lördag 11 oktober 2008

En social eremit

..brukar jag själv beskriva mig som. Likväl som jag verkligen älskar att umgås med de jag tycker om så har jag ett stort ensambehov som behöver tillgodoses. Jag behöver tid med mig själv helt enkelt.

Idag tänker jag ta det. Behöver det efter en spännande vecka på en ny arbetsplats och kvällar fyllda med vänner och pojkvän. Avslutade en härlig vecka igår med att gå på en vietnamesisk restaurang som Chissra tipsat om tillsammans med min magiska vän. Det var lyckat. God mat och minnen från när jag reste i Vietnam kom på besök. Sedan tog vi ett glas vin i lugn ro på en trevlig bar och bara pratade.

Men idag tänkte jag inte alls umgås med någon, kanske inte ens tar mig utanför lägenheten utan går omkring hemma med mina flanellpyamasbyxor och myströja. Det ska bli så härligt.

Men det blir inte bara slappa som gäller för jag har en lista. Skillnaden är dock att jag har hela dagen på mig och jag kan göra det när jag känner för det. Det finns massor att göra på min lilla lista. Jag ska städa, skriva brev, läsa coachlitteratur, reflektera över veckan, maila och söka lite intressanta tjänster. Men även saker för mitt eget välmående som meditation, fotbad, tända aromaterapilampan och massor av ljus till kvällen. Det kommer att bli en skön dag och om jag blir trött så kan jag lägga mig och sova mitt på dagen.

Mitt ensamhetsbehov är grundläggande och om jag någon gång skaffar barn så måste jag hitta en balans i det och få utrymme för det någonstans för jag behöver vara ifred ibland. Där är vi människor så olika och jag tror inte något är rätt eller fel bara man själv är medveten om hur man vill ha det. Jag blir till exempel inte rolig att umgås med om jag inte får tid för mig själv (och mat i magen).

Nu ska den sociala eremiten gå och koka ännu en kopp the och sedan klappa lite på katterna och Sahara innan hon tar sig an dagen. Tänk vilken skatt en alldeles vanlig dag kan vara. Vissa dagar mer än andra.

15 kommentarer:

  1. www.livskrafter.blogg.se11 oktober 2008 10:18

    Jag ler så stort när jag läser dina rader. För vi delar enormt mycket. Ja är precis som du. Många skulle nog tro att jag är en av de mest sociala ..hm...förvisso kan det också delvis vara så MEN det är inte hela JAG liksom. Får jag inte mitt ensamhetsbehov tillgodosett tappar jag fokus och alla yttre intryck kokar över på ett märkligt sätt. Och samma sak gäller mat i magen...haha..en kollega sa just det ill mig igår...Ojoj Emma, man vill ju inte hamna mellan dig och mat liksom...fniss..
    Prenumerera på kläder..? Var in och kikade på Orkanlia vilket verkade vara riktigt härligt personliga kläder....men kan man prenumerera på kläder ;-/
    Äsch...skicka gärna ett mail om du har lust istället...(fast bara om du vill förstås)det blir så lång kommentar här nu igen...hehe

    emma.s.karlsson@hotmail.com

    kramisar till goa dig
    Emma

    enormt vacker bild förresen ;-)

    SvaraRadera
  2. Hmmm... social eremit. Det var ett bra ord. Det är jag också.

    Blir galen av för mycket folk och stök... men blir också galen av för mycket ensamhet. Eller galen, det är väl fel ord... men, tja du vet. Lite knäpp :)

    Önskar dig en mysig lördag!

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig dag du har framför dig. Jag är precis som du där, har också ett stort behov av att vara ensam ibland och bara vara för mig själv med mina tankar. Fick en liten aha-upplevelse när jag läste ditt inlägg, det är ju det jag har saknat, tappat bort i min stressade vardag. Jag håller nog på att hitta tillbaka till det nu när jag är sjukskriven, men hur ska jag få till det igen när jag börjar jobba?

    Skulle nog behöva en som hjälpte mig med att organisera mina dagar, någon som kunde se lösningar istället för hopplöshet. Jag är väldigt bra på det på jobbet, får mycket kommentarer på det där. Men hemma är jag helt motsatt, varför funkar man så?

    Det blev en lång kommentar, men jag har sagt det förut och säger det igen. Du utmanar mina tankar och får det att snurra lite ekstra i knoppen, om du förstår vad jag menar..

    Njut dagen din i ensamhet!
    Kram Annelie

    SvaraRadera
  4. oh vad jag känner igen mig. Social eremit var en bra beskrivning. Det är enormt svårt att få till den balansen med man och barn. Mannen kan man stoppa in i en hörna men barnen är lite svårare.

    SvaraRadera
  5. låter mysigt..speciellt det där med fotbad :)

    SvaraRadera
  6. Tack härliga du för alla dina kommentarer. Pyamasxyxor är en utmärkt klädsel när man strosar runt i sin lilla innevärld och bara finns. Det är ren njutning!!
    Tack för att du har kommit in i mitt liv!!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Helt rätt. Du är en insiktsfull människa som kan och vill prioritera. ALLA behöver vara ensamma för att komma ikapp sig själva.
    Och jag tycker absolut du skall passa på att åka till Alingsås. Snacka om eftertanke.
    PS Christer Olsson (som är gravt dyslektisk)har precis kommit ut med en bok: finns på Liber:

    Vart är du på väg - och vill du dit?

    "I den finner du summan av hans idéer, lättsamt och varsamt presenterade för dig som har båda fötterna på jorden men ändå tycker om att sväva ut ibland."(148 kr)

    SvaraRadera
  8. Det fanns stor substans av en verklighet i din text som berör!

    Kram och jag hoppas nu att din söndag!

    SvaraRadera
  9. att vara ensam och att vara social är två av våra grundläggande känslor tror jag.
    vacker bild på dig gumman, alltid lika söt. och kul att du gillade restaurangen.
    kram

    SvaraRadera
  10. anna ringström12 oktober 2008 18:08

    Känner igen mig i din beskrivning!

    Att få en sån där stund eller för den delen en hel dag att bara göra det man vill själv och få vara ensam är sååå skönt emellanåt!!
    (Ännu härligare efter man fått familj)
    Pyjamasbyxor och lite te i soffan är definitivt vardagslycka...

    Kram Anna

    SvaraRadera
  11. Härligt att så många delar ensamhetsbehovet med mig! Tack för att ni delar med er.

    SvaraRadera
  12. Oj, du beskriver så att jag kännder mig i din beskrivning. Nu förstår jag mig bättre =) Fått det på pränt. Tack för dina kommentarer på min blogg.

    SvaraRadera
  13. Jag som så många andra här ovan känner igen mig mig enormt. Men jag har aldrig hört en så bra beskrivning. Social eremit ska jag lägga till samlingen. "Social eremit med intrycksallergi" det är jag det. Kramar...

    SvaraRadera
  14. Ja, oj vad det är viktigt med egentid! Utan den hade jag dött,,, det har jag insett nu, när jag redan har varit in och vänt i dödens rike,,,Kram

    SvaraRadera
  15. nog kan det vara så att det är skönt att vara lite eremit ibland. Undvika folk för att orka med vid annat tillfälle.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen