Sommar i Oktober..

.. kommer till mig i form av nedladdade sommarprogram som jag kan lyssna på igen (för jag har redan lyssnat på alla från sommaren och åren innan eftersom jag bara älskar det programmet). Alldeles gratis och lagligt laddar du ner programmen från 2005 och framåt från deras hemsida. Jag har hört alla och lyssnar gärna igen. Jag minns vissa stunder när jag lyssnat som på den varma midsommardagen då vi alla samlades utomhus i Roslagens famn för att lyssna på premiärprogrammet av Fredrik Lindström eller när jag och mormor förra året satt på verandan i Gammelstad och lyssnade på folkets sommarpratare eller i år då jag och mamma sitter på varsin sida av köksbordet och lyssnar på slutet av Pia Johanssons program. Listan kan göras lång.

Men nu är det oktober och jag sitter och lyssnar på Björn Ranelids program på väg hem från jobbet. Regnet slår mot rutan på tunnelbanan och jag är trött. Ungefär 17 minuter in i det nedladdade programmet kommer orden som får mig att sluta andas och som går rakt in i mitt hjärta. Här är delar av den texten:

Varje människa existerar endast i ett enda exemplar
och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan.
Vi simmar från stranden JAG till stranden DU i havet VI.
Kärlek är den enda atombomb som kan utplåna kärlek och ondska i världen.
Vi går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det finns inom oss.

När ett barn föds darrar alla kompassnålar på jorden.
Då borde alla krig tystna,
hur långt ut i rymden når det nyfödda barnets skrik?
Nu slår ditt hjärta och nu porlar mitt blod.
Barnet har redan i sitt första andetag gjort sig förtjänt av sin plats i världen
och den kan inte bli större genom pengar, ära och berömmelse.
Ingen människas värde kan bestämmas av ekonomer, politiker eller furstar.
...
Ingen nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin
kan förklara kärleken, sinnligheten, lusten, glädjen och skrattet.
Varje tår från en människas öga är ett löfte om framtiden.
När våra kroppar är för små så gråter och skrattar vi
ty vi kan inte härbärgera glädjen och sorgen.
Min mamma och pappa är döda
men närsomhelst slår dom ut som en blomma i mitt öga.
...
Kärleken väger ingenting och likväl är den mäktigare än allting annat i världen
Ingen kan förklara och mäta kärleken men alla kan känna igen den i ett ansikte.

(Ur Björn Ranelids sommarprogram 2008)