningen. Efter passet så är hon knallröd i hela ansiktet och totalblöt av svett. Vid senaste passet så var HELA baksidan blöt, det var inte snyggt men väldigt roligt. Då skulle man ha haft kameran! Kanske nästa gång.

Det har kommit en del önskemål att få höra med om skärmflygaren. Ska stämma av med honom vad jag får skriva och inte. Personer som köper en snygg väska åt coola bloggpirater ska man stå på god fot med...

/Bloggpiraten- alltid lika mottaglig för en muta

Vardagslycka en måndag på kickboxningspasset..

Om någon hade talat om för mig för 5 år sedan att jag idag skulle träna kickboxning så hade jag bara gapskrattat och svarat att det finns inte en chans. Vad lite man vet om framtiden och vad man tycker om egentligen..

Jag fullkomligt älskar att träna kickboxning men i mitt fall handlar det bara om en motionsform. Jag har vänner som säger att de aldrig skulle kunna göra det för de är inte aggressiva. Inte jag heller!! Men det är verkligen något jag rekommenderar alla att pröva om man vill träna såväl mentalt som fysiskt. När jag kliver ut från ett träningspass har jag rensat hjärnan totalt och kan tänka nya tankar. Om jag är trött, irriterad, ofokuserad så försvinner det under passet och jag kliver ut som en gladare människa med mindre spänningar (men jag ska inte sticka under stol med att jag har en hel del träningsvärk ibland). Det handlar om att vara totalt fokuserad och skapa kroppskontroll samtidigt som man under tiden tränar kondition, koordination och teknik.

Så hur hamnade lilla jag på en kickboxningsklubb... jo en kär kollega råkade övertala mig för kanske 3-4 år sedan att gå på boxercise med henne och jag hakade på. Vid det tillfället så kan jag berätta att efter uppvärmningen var allt mitt vatten slut och jag hade blodsmak i munnen.. då började passet. Men roligt var det. Jag tränar faktiskt med samma kollega men eftersom vi kände att vi ville utvecklas och faktiskt lära oss något så började vi leta efter något mer specialiserat och hittade Stockholm Kickboxning i närheten av Odenplan och där har vi blivit kvar. Vi trivs jättebra och även om vi inte har samma ambitioner som andra som tränar där så blir vi nog kvar för vi tycker båda att det är lika roligt och vårat liv vore inte detsamma om vi inte fick boxas med jämna mellanrum.