Årets nyårspresent från mig blir en tom burk..

,.. att fylla med 2013 års glädjestunder, fina saker som kommit i din väg och bra saker som hänt dig. Skriv ner det och lägg lapparna i burken. När nästa nyårsafton kommer så kan du öppna din burk och glädjas, minnas och förundras över allt gott som kommit i din väg. Idén är inte min (klicka på bilden så kommer du till facebooksidan där jag hittade den) men jag tycker den är genial i sin enkelhet. Själv tänker jag köpa en stor burk.

Gott nytt år alla ni härliga. Knyter nu ett stort mentalt sidenband kring 2012's alla lärdomar, fina stunder, insikter, tuffa och mindre tuffa utmaningar, härliga möten samt livets dagar från 2012. Ser fram emot att öppna dörren mot ett nytt 2013 fyllda med nya dagar som kan vara fyllda med livets små och stora mirakel.

Jag kliver på tåget..

.. och lämnar en del av mitt hjärta och en stor portion av min kärlek i Gällivare.

För det är så jag tänker mig, att hjärtat är oändligt och att det blir större av delad kärlek. En bit av det finns alltid hos de som inte delar min vardag men alltid finns nära i tanken. Jag tar med mig minnen av en fin jul, glada skratt och vackra skyar men lämnar mormor och morfar på den plats där jag såg livets ljus första gången. En plats där jag känner mig hemma även om jag är en främling för de som bor där.

Min syster och jag får sällskap en bit på färden men sen är det jag och katten Marilyn som ensamma stiger av tåget i Stockholm kl 6,30 söndag morgon. Då har vi varit på väg sedan tretiden dagen  dessförinnan. En resa mellan två världar jag gjort många gånger.

Söndagens regn färgar himlen grå men i skenet av tända ljus så fikar och samtalar jag med en vän i timtal i en vrå av Gamla stan. Vi pratar drömmar, erfarenheter, livet, svårigheter och lättsamheter. Mina vänner blir mina stöttepelare i vardagen när större delen av familjen bor på annan ort.

Livets resa fortsätter och jag vet att även de jag inte träffar dagligen omfamnar mig i sin kärlek året om under en rosaskimrande himmel. Det känns tryggt.

Morfar och mormor sida vid sida på sin stig i livet.
(Bilden är tagen av min lillebror)

Att våga kliva ut ur bloggen..

.. och visa sig i verkliga livet är alltid lite pirrigt. Man vet inte vem man möter eller vem den andra personen har förväntat sig möta.

När jag möter Cloudberrie är jag därför lite nervös men samtidigt förväntansfull. Hennes blogg betyder mycket för mig, hon är en kamerakonstnär som fångar en av de platser som betyder mest för mig, nämligen Gällivare där jag är född. Hennes kärlek till snön, naturen, prickar och skidåkning har jag följt på avstånd men idag så fick vi en chans att utbyta tankar i verkliga livet. 

Tiden rinner iväg under vårt samtal och när jag kliver ut från cafet har mörkret fallit men i snöstjärnornas snöglitter under månens sken så vandrar jag hem och njuter av känslan av ett samtal man inte vill ska ta slut,en glädje i hjärtat från ett möte som jag kommer bära med mig länge med tankar att fortsätta väva in i livsväven. 

De verkliga skatterna i livet hittar man när man minst anar och mitt bloggande har verkligen berikat mitt liv på så många vis. På ett litet moln över hjortronens land så finner man en betraktare av livet. Det molnet vill jag kliva upp på och sitta där och dingla med benen och dricka the ur prickiga koppar tillsammans med Cloudberrie medan den rosafärgade himlen omfamnar oss i midnattsolens land. 

När himlen sänker sig över solens strålar..

... så lyfter fyrverkeriet min längtan tills dess att stjärnorna tänds.

Månen har vilat i himlens rosa stråk hela dagen men lyser nu upp snöns med sina månstrålar när mörkret sänker sig. Det är vackert. Naturens förgängliga skönhet som är ständigt närvarande och som njutes bäst i att vara fullständigt närvarande.

