Ett dygn att minnas..

.. som idag gör att jag är fylld av en vilsam trötthet men även en skön glädje inombords. Inspirerad och lycklig på enklaste sätt.

Imorse anlände jag hem strax innan kl fem på morgonen efter ett dygn fyllt av fina stunder, härliga människor, dansglädje och nya upptäcker. Mycket lycka i sommarens förpackning.

Lördagen inleddes med lördagslyx i flera timmar tillsammans med Chissra. Hon var barnfri och vi hade bestämt att njuta en sommardag i Stockholms famn tillsammans. Det är underligt hur mycket man kan hinna på några timmar trots att det går i så lugn takt och man bestämmer längs med vägen vad man vill hitta på. Jag har verkligen hittat hem i semesterlunken och känner mig närvarande.

I strålande sol tog vi färjan över till Djurgården, våra fötter mötte kullersten i Djurgårdsstaden, grenar i favoritklätterträdet, grönska på uteserveringen till etnografiska och andra världar på deras utställning. I samtal, skratt och promenadlycka under en hel dag som avslutades med en fika under ett träd i blommande Rosendahls trädgårdar. I sommarklänningar så satt vi där och njöt livet, en lördag i juli (om ni vill läsa vad Chissra skrivit om dagen så kan ni göra det HÄR). 

När vi skildes åt så mötte jag kort därefter upp en av mina dansande vänner. I bil ackompanjerad av skön musik, samtal och upptäckarlusta för att skåda vackra vyer så bar färden av mot Herräng för att dansa. På vägen så hamnar vi på ett café som fullständigt tar andan ur mig. Min pippisjäl blir lycklig och jag kan inte sluta förundras och hänföras. Denna plats förtjänar sitt eget inlägg så jag återkommer till denna plats som jag blev så förälskad i. 

I år så fyller danslägret i Herräng 30 år, jag har varit där de senaste två åren men i år blev det inte så vilket jag vant mig vid tanken på men vad härligt att därför kunna hälsa på där en kväll och njuta atmosfären och få bli sådär Herrängsglad. Min kropp var också glad för att väcka dansen till liv efter att ha dansat för lite de senaste veckorna. Mina tidigare inlägg om Herräng hittar ni om ni klickar på etiketterna märkta med Herräng och Herräng dance camp. Hur mycket jag än försöker beskriva det så måste man uppleva det för att förstå till fullo.

Glada och svettiga så vänder jag och min vän åter mot stora staden en stund efter klockan två när dansgolven fortfarande är fulla med dansande par. Dansen pågår hela natten. Resan hem tar några timmar och vi möter vildsvin, fåglar, rävar och sen solen som går upp. Soluppgångens skönhet är svårslagen. När jag anländer hem i  den tidiga morgonen har jag nästan varit vaken ett dygn. Men dessa timmar har fyllts med så mycket av det jag älskar, värderar och som ger mig energi så trots segheten idag så är det en investering i framtiden, mig själv och allt det jag älskar. Tack livet, tack vännerna, tack fantastiska Stockholm, tack Herräng och tack naturen. 

Nu faller regnet hårt mot min ruta, min kopp är fylld med det godaste the och väskan är packad för att i arla morgon åka hem till den plats där jag växte upp, där de människor jag älskar mest bor och där vi är fler syskon som möts den här veckan. Kärlek, familj, hemkänsla och semester blir en fina blommor i nästa veckas bukett. 

Dansar in kvällen under stjärnorna...

.. då jag spontant bestämmer mig för att gå på swing dance under the stars.

På Stockholms stadsmuseums innergård så bjuder livet upp till dans. Det är verkligen bara glädje att dansa trots att det är fullt på dansgolvet och kvinnorna (som vanligt) är fler än männen. Temperaturen ligger på +19 när jag lämnar musiken bakom mig och tar glädjen med mig.

Ett litet klipp från när några swingdansare (inte jag om någon undrar) överraskade de som befann sig på Stockholms central. En vacker dag ska jag kunna dansa som dom

Att föra och att följa...

... att följa rytmen, våga improvisera och ha roligt kännetecknar att dansa Lindy hop för mig.

