måndag 5 januari 2009

Vad har jag givit idag?

Var en av de kvällsfrågor som jag berättade om i ett inlägg om för några dagar sen.

Många gånger kanske man har gett någon ett leende, en hjälpande hand, en komplimang eller kanske man har gett sig själv en lugn stund, ett fint smycke eller blommor till köksbordet. Men idag svarar jag att pengar. Pengar till Spädbarnsfonden i Antonia och Gabrielles namn.

Jag känner inte Mamma Melissa personligen men hittade hennes blogg för ett tag sedan. Jag läste, grät, fnissade och blev förundrad över hennes förmåga att skriva så vackert, underfundigt och om den stora sorg som finns i hennes liv. Mamma Melissa är nämligen en änglamamma. Hon förlorade sina flickor i vecka 22. Såhär beskriver Melissa själv sin blogg:

Läs om livet som Melissa, änglamamma till Antonia och Gabrielle. Läs om två små tvillingflickor som föddes förtidigt, den 24/9 2008, och vars första andetag också blev de sista i deras mammas famn. Läs om det stora svarta monstret Sorgen, om mammor med guldsvärd och flickornas pappas eviga borrande.

Frågan om vad som egentligen hände kan inte läkarna svara på idag. Men i framtiden kanske de kan om vi ger pengar till forskning så att de kan ta reda på. Men pengarna går inte bara till forskning utan de går även till att förbättra kvalitén av andra änglafamiljer i sorg.

För mig var valet enkelt. Idag valde jag att ge lite av det jag har till den här insamlingen och jag vet hur stark och givmild bloggvärlden är så jag tror att många kommer att göra detsamma. För minns att om du sträcker ut en hand idag så kanske någon annan sträcker ut en hand till dig den dag du behöver det. Det tror i alla fall jag. Men det är inte därför jag skänker till insamlingen utan det är för att jag tror att vi alla kan göra en skillnad.


7 kommentarer:

  1. Ja, om alla hjälps åt så blir det skillnad.

    Vilken fin bild!

    SvaraRadera
  2. Tack för det kära Liv!

    Å vilken tragisk händelse, visst kan vi alla göra skillnad...bara det att det är så många man skulle vilja stödja att det blir svårt att välja ut vissa emellanåt...men många bäckar små...

    Kram på dig//Linda

    SvaraRadera
  3. Tack för påminnelsen!

    Detta hade jag helt glömt=inte ok.
    Att glömma utmärkelser är en sak men att glömma änglabarnens insamling är verkligen inte ok. Tur att du har bättre kom ihåg än mig!

    SvaraRadera
  4. Tack du snälla! Vilket vackert inlägg! Ser fram med spänning mot kontrollräkningen på onsdag...!

    Tack, tack, tack!

    Nu gav du inte bara pengar o ett inlägg... du gav mig ett leende också;.)

    Nu kan fler barn få stanna på jorden tack vare dig!

    SvaraRadera
  5. Jag har också läst hennes blogg, så fruktansvärt. usch vilken sorg.
    kram

    SvaraRadera
  6. Ja, visst har hon en otrolig begåvning på att uttrycka sig i ord,,,,det är härligt att läsa hennes blogg även om det knyter sig i bröstet och man gråter....

    Ja, visst var gitarrsolot fränt :-) med Pontare :-)

    Kramar

    SvaraRadera
  7. Vet inte vad jag ska skriva, så skriver kloka ord, varma kramar och tack för dina alltid varma ord!

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen