En social eremit

..brukar jag själv beskriva mig som. Likväl som jag verkligen älskar att umgås med de jag tycker om så har jag ett stort ensambehov som behöver tillgodoses. Jag behöver tid med mig själv helt enkelt.

Idag tänker jag ta det. Behöver det efter en spännande vecka på en ny arbetsplats och kvällar fyllda med vänner och pojkvän. Avslutade en härlig vecka igår med att gå på en vietnamesisk restaurang som Chissra tipsat om tillsammans med min magiska vän. Det var lyckat. God mat och minnen från när jag reste i Vietnam kom på besök. Sedan tog vi ett glas vin i lugn ro på en trevlig bar och bara pratade.

Men idag tänkte jag inte alls umgås med någon, kanske inte ens tar mig utanför lägenheten utan går omkring hemma med mina flanellpyamasbyxor och myströja. Det ska bli så härligt.

Men det blir inte bara slappa som gäller för jag har en lista. Skillnaden är dock att jag har hela dagen på mig och jag kan göra det när jag känner för det. Det finns massor att göra på min lilla lista. Jag ska städa, skriva brev, läsa coachlitteratur, reflektera över veckan, maila och söka lite intressanta tjänster. Men även saker för mitt eget välmående som meditation, fotbad, tända aromaterapilampan och massor av ljus till kvällen. Det kommer att bli en skön dag och om jag blir trött så kan jag lägga mig och sova mitt på dagen.

Mitt ensamhetsbehov är grundläggande och om jag någon gång skaffar barn så måste jag hitta en balans i det och få utrymme för det någonstans för jag behöver vara ifred ibland. Där är vi människor så olika och jag tror inte något är rätt eller fel bara man själv är medveten om hur man vill ha det. Jag blir till exempel inte rolig att umgås med om jag inte får tid för mig själv (och mat i magen).

Nu ska den sociala eremiten gå och koka ännu en kopp the och sedan klappa lite på katterna och Sahara innan hon tar sig an dagen. Tänk vilken skatt en alldeles vanlig dag kan vara. Vissa dagar mer än andra.