Har inte dansat på några veckor så idag när jag kliver in på Chicagos dansgolv får jag lita till min följarförmåga (och förarnas tydlighet) och bara släppa kontrollen. Jag vet ju inte vilka turer de kan och vilka av dem jag kan. Så jag litar på att kroppen förstår och att om det blir fel så är det bara att hitta takten igen och dansa vidare. Kommunikation och samspel är nyckeln.

Tidigare under dagen har jag blivit coachad av min coach och egentligen är det samma sak som framträder där. Jag både för och följer i livets dans. Jag för genom att sätta upp mål och göra saker som får konsekvenser (säga upp mig, köpa coachutbildning etc) och jag följer genom att acceptera livet som det är (att inte veta när arbetslösheten skulle ta slut, när en olycka händer, när jag genomgick en separation). Improviserar gör vi ju alla så gott vi kan och tappar vi takten så är det bara att dansa vidare.

I höstens famn virvlar löven och i dansens virvlar är det jag som snurrar. Livet går vidare och jag fortsätter njuta av dess läckerheter och underligheter. Man måste också vila i livets dans och bara vara, jag stannar upp och njuter härlig kladdkaka toppad med kärlek och grädde Det ska vara gott att leva.

Jag lämnar Herräng...

... med minnen, myggbett, nya danssteg, en ilsken bacill och bröstet fyllt med värme.

45 olika nationer totalt finns på plats under de 5 veckor lägret pågår. Under min vecka glömmer jag stundtals att jag faktiskt är i Sverige då engelskan är det gemensamma mötesspråket. Det som är vanlig dygnsrytm försvinner under en vecka. Om vi är hemma 2 på natten så känns det som om vi lämnat danskvällen tidigt.

Klockan 5 återvänder vi efter sista nattens dans, då har jag som dansant clown dansat med lejontämjaren, cirkusdirektören, den skäggiga damen, den levande kanonkulan (i tajt grön lycraoverall), en kamelskötare, en 2 meter lång clown och sedan diverse andra som inte tagit cirkustemat på lika stort allvar som de förstnämnda. Jag känner att jag lärt mig massor under veckan och jag vet inom mig att jag vill tillbaka nästa år igen. Vem kan motstå en veckas kollo även om sömnen får stryka på foten?

Väl hemma så väntar katter, myggbetten fortsätter klia och den lilla ilskna bacillen väljer att sprida feber i min kropp och slå ut mig totalt så jag bara sover och sover. Men jag kommer på mig själv med att tralla swinglåtar och pröva ett danssteg i köket.

Jag kan verkligen känna hur glad jag är att jag kom iväg och att jag förverkligade ännu en dröm, eller två kanske förresten. Min barndomsdröm om att få vara i cirkusens värld blev verklig under några timmar en fredagskväll i juli. Det är vardagsmagi.

Som ett kollo för vuxna...

... beskrev någon Herräng dance camp.

Det känns som en helt korrekt beskrivning. Vi har kurs, kvällsmöten, temakvällar, på fredag är det maskerad, det är tävlingar, practical jokes och de flesta av oss sover i sovsal eller campar. Vi har sett musikal, ikväll är det cabaret och imorgon är det cirkustema då många klär ut sig. Det går att åka till stranden, hyra cyklar och leka.

Men framförallt är det dans, dans och åter dans. Glädjefyllt, lekfullt och ibland krångligt. Kurs på dagarna och socialdans om nätterna. Det dansas, övas och pratas dans överallt. Stepp-jam med världsstjärnor uppstår spontant i sommarnatten. Jag älskar att vara här, det är så roligt! Musik spelas i varje hörn och spontandans uppstår.

Idag fyller min morfar 80 år, han hade älskat att se det här. Jag ska ta med mig mina minnen från herräng och dela dem med honom och mormor. Minnen av en magisk föreläsning av Dawn Hampton (82 år) och när Mabel Lee (89 år) äntrar scenen och inleder konserten med Carlings. Då öppnas hjärtat och magi uppstår.

För mig blir Herräng obeskrivligt, jag tror att jag nöjer mig med begreppet kollo för vuxna för det säger nästan allt. Det känns som en självklarhet att komma tillbaka nästa sommar.

