Längtans ask och den förfärliga längtans vånda...

... skriver Ann-Charlotte om på sitt alldeles egna vis efter att hon spunnit vidare i tanken efter att ha läst det HÄR inlägget hos mig.

Sånt älskar jag, när någon tar vid en tankekedja och bygger en ny som de gör till sin. Som en tankestafett utan början och utan slut. Det är så berikade att läsa andra ordkreatörers texter där reflektioner och tankar skapar nya vävar över bloggars himmel.

Idag pratade jag och en vän om att sitta i mitt klätterträd på Djurgården när våren kommer. Det längtar jag efter. Vad fyller dig med längtan just nu?

Detalj från målning av Dick Stenberg

Hon fångar himlar som ingen annan kan..

... och öppnar hjärtan på glänt med bara några få ord.

Hennes namn i bloggvärlden är Moi och idag möts vi för första gången i verkliga livet. Hennes foton och texter (både egenkomponerade och rader från andra) har berört mig sedan jag fann dem i bloggvärldens stora skattkista.

Det är alltid spännande att möta någon från bloggvärlden, vem gömmer sig bakom texterna? Men det är också nervöst, vad har hon skapat för bild av mig? Lever jag upp till de förväntningar eller föreställningar som någon medvetet och omedvetet skapat?

Det blir ett härligt samtal. Jag går därifrån med skrattkänsla i magen, nya tankar och en känsla av igenkännande av tankesätt och värderingar. Det känns bra. Moi fångar inte bara himlar, jag tror hon även väcker soluppgångar till liv hos dem hon möter. Det är stort.

För drygt 2 år sedan

... började jag skriva i denna blogg.

Jag befann mig i en brytpunkt i livet och jag startade bloggen för jag ville hitta tillbaka till min kärlek till skrivandet och jag ville ha ett forum för mina egna tankar. Jag tänkte att jag håller väl kanske på i två veckor och så länge det är kul men nu är det 2 år sen. Det har hänt så mycket sen dess.

Vid den tidpunkten så hade jag sagt upp mig från ett arbete det var dags att lämna, jag hade bestämt mig för att läsa till coach. Det var ett av de absolut klokaste besluten i mitt liv. Jag har inte ångrat det en dag även om det kostade mycket ekonomiskt och så klart var fyllt med en del oroande men idag har jag mitt drömjobb som jag är glad till att gå varje morgon och jag arbetar med professionell coaching och älskar det. Min enskilda firma på sidan om var också nåt jag tog tag i tack vare en bloggläsare och även om jag inte utvecklat den ännu så finns den där och väntar.

Min dåvarande pojkvän skärmflygaren var vid den tiden ett stort stöd i de livsavgörande besluten, livet och i mitt bloggande. Hans allvarliga olycka förra sommaren var bland det värsta jag varit med om. Idag har vi gått skilda vägar men jag tror fortfarande på kärleken och att det finns någon alldeles speciell som väntar på mig någonstans därute och tills jag träffar honom tänker jag fortsätta njuta av livet och dansa min egen dans.

Bloggvärlden var en överraskande värld för mig, jag minns fortfarande när jag fick min första kommentar från någon jag inte kände. Idag är det flera som jag aldrig träffat som läser den. Jag har träffat nya vänner via bloggandet och det var nog det mest oväntade. Att min mormor och morfar läser min blogg var också något jag inte förväntat mig, nu är de och min mamma mina största supporters i bloggandet. I deras bokhyllor står också bloggen i bokform från blurb (det rekommenderar jag verkligen alla bloggare att göra).

I mitt hem finns också olika saker som jag vunnit, köpt eller fått från min julswapp som jag var med i. Det finns så många kreativa, generösa och härliga bloggare som jag är glad att min livsstig har korsat i detta skriftliga forum. De finns bloggare som förgyllt min blogg genom att gästblogga (se marginalen) och jag har även fått gästblogga hos vissa av dem.

Kärleken till skrivandet och lekandet med ord, livserfarenheter och att reflektera över en kommentar har verkligen bloggandet gett mig och jag kommer att fortsätta blogga så länge det är roligt och ger mig något. Min blogg hade dock inte varit detsamma utan er fantastiska läsare i alla former, det är kommunikationen och utbytet som gör att det glimmar till extra. STORT tack för det.

Jag fortsätter att drömma mig vidare i livet och tror fortfarande på kärlek vid första ögonkastet, vardagsmagi och att det i varje möte finns en gåva och något att lära oss. Tack för att ni följer med på färden.

Tre och en halv timme....

.. varar långfikan på Kupolen i Borlänge då jag för första gången träffar fantastiska Di (från bloggen Di Queen) och fantastiska Emma (från bloggen Livskrafter) i verkliga livet. Jag hade kunnat sitta där länge till men även ett möte tar slut.

Ett möte mellan 3 kvinnor vars livsstigar kanske aldrig mötts om det inte varit för att vi alla nångång valde att börja blogga. Deras bloggar skulle jag beskriva som fulla av värme, kreativitet, livsvisdom, att våga gå sin egen väg, anta livets utmaningar och lära av erfarenheterna. Det är precis det intryck de ger mig i verkliga livet också. Inspirerad och glad känner jag mig när vi skiljs åt. Jag känner mig också oerhört tacksam som får träffa så härliga människor, det är verkligen en bonus från bloggvärlden.

Med mig hem har jag pedagogiska mammans vinst som Emma målat. Min mamma blir så glad över sin fina änglatavla. Å tänk så rätt hon har den där härliga ängeln, hennes ord får sammanfatta dagen:

Ibland kan för mycket av det goda vara alldeles lagom.

(bilden lånad från Livskrafter, klicka på den så kommer du till hennes blogg)