With a little help from my friends..

Enbart X-box är vad som stod på spel. Den 31 oktober var sista dagen i tävlingen som Barncancerfonden ordnat. Den insamling som samlar in mest pengar får en X-box. "Den jävla idioten" har samlat in mest pengar. Över 90.000 kr på 1,5 månader har skänkts av 1.200 personer. Detta är gjort av okända människor till förmån för en person vi aldrig fick möta. Madde. Hennes kamp är över, men hennes anda lever.

Tack vare henne, hennes mamma och pojkvän och alla er som redan givit en summa fick vi en X-box av Barncancerfonden. Denna ger Enbart (som startade insamlingen) med glädje till Maddes mamma Anne för att hon skall kunna ge den till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, JK avdelning 70. Det är inget som botar, men det ger förhoppningsvis en liten stunds glädje för de tjejer och killar som var dag kämpar mot "Den jävla idioten".

Tack alla ni som har givit och bidragit till insamlingen "Den jävla idioten".

Jag har gett pengar till insamlingen vid två tillfällen, när den startades och dagen när Madde begravdes. Jag kände aldrig Madde personligen men jag följde hennes blogg och inspirerades av hennes livsvisdom, kämparglöd och positiva anda. Den här insamlingen har berört mig på flera sätt eftersom den har bevisat för mig hur stark bloggvärldens kraft är, minsta bidrag man kan skänka är 20 kronor och det är faktiskt tanken som räknas. Den visar också att kärleken till livet är stark och att vi gör det vi kan för att åtminstone förändra något. Allt räknas.

Vill ni också skänka en slant gå in på länken ovan det är inte för sent ännu så vi når målet 100.000 kr innan den 13 dec.

Och en sak till.. glöm inte att kärleken överlever döden som jag brukar säga. Kärleken är starkast av allt.

Lev väl!

Vida

Livets bräcklighet..

.. gör mig ledsen när jag på kort tid drabbas av dåliga nyheter.

Den ena inte bland oss längre och den andra inte så länge till. Min vän som är rädd och ledsen över att hon snart troligen förlorar en förälder finns med mig i tanken hela tiden nu. Vi har känt varandra sedan vi båda var små och just nu så önskar jag att vi bodde nära så att jag kunde lyssna eller bara ge en kram. Men jag har sagt till henne att jag finns här och hon har sagt att hon vet det. Mer kan jag inte göra just nu.

Det här året så har jag redan två i min nära omgivning som förlorat en förälder alldeles för tidigt och oväntat. En av dessa sa att det är verkligen viktigt att inte ta livet för givet och verkligen leva som man vill och inte låta livet stå på vänt. Det ligger mycket i det.

En annan vän ska snart börja återrekonstruktionen av sitt bröst som hon tog bort när bröstcancern upptäcktes för några år sedan. Sedan dess har hon gjort en resa med operationer, en dödsdom (som visade sig vara fel) och en rädsla att det kanske kommer tillbaka. Vi har inte hörts på ett tag och nu när vi hörs och vi pratar om den kommande operationen så undrar jag om jag kan göra något för henne. Jag trodde hon skulle be om något praktiskt men hon svarar.. du får gärna peppa mig. Det gör jag gärna.

Det är ju det enda vi kan i vissa lägen. Finnas där. Det är värt så mycket och kostar oss så lite.