Gone dancin'

... för nu åker jag till Herräng.

Tror inte att det blir nåt inlägg därifrån men man vet ju aldrig. Jag kommer inte att läsa några bloggar, utan nu är det fokus på dans, swing och nya möten. Det pirrar i magen och bröstet är fullt av danslängtan.

Ett litet klipp från Herräng 2007, det är ett inlägg från svt ca 2 min och 15 sek in i inlägget.. och där får man veta varför det heter Lindy hop.

Min ryggsäck är packad, katterna ska kattvaktas och jag ska DANSA!!!

Under de sista tonerna av swinglåten....

... så brukar man ofta försöka få till ett snyggt avslut när man dansar Lindy hop.

Detta gör att jag inte reagerar nämnvärt när min danspartner börjar med att böja mig bakåt men desto mer när han plötsligt lyfter mina ben och för några sekunder så blir hela världen upp och ned.

Jag som brukar tjata om att det är bra att byta perspektiv ibland reagerar med att ha fokus på helt andra detaljer än just hur dansgolvet, taket och dansarna ser ut från mitt nya perspektiv. För det första väser jag: tappa mig inte för allt i världen! Nu verkar den här killen ha koll på vad han håller på med och jag kan nog känna mig trygg på så vis i mitt upp och nervända perspektiv. Då kommer nästa tanke flygande...vilken tur att jag har svarta leggings och vilken tur jag har en tajt kjol och inte den jag tänkt ha. Sen tänkte jag: Det här kan ju inte se klokt ut!

Men är det inte ofta så, att när vi väl byter perspektiv så glömmer vi att se det som är verkligt intressant och fokuserar istället på det obekväma i det nya och detaljer som inte går att påverka och lyfter fram rädslor istället för möjligheter. Åtminstone gjorde jag det men om det händer igen så ska jag försöka att bara njuta av det oväntade och låta världen vara upp och ned utan att vilja förändra något.

Jag vilar upp mig inför helgen..

... denna fredagskväll.

Lite bakvänt kan tyckas men resten av helgen är fulltecknad och sovmorgnar eller tidiga kvällar verkar inte få plats i planeringen. Jag ska nämligen sysselsätta mig med en kurs som ska hjälpa mig fördjupa mina coachkompetenser och ge mig inspiration. Lindy hop kommer sen att dansas kvällstid i dagarna två, på lördagen i form av socialdans och på söndagen kurs.

Det ska bli särdeles roligt men det är ju inte en helg för återhämtning utan för inspiration och glädje. Dagarna med coaching kommer jag att få ta ut i flex eftersom det är fortbildning inom just det jag arbetar med. Älskar verkligen mitt jobb och att få vara en del av när personer hittar sina egna svar, att få lyfta fram personers styrkor och belysa deras hinder och hitta vägar att ta sig runt dom, under dem, över dem eller bara acceptera att de finns där.

Lindyn ger mig dansglädje, träning på att släppa kontrollen och bara följa men även att improvisera och bara ha roligt och att lita på att kroppen minns stegen som hjärnan inte gör. Det är en perfekt avkoppling och avbyte efter mina coachdagar föreställer jag mig.

På senaste tiden har jag använt en övning jag fick av min coach som innebär att jag varje kväll skriver ner något jag riktigt är nöjd med. Det är en bra övning, använd den gärna. Det gäller att ge sig själv cred för det man gör/tänker/vill istället för tvärtom.

Ikväll kommer jag att skriva: Idag är jag riktigt nöjd med att jag tog mig tid att vila och bara vara.

Vad är ni riktigt nöjda med?

Oj.....

... har tre personer sagt när de hör min röst i telefon.

En av dem är pedagogiska mamman och en annan min chef. Japp, jag är sjuk så min röst är inte sig lik överhuvudtaget utan klingar märkligt raspande genom luren. Så jag är hemma, inte mycket annat man kan göra när hostan river och halsen ömmar. Det smög sig sakta på men igår så var det ett faktum som inte gick att ignorera längre. Orkeslös och utan koncentration blir inte mycket gjort.

