Då var gräset grönt...

... nästan fanatiskt grönt lyder en av Jack Vresewijks textrader.

Den fanatiskt skira vårgrönskan som omger oss nu är bland det vackraste jag vet. Att lyfta blicken mot trädets krona klädd i vitt med solstrålar som slingrar sig genom grenverket gör att morgonen blir magisk. Jag vill insupa alla färger, dofter och nyutslagna blommor och spara dem i hjärtat till mörka dagar.

Träden längtar efter vatten, bladen slokar. Ett nattligt vårregn önskar jag till mina gröna träd så att jorden få sitt och dofterna samlas i luften och möter mina sinnen. Årstidernas växlingar väcker lycka i mig.

Lyckan väcks även av möte med Chissra när vårkvällen låter Stockholm bada i sin rosa skymning. Samtal under Cafe Mineurs valv, en överraskning i form av en bok och cd-skiva och en promenad under takvalvet med det nordiska vårljuset som inte liknar något annat. Tisdagslycka.

Intitution, generositet och värme är Chissras signum. Författaren som skrivit boken har vi aldrig diskuterat men jag har läst om henne och velat veta mer. Oväntade saker tar fart i mitt liv, likt ett vårregn som dyker upp när man minst anar men som behövs för att det fanatiskt gröna bladen ska sträcka ut sig i all sin prakt.

Vårljuset smeker min själ och grönskan väcker mina sinnen. Den skira sirliga våren leker likt en fjäril mellan husen i denna vackra stad och liljekonvaljknopparna växer i Svedmyraskogen. Jag går varsamt fram på min livsstig och undrar vad som kommer att blomstra härnäst.