Detta gör att jag inte reagerar nämnvärt när min danspartner börjar med att böja mig bakåt men desto mer när han plötsligt lyfter mina ben och för några sekunder så blir hela världen upp och ned.
Jag som brukar tjata om att det är bra att byta perspektiv ibland reagerar med att ha fokus på helt andra detaljer än just hur dansgolvet, taket och dansarna ser ut från mitt nya perspektiv. För det första väser jag: tappa mig inte för allt i världen! Nu verkar den här killen ha koll på vad han håller på med och jag kan nog känna mig trygg på så vis i mitt upp och nervända perspektiv. Då kommer nästa tanke flygande...vilken tur att jag har svarta leggings och vilken tur jag har en tajt kjol och inte den jag tänkt ha. Sen tänkte jag: Det här kan ju inte se klokt ut!
Men är det inte ofta så, att när vi väl byter perspektiv så glömmer vi att se det som är verkligt intressant och fokuserar istället på det obekväma i det nya och detaljer som inte går att påverka och lyfter fram rädslor istället för möjligheter. Åtminstone gjorde jag det men om det händer igen så ska jag försöka att bara njuta av det oväntade och låta världen vara upp och ned utan att vilja förändra något.
Det är häpnandsväckande hur många tankar man faktiskt hinner tänka på några få sekunder.
SvaraRaderaKram
Sommar, sol å värme nu! Underbart eller hur???
SvaraRaderaTack sötaste du för mina fiiiina rosa swapp saker. :)) Jag har precis uppdaterat bloggen så du kan se där. ;)
SvaraRaderaMassor utav tack och så roligt att du ville vara med. :)
Bamse kram
M I N D I