Den sortens skönhet fyller mig med energi, stillhet och förundran. När kvällningen faller så åker pedagogiska mamman och hennes man åter till Dalarna och det röda huset där värmen bor året om. Men tre av oss barnbarn stannar hos mormor och morfar och njuter vila, gemytlighet, och samvaro under ytterligare några solars upp och nedgång.

Jag tänker på att människor i alla tiden blickat upp mot himlen, njutit av vackra soluppgångar och hänförts av solnedgångar. Dagar kommer och dagar går och läggs till varandra. Ramen kring dagen och vädret likaså kanske du inte kan ändra i nuet men vad du fyller den med ligger till viss del hos dig. Fyller du den med att mörkret faller eller att himlen målas i färg och månen tänds?

Jag önskar er..

.. en jul fylld med allt det ni önskar.God Jul du fina stjärnebarn som läser detta för minns att vi alla är uppkomna av stjärnstoft och att vi är ute på en rymdresa i vår eget universum.

Vi byter inte julklappar inom familjen utan jag byter med vänner. Mina främsta julklappar innehåller därmed stunder med de jag älskar, påminnelser om det jag tror på som glädje i form av glittrande granar, Karl-Bertil Jonssons jul, god mat och fina kärleksfulla meddelanden från vänner och min fina familj.

Jag önskar er en kärleksfull och fridefull jul inramad i lyckoglitter, stjärnströssel och andaktsfull tacksamhet över det som finns i livet just nu. God Jul och God Stund från Liv, en drömmare mitt i livet.

Jag vill fånga det rosa som himlen målat sig i..

... men kameran har svårt att hitta samma färg som spänner över mig där jag vandrar i det vackra vinterlandskapet.

Ljuset häruppe är svårt att beskriva dagar som denna, det är som att vandra i en tavla i ett sagolandskap. Som ett Narnia i älvors famn där snöblommor gnistrar på träden. Det talas ofta om mörkret när man nämner att man ska åka till Lappland men jag skulle vilja prata om ljuset. Om det rosa och skimrande, det glittrande och snön som tystar så att man hör sina egna tankar.

Varje dag är ju ett nytt blad i livet. Vad skriver ni på det? Jag väljer att skriva om skönheten istället för kylan, ibland går de ju hand i hand. Den rosa himlen är svår att fånga bildmässigt men upplevelsen omfamnar mig på precis samma sätt som lycka, glädje och frid kliver in i mitt hjärta och stjärnströsslar det likt ett tänt tomtebloss. Det gäller att stanna upp och uppleva det med öppet hjärta. Just idag lyckas jag med det.

I väntan på ett mötande malmtåg..

.. står tåget still i några minuter.

Över snötäckta granar som dignar av gnistrande snö som glimmar likt kristaller så har den rosa himlen väckt dagen. Små snöflingor bildar sina stjärnor på fönsterblecket och jag undrar om det stämmer att alla snöflingor är unika. Att ingen är den andra lik. De vilar framför mina ögon som små konstverk och jag kan inte låta bli att förundras. När tåget börjar rulla så virvlar de vidare. Jag bär med dem i minnet precis som bilden av den svarta korpen i en av granarnas topp, som en tavla målad i minnet.

Jag tycker om att resa med tåg. I landskapet som flyr förbi finner jag klokskap i omläsning av favoritboken Alkemisten, jag lyssnar på nerladdade seminarium och insuper skönheten utanför fönstret. På tåget finns tre andra familjemedlemmar och bara det gör färden gemytligare.

Det är en resa från stora staden till platsen där jag föddes som jag gjort så många gånger förr. Att kliva av tåget och komma hem samtidigt som man reser bort. I Gällivare bor alltid en del av mig, min historia och mina morföräldrar som jag bär nära hjärtat.

I tågtidningen Kupé hittar jag ett citat av Carl-Einar Häckner som jag tycker om. Snöflingor, fjärilar och lyckans nyckelpigor flyger i mitt inre och bygger rosa fluff och tillit till att livet bär. Jag öppnar snart mitt fönster mot 2013 men först ska jag njuta 2012 och dess sista dagar på samma plats där jag började livsäventyret och med stora delar av min familj vid min sida. Jag omfamnar snön, julglittret och vilsamma stunder inför nästa års äventyr som snart tar sin början. Men kom ihåg att slutet på något alltid är början på något nytt.