Jag sitter på perrongen..

... och inväntar det försenade tåget.

Jag har flexat ut tidigare från jobbet och åkt in för att träffa min stjärnströsslare några timmar i stadens mitt innan jag åker till mitt sommarparadis. Vi tar ett glas glittrig cava och köper sen med varsin latte och sätter oss på en kajkant vid vattnet och njuter stadsliv och vatten samtidigt. Natur ett stenkast från centralen, det är en vacker stad jag bor i.

När tåget ska gå så meddelas vagnfel, jag ber stjärnströsslaren åka hem för jag vet att det här kan ta tid. Det gör det, vi blir två timmar och en kvart sena. Jag tar det med ro, jag har semester och sommarpratare att lyssna på. Jag tycker nästan det är mysigt att sitta på en station där människor passerar och tåg kommer och går. Som ett veck i tiden och jag vet att jag är på väg till en av de vackraste platser jag vet till mina älskade morföräldrar.

Tåget kommer och det går. Jag sover gott i överslafen och anländer något försenad till Luleå. Morfar möter vid tåget och envisas med att bära min ryggsäck som vanligt. Det är lördagsmorgon, stugan badar i sol och semestern har just börjat.

Midsommar i Dalarna...

.... är det längesen jag firade så traditionellt med både majstångsresning i byn och sen närvarande vid den stora majstångsresningen i Gropen i Leksand.

Kl tio på midsommaraftons morgon var det dags att klä stången och plockade blommor stod massvis i hinkar. Jag minns inte när jag var med och klädde stången sist.

När stången väl skulle resas kl tre fick stjärnströsslaren sen fick vara med och den kom på plats under fiolspel från byns musiker däribland min mamma med fina flätan.

Själv har jag en egen kransmakare och för andra året i rad fick jag en krans att bära under denna magiska kväll. Jag hoppas det blir många fler.

Efter sillmiddag och krans for vi till Leksand för att se kyrkbåtarna fyllda med spelmän och kransar komma in till Siljans strand. Under fiolmusik tågade de sen genom Leksand och vi med dem.

Gropen var fylld med människor som samlats för att se den över 800 kg tunga majstången resas som så många gånger förr. 

När dansen tog vid fylldes Sammmilsdalsgropen av tusende som dansade, efter en stund kom regnet. Då for vi hem men med en känsla av en vacker dag och blommors prakt somnade jag gott till natten några timmar senare.

Stjärnorna finns överallt..

... även i en ros.

Jag finner stjärnformade rosor och kan inte låta bli att köpa med dem hem. Det ger stjärnströssel på nattduksbordet. Om vi möter magin i oss själva och andra och ser det vi har att ge istället för det som fattas oss blir världen vackrare. Jag är less på felletare och där man ställer krav på andra utifrån sina egna förväntningar istället för att se det alla gör eller hur allas styrkor kommer bäst till sin rätt.

För vi är alla magiker och har olika magiska verktyg i vår verktygslåda, en skapar god mat som väcker smaker man glömt, någon annan sprider kärlek runt sig och får människor att känna sig trygga, någon kan lära ut dans så att alla känner sig som dansare, en annan är en lyssnare som gör att människors okända rum gläntas upp och man kan finna en skatt.  Det finns dom som skapar skratt och andra som tänjer gränser i yogan och de som inspirerar i sitt varande. De är det jag vill se mer av, vi bär alla stjärnors glans inom oss eftersom stjärnstoft är en del av de vi är. Finn magin, skapa den och se den i andra.  

När världen är målad i färg..

... öppnas nya rum i mig och jag vill bara kliva rakt in.

Jag och har en livslång kärlekshistoria med naturen, den är så vacker i sina skiftningar och sin enkla storhet. Just nu slår den ut med all sin kraft och det gröna väller över kanterna på alla håll. Blommor sprakar och exploderar för att ibland strax därefter falna. När de blommar så blommar jag med dem men när de falnar så finner jag nya skönheter att förundras över. Men jag kan spara dem i bildform och njuta dess skönhet och förundras över dess sinnlighet och perfekta detaljer.  Titta och njut.

Naturen målar blommorna i sådana färger att de lyser starkare
 än solen blir jag andlöst hänförd.

