Den ena inte bland oss längre och den andra inte så länge till. Min vän som är rädd och ledsen över att hon snart troligen förlorar en förälder finns med mig i tanken hela tiden nu. Vi har känt varandra sedan vi båda var små och just nu så önskar jag att vi bodde nära så att jag kunde lyssna eller bara ge en kram. Men jag har sagt till henne att jag finns här och hon har sagt att hon vet det. Mer kan jag inte göra just nu.
Det här året så har jag redan två i min nära omgivning som förlorat en förälder alldeles för tidigt och oväntat. En av dessa sa att det är verkligen viktigt att inte ta livet för givet och verkligen leva som man vill och inte låta livet stå på vänt. Det ligger mycket i det.
En annan vän ska snart börja återrekonstruktionen av sitt bröst som hon tog bort när bröstcancern upptäcktes för några år sedan. Sedan dess har hon gjort en resa med operationer, en dödsdom (som visade sig vara fel) och en rädsla att det kanske kommer tillbaka. Vi har inte hörts på ett tag och nu när vi hörs och vi pratar om den kommande operationen så undrar jag om jag kan göra något för henne. Jag trodde hon skulle be om något praktiskt men hon svarar.. du får gärna peppa mig. Det gör jag gärna.
Det är ju det enda vi kan i vissa lägen. Finnas där. Det är värt så mycket och kostar oss så lite.
Så tunga saker att bära både för dina nära och för dig! Sänder dig både tankar och kramar!!!
SvaraRaderaJa livet är sannerligen inte alltid rosenrött och doftar vanilj. Och precis som du säger så vet vi att vi har et NU men inget mer. Vi kan aldrig ta nåt för givet.
SvaraRaderaKramar och ljus
Emma
Livet är så skört och det är kanske när man är medveten om dess skörhet man verkligen börjar leva?
SvaraRaderaKRAM
Livet är verkligen inte lätt men det är kanske lite det som är charmen med allt. Att aldrig veta vad som väntar kring knuten utan istället njuta här och nu.
SvaraRaderaMen det är jobbigt när eländet knackar på dörren.
Kloka ord från er alla! Tack för att ni finns!
SvaraRaderaVilken vacker blomma! Livet speglat ur ett gudomligt plan. För inom oss, i våra hjärtan, bär vi alla utslagna blommor.
SvaraRaderaAtt förlora dem vi älskar är svårt. För mig handlar det trösterikt nog "bara" om att livet tar en annan form.
Ja, det är det vi kan göra, finnas där när vi behövs peppa, krama, lyssna...min "systerysters" mamma avled för 5 år sen i bröstc och jag vet hur tungt det var då, och hur livet blir stilla en stund...varm kram till din vän!
SvaraRadera