När kvällen sänker sin stjärnhimmel över blomstrande vår

...och vitsipporna har stängt sina öppna famnar och nu vilar tryggt i sina vita klockor så vandrar jag hem genom staden.

Mina ben är fulla av dans och mitt hjärta av all den glädje dansen skapar i mig. Regnbågar, stjärnströssel, eld, vattenfall och gnistrande energi tar sin plats inom mig i dansen. Dofterna vilar i mörkret på min väg och visar vårens sinnlighet även när den är dold för min blick. 

Det är vackert ute nu. I dagsljus väcker naturen hela mitt väsen och alla sinnen med sin sprakande kraft. Glömda färgkaskader visar upp hela sin prakt sig när nyfikna blommor öppnar sig mot världen och blad kryper ur sina grenar där de väntat och längtat efter solens kraft och regnets energi.

Människor möts under himlar av rosa och förundras över körsbärsträdens skönhet och blomningens förgänglighet. Naturens alla detaljer är som konstverk i sig om man bara lyfter blicken. Våren är en årstid då vi likt blommorna vaknar till liv igen och öppnar våra sinnen mot världen. Jag tillhör dock dem som tycker om alla årstider med dess egna specifika säregna skönhet. Det finns så mycket vackert att upptäcka året om.Som person hänförs jag lätt och kan fyllas av stillsam glädje över allt vackert som naturen och livet erbjuder. Skiftningar och kontraster är viktiga för mig såväl i årstider som intryck och upplevelser.

Våren är vacker i sitt löfte om en ny början efter den vilande vintern. För att fatta nya beslut, se över vad som behöver rensas ut så tror jag vi behöver den lågmälda vintern. I vilan väcks reflektioner och våra inre blommor får en chans att spira i sin egen takt. De blommorna som ibland vecklar ut sig från en dag till en annan och sen finns det inre blommor som behöver mer tid. Det finns så mycket skönhet inom oss, likt de vårblommor som kantar vår väg. Men vi glömmer det eller ser dem inte trots att de finns där och bara väntar på att upptäckas. 

I sinnenas trädgård i Vasaparkens utkant blommar de vackraste tulpaner och fyller hela mig med sin värme. Det är en plats som jag gärna besöker. Där sitter jag  på tankebänken och funderar över livets små och stora stunder. En reflektionsplats där jag själv får växtkraft och låter mina sinnen få sin påfyllning. Tid för tanke står det på en skylt. Jag tror många behöver det men lätt springer vidare på livets stig eller ser till att ständigt vara sysselsatta.

Även jag fastnar där ibland men då känner jag mig ur balans både till kropp och själ. Det gäller att minnas att lyssna på det och inte bara springa vidare. Jag har alltid varit en person med stort behov av att få tänka egna tankar och vara i flödet. I dansen så finns flödet men i lugnet får den virvlande tanken luft under vingarna när den inte bryts av utan får tänkas till punkt.  Livets kontraster igen, rörelse och stillhet i växelverkan och samverkan. Hänförelse över en blomma, solens värme mot min kind och danslycka delad med andra fyllde min dag och den energin bär jag med mig in i morgondagen.

Det spirar blått bland fjolårets löv..

... och min morgonpromenad kantas av våren som väcker naturens vårblom till liv.

Tänk på allt vackert som kan vila under gråa löv som tappat sin lyskraft men inte sin vårdande förmåga. Så ofta saker sker under ytan i livet för att sedan slå ut i blom när tiden är rätt. Det är bra att påminna sig om ibland, att man vet aldrig när något slår ut i blom.

Årstiderna och dess cykler är så vackra tycker jag, alla årstider har något som är vackert och njutbart och behövs för mitt egna njutande. Det är en sån vacker tavla att njuta naturen, den som förändras i stämningar och uttryckssätt under året men även under varje dygn. Jag kan förundras hur mycket motstånd det finns mot vissa delar av året eller väder som inte passar. Men om vi inte hade regn skulle vi inte ha den grönskande natur som jag tycker så mycket om, vi skulle inte få njuta svamp om hösten och jag skulle inte kunna njuta regnets rytm som jag tycker så mycket om.

Att hänföras och använda alla mina sinnen i mötet med naturen och livet gör det så mycket mer nyanserat, mångfasetterat och njutbart. När jag var ung uppskattade jag inte det på samma vis som jag gör nu. Imorse när jag promenerade genom min skog och lyssnade på fåglars sång och susande trädkronor så kändes det som en ovärderlig gåva, en sån gåva som bara kan njutas i stunden och som bara är att ta emot. Det finns så mycket gåvor i livet, men det gäller att öppna hjärtat, vara i stunden och vänta sig mirakler av små och stora mått.

Våren är så andlöst vacker..

.. med sin spirande skira grönska och sin blomsterprakt som skärper alla mina sinnen.

Jag smeker och luktar på blomsterprakt och låter mina ögon glittra i det gröna. Jag vandrar i nuet och fyller det med vänner, inspiration, grillkvällar, fotosessioner av en väns smycken och sen dans så klart. Orden får vila men de ligger och gror likt frön för att senare spira i blogginlägg.

Det är så gränslöst vackert ute nu och inte bara vårfåglarna sjunger naturens lov, vi gör det alla. Som allt annat så är den förgänglig så det är bara att njuta medan den vara i stora lättjefulla klunkar så man bär den inom sig året om.

Lutad mot en gammal husvägg på söder..

...lyssnar jag på fåglars glädje och spridda samtal. I solen speglar vi oss och njuter vår.