När en blommande buske öppnar sin famn så tillåter jag mig att känna mig omfamnad.

Vissa blommor skapar sina egna regnbågar,
minns inte om jag sett den förut men blev
fullständigt förälskad.

Lärkträdets kottar är vackra och påminner om skirt utsirade rosor.

Gårdagens regn vilar i daggkåpans famn..

.... där vi har samlats för att landa mjukt som är temat för en spännande dag med Pausera. 

Igår föll regnet likt en monsun men trots att det landade med kraft vilar det nu mjukt i solens sken och förändringens vind. Jag får välja ett ord för dagen och väljer öppenhet, samma öppna famn som daggkåpan använt väljer jag att visa mot livet. Jag vill möta sommaren med öppenhet inför mig själv, livet och äventyr jag möter och skapar.

När jag landar i närvaro och härvaro vid vattnets kant möter jag mig själv och betraktar året som varit. Under det senaste året mötte jag mitt livs kärlek, jag bytte arbete och jag har flyttat till en annan del av staden till en dörr där mitt namn vilar bredvid någon annans. Det har varit fantastiskt och härligt men samtidigt intensivt och utvecklande. Då behöver man landa om så bara för en stund. Jag vill vandra i det vackra och låta mig bara vara öppen och omfamna allt det som virvlar av nyskapande i mig.

När gårdagens regn föll var jag på fest, skrattade och åt gott och njöt närvaro med vackra människor med varma hjärtan. Vet du vem du påminner mig om frågar hon som är som en urmoder i sin kraft. Hon fortsätter: "Du är som tingeling som strösslar något vackert kring dig, som en liten älva". Jag blir glad, älvor är ett av de mytiska väsen som jag tycker är speciella. De har en stark relation till naturen och så har även jag. Jag njuter idag att sitta vid vattnet, luta mig mot en ek vars stam är fyllt med kraft och jag njuter Bergianska trädgården i blom. Jag väljer att stanna upp och skapa drömmar inför sommaren, drömmar att vårda i varsamhet och ge energi till. När jag vandrar hem virvla förändringens vind runt mig och jag undrar vilka dörrar som snart kommer öppnas.

När kvällen sig sänker över min landningsplats är det jag som vilar i dagens famn och omfamnar morgondagen med öppenhet. 

Inleder dagen med dans..

.... och vandrar sedan under rosa himlar. Fångar det vackra i själen istället för med skärpa precis som jag försöker leva livet med passion istället för perfektion.

Det är vackert när körsbärsträden fäller ut sina valv över oss och skapar nya himlar för en stund. Lyfta blickar och med öppna hjärtan fångas vi. Förgängligt, sällsamt vackert och till för alla och envar.

Från fjärran land anländer en vän, samma som för några år sedan köpte skor med körsbärsblom att pryda mina steg i livet. Tillsammans med mina vänner njuter jag det vackra oavsett för de får min själ att blomstra och tillsammans skapar vi nya himlavalv.

Det är över 21 grader i skuggan..

... och i träden dignar apelsiner, vilket påminner mig om när jag bodde i Spanien och apelsinträden blommade.

Barcelona.. igen och samma förälskelse.. igen. Vissa saker är sig lika även om jag ständigt upptäcker nytt i denna stad som den stadsdel vi bor i. Vi hyr en designlägenhet med udda lösningar och vinklar och vrår, alla älskar den. På balkongen njuter vi gatuljud och solens strålar på vintertrött hud som vaknar till i vårsol. Ljuvliga semester. Cavan bubblar och vi med den. Vi skapar minnen i loggbok men ännu större inom oss.

Park Güell är lika magisk som jag minns den och det är kul att upptäcka den tillsammans med stjärnströsslaren och hans draklingar. Vad kan vara mer magiskt än att resa till sagoland med drakar vid sin sida.

På vår balkong njuter jag känslan av att inte veta vad klockan är och att ta dagen och stunden när den kommer. Välbehövligt efter klockstyrd tid med mycket innehåll. Det är ljuvligt och jag njuter vetskapen att vi har flera dagar kvar i den stad där mitt hjärta bor oavsett var jag är i världen, men nu är jag här. Det tänker jag njuta så länge det varar.