Liven..

.. är det nya smeknamnet som guddotter Fia gett mig.

Det är nåt kärleksfullt med att få ett utvalt smeknamn som bara några personer använder och som blir ett nytt namn utöver de andra som jag kallas. Hon har vaknat tidigt och redan bestämt vilken gunga i lekparken som jag ska gunga på då jag kommer på besök idag. Däremellan sitter jag och min  bästa vän med finaste sambon ute i solen och njuter samvaro, samtal och lekar med Fia.

En påsk tillbringad i min by utanför Leksand där stjärnorna lyser upp himlen om natten och tystnaden vaggar mig till sömns. Med knastrande grusvägar under mina fötter och skogens omfamnande med dofter jag känt i hela mitt liv och med stigar som leder hem gör att jag känner stillsam lycka. Det är skönt att ha en plats att alltid landa på, där man kan vara sig själv i sig själv ett tag. Pausa vardagslivet samtidigt som man är i det vardagliga.

Jag möter min familj under skön påskhelg. Vi går emot traditionerna och äter palt till påsk, jag minns hur min mormor lärde mig knepen och hur jag hjälpt till med palt så länge jag kan minnas. Nu är jag mammas assistent istället. Vi spelar det fantastiska spelet Dixit och skrattar högt tillsammans i det hemtama köket.

När solen kommer på besök dan därpå fikar jag med pedagogiska mamman på konditori Siljans uteservering innan jag sitter i timmar och läser ute på gammelstugetrappen och sen halvliggandes i en baden-baden-stol. Att äta sill i solsken efter en sån dag är godare än de flesta måltider. Energin växer i vilan och samvaron.

Men idag så åkte jag till Falun för att möta min bästa vän. Vi följer varandra genom livet hand i hand oavsett om det bjuder på regn, storm, sol eller luftballongfärder. Under övervakande domherrar och lekfulla vårfjärilar så minns vi det som är viktigt för oss. Hon är bland de klokaste personer jag känner och hennes dotter kommer att gå i sin mammas fotspår. Jag är glad att jag får följa dem båda på färden.

I gryningsdimma över Stortjärn stiger solen upp för dagen,
det är så vackert att jag andlöst försöker fånga det. 

Möten med fina vänner under regntunga skyar i en gammal hemstad....

..nämligen Falun där jag tillbringade mina gymnasieår på Kristineskolan och boende på elevhemmet Bojsenburg. Det var tider jag minns med glädje i hjärtat. Hade några fantastiska år där och en alldeles underbar klass som jag hoppas återse inom en inte alltför lång tid eftersom vi börjat prata om klassfest.

Parkerade faktiskt på en parkering mittemot vårt vackra gymnasium (Kristineskolan) och kunde för mitt inre se den mörka grönskan i den lummiga parken försvinna och förvandlas till en kall decemberdag där vi stod på trappen klädda i folkdräkter och sjöng att "den ljusnande framtid är vår". Vi tog nämligen studenten på vintern eftersom vi gick en vårdlinje och de hade intagning både höst och vår. För min del så har livsresan sedan dess haft sina upp och nergångar men mestadels varit ljus, spännande och så oerhört rolig. Livet har överträffat drömmarna som fanns då.

På vägen till en av mina vänner passerade jag Hammars konditori där vi suttit under mörka kvällar ibland och druckit varm choklad med vispgrädde som var sagolikt god. Pratat om livet som det var då och som vi trodde att det skulle bli.

Anledningen till att jag tog bilen till Falun har varit för att besöka mina vänner varav flera har bosatt sig just här. Jag förstår dem, Falun är en fantastiskt vacker och mysig stad. Först besökte jag en av mina allra äldsta vänner som jag känt sedan jag var 3 år och vi hamnade på samma dagisavdelning, senare i samma klass och samma by och även när vi båda bodde i Borlänge 1996. Den vän som nästan känt mig i hela mitt liv. Hon har nära till skratt och vi har gjort många galna saker ihop och som jag verkligen är tacksam för att jag fått lära känna även om vi inte träffas ofta numera.

Promenaden längs med åsgatan där jag passerade Hammars konditori avslutades hos den vän som nu flyttar från Stockholm. Hon som står mig så oerhört nära och som jag kommer att sakna att ha i närheten för hon känner mig så väl och vi har känt varandra länge. Det har varit en oerhörd trygghet att ha en bit av Dalarna och sin historia i sin närhet via en vän som förstår mig. Idag drack vi thé på golvet i den fantastiska lägenhet med högt i tak, trägolv och en vacker kakelugn i vardagsrummet som hon köpt för ett pris som du inte ens får en garderob för i Stockholm. Jag glädjs med henne för den vändning hennes livsresa tar nu och är övertygad om att allt kommer att bli så bra för henne. Men jag kommer att sakna henne i Stockholm även om jag vet att vägen till en vän är aldrig lång.

Väl hemma från min lilla tur så vankades svenska kräftor, purjolökspaj, ostar, vitlöksbröd, sallad i sällskap med den del av familjen som bor kvar i Dalarna. Som efterrätt svenska jordgubbar med vispad grädde och lavendelsocker. Det finns inget denna dag hade kunnat erbjuda mig utöver detta för att vara fulländad, trots regnet och kylan som svept in över de vackra kullarna i landskapet där mörksuggan lurar i mörkret och älvorna dansar över ängarna om natten.