Enkla nöjen med ovärderligt värde som sparas i hjärtat. Så många som under vintern längtat efter dagar som denna. Själv har jag längtat men tycker om alla årstiders glans.

Våren. Med löfte om spirande grönska, blommor som vaknar till liv och nya saker som kan ta sin början. Jag undrar vilka medvetna och omedvetna frön som spirar i mitt liv. Jag undrar vilka som spirar i era liv. Vårdade i era hjärtans jord med omsorg och kärlek. Välkomna att blomma nu. Nu är det vår.

Medborgarplatsens fullsatta uteserveringar

och våryra fjärilar som nästan flyger in i mig känns som ett säkert vårtecken i Stockholmssolen.

Jag möter en vän i vårvimlet och mitt nyblekta blonda hår känns ovant efter att ha varit brunett senaste året. Min vän och jag sätter oss på ett bullrigt cafe där skratt och samtal blandas med skrap från stolar och klirrande bestick.

En varm vänskapsfika kantad med ett annat syfte. Vi ska nämligen stämma av hur det första kvartalet gått under det nya året. I början av Januari så skrev vi vad vi ville ha med oss in i nya året och vad som var viktigt. Vi har båda hållit oss väl till vad vi ville fokusera på i det stora hela men även tänkt om gällande vissa saker. Ibland behöver man ju skriva om resrutten för nya förutsättningar uppstår, så är ju livet.

I en rosafärgad skymning som möter stadens siluett och det glittrande mörka vattnet vandrar jag hemåt. Värdefull vänskap, vardagens utmaningar och härligt glädjebrus brer ut sig inom mig och lyser upp livets dikesgren likt tussilago i vårsol.

Kalla vindar blåser in hårda små snökorn..

.. i mitt ansikte men inom mig bor ett frö som inväntar våren.

Ibland i snöstormars tid när vassa, vackra istappar klamrar sig fast i hustak och vinande isvindar leker runt land och skog så glömmer jag att vårda det där lilla fröet. Jag virvlar med och fokuserar på saker som jag inte har kontroll över eller som jag inte kan inverka på. Men för att ta hand om mitt lilla frö som längtar efter vårsolens värme och takdropp så måste jag ge det den näring det behöver.

Solen som väcker fröet till liv har strålar av glädje och lust. Jorden som får det att gro är fylld av mina värderingar, min sanning och min inre röst. Jag vattnar det med inspiration, drömmar, meditation, kreativitet och kärlek. Under de förutsättningarna kan även ett litet frö spira mitt under den kallaste av vinterstormar. Så nu vårdar jag mitt lilla frö och har tillit till att det som spirar under ytan kommer att slå ut i full prakt till fåglars kvitter en vacker dag om våren. Jag längtar dit.

Då var gräset grönt...

... nästan fanatiskt grönt lyder en av Jack Vresewijks textrader.

Den fanatiskt skira vårgrönskan som omger oss nu är bland det vackraste jag vet. Att lyfta blicken mot trädets krona klädd i vitt med solstrålar som slingrar sig genom grenverket gör att morgonen blir magisk. Jag vill insupa alla färger, dofter och nyutslagna blommor och spara dem i hjärtat till mörka dagar.

Träden längtar efter vatten, bladen slokar. Ett nattligt vårregn önskar jag till mina gröna träd så att jorden få sitt och dofterna samlas i luften och möter mina sinnen. Årstidernas växlingar väcker lycka i mig.

Lyckan väcks även av möte med Chissra när vårkvällen låter Stockholm bada i sin rosa skymning. Samtal under Cafe Mineurs valv, en överraskning i form av en bok och cd-skiva och en promenad under takvalvet med det nordiska vårljuset som inte liknar något annat. Tisdagslycka.

Intitution, generositet och värme är Chissras signum. Författaren som skrivit boken har vi aldrig diskuterat men jag har läst om henne och velat veta mer. Oväntade saker tar fart i mitt liv, likt ett vårregn som dyker upp när man minst anar men som behövs för att det fanatiskt gröna bladen ska sträcka ut sig i all sin prakt.

Vårljuset smeker min själ och grönskan väcker mina sinnen. Den skira sirliga våren leker likt en fjäril mellan husen i denna vackra stad och liljekonvaljknopparna växer i Svedmyraskogen. Jag går varsamt fram på min livsstig och undrar vad som kommer att blomstra härnäst.

Så kom solen till Stockholm...

... och det på mer än ett sätt.

Snön som på morgonen virvlade ner från skyn droppar nu från taken och får mig att drömma om vår och blommande vitsippor. Jag vänder jag mitt ansikte mot solen och hämtar kraft. Jag är inte ensam utan överallt står människor och vilar sina ansikten i solstrålarna. Det ser vilsamt ut.

Mina tidigare kollegor och numera endast vänner väntar på mig i restaurangen och vi lunchar tillsammans. De är som små solar båda två som värmer, ger kraft och lyser upp ett helt rum genom att bara vara de personer de just är. En annan sådan vän möter mig efter arbetets slut och vi äter tapas och gläds åt livet och att vi faktiskt är kollegor igen efter flera år.

Men sen kommer den riktiga solen till Stockholm. Det är länge sen vi sågs i verkliga livet och med ett brett leende och sin färgsprakande blommiga väska som matchar hennes personlighet så lyser hon upp den folkfyllda centralstationen när vi möts. Mörkret har fallit och kylan likaså men jag kommer att minnas denna dag som den dag då solen kom till Stockholm.