Men veckan innan jag blev en ynklig soffliggare var som en guidad tur i känslor, insikter, tankar och möten. Jag förundras ibland över livets vägar men jag är glad och tacksam att jag får ta del av det som sker. Nya drömmar väcks till liv och nya äventyr väntar. Mina trötta fingrar har just knappat in en anmälan till danslägret i Herräng. Där ska jag dansa dag och natt och glömma allt vad ilskna baciller heter. Men just nu kan jag inte göra så mycket mer än att gilla läget, bara vara och vara nöjd med det. Det är också livet.

Vet du hur jag ser ut då?

..frågar jag personen i telefon. Jag har ju sett bilder på facebook blir svaret. Jag är en tvärhand hög fortsätter jag, så du borde hitta mig.

Jag ser hur mina vänner tystnat och växlar nyfikna blickar. Vi har just diskuterat mitt singelliv och visst är det en spännande dejt jag ska på men inte en sån som de har i tankarna. Idag träffade jag nämligen Gisan för första gången i verkliga livet. Mötena från bloggvärlden överraskar mig alltid, man hoppar över en massa allmän information som man betar av i vanliga fall vid nya bekantskaper och så hamnar man på de mest intressanta villovägar. Så en trevlig fika med virvlande tankar kantar söndagen. Härligt möte och när jag vinkar av henne vid tåget hoppas jag vi ses snart igen.

Med pirr i magen är det dags för första Lindy Hop lektionen på över ett halvår. Jag är nervös men kroppen minns och missarna blir inte lika många som jag trodde. Dansglädjen sprider sig i kroppen och jag känner mig lätt till sinnes. Min ringrostighet är mindre än min följsamhet i dansen upptäcker jag med glädje. När jag snart kryper till sängs idag så är det med tacksamhet över mötet som aldrig blivit av om jag inte börjat blogga men även över danslycka en helt vanligt ovanlig söndag.

Likt ett färgglatt armband med sina pärlor så radar livets glädjeämnen upp sig för mig, det gäller bara att uppmärksamma dem. Den här veckan har bjudit på färgsprakande livspärlor och nästa vecka tänker jag trä på flera på livets armband.

Blöta snöflingor dalar över Stockholm..

.. det blåser och i motvind går vi mot fiket för att umgås med vänner. Värme väntar oss på flera plan i ett sådant möte och det känns som en lagom söndagsaktivitet.

Lite lagom söndagsseg så kommer lat-Vida på besök och viskar i mitt öra att vore det inte skönt att bara åka hem och bara ligga på soffan och slöa istället för att dansa? Men jag bestämmer mig för att trotsa denna tanke även om den känns skön och åker vidare i snövirvlarna till Chicago på Söder. En latte värmer gott innan dansen och medan jag tittar på klassen innan mig som tar sina steg i dansens virvlar. När jag väl börjar dansa så är all trötthet som bortblåst.

Glädje, livskraft och lekfullhet fyller kroppen. Jag struntar fullständigt i hur det ser ut och om jag gör rätt eller fel för det är så himla roligt. När jag några timmar senare kliver ut så dansar jag i snöfallet och nynnar på Swingin´on nothing.

Från himlen faller stora vackra snöstjärnor över vägen där jag går och i mitt hjärta är fullt av musik och dansglädje och en påminnelse att om jag gör något som jag tycker om så får jag energi. Snöflingorna och jag dansar ikapp längs livets stig på väg hem och sjunger gör jag ännu dock inte med samma kraft som Velma Middleton ackompanjerad av Louis Armstrong.

"I have happy feet,

and I dance my way through life" står det passande nog på min affirmationskalender från underbara Louise l Hay (you can do it heter kalendern).

Jag skrattar till när jag läser den för just idag är det dans som står på schemat. Jag ska dansa Lindy Hop för första gången på ett halvår och är faktiskt nervös. Det känns som om jag glömt allt men jag hoppas att min kropp minns bättre än vad jag gör. Men jag vill ju börja dansa och då är det bara att ta tag i utmaningen och äntra dansgolvet igen på danskursen. Det är ju så roligt.

Sen har jag fått en jättefin utmärkelse av Malve. Tack snälla!

Och den går till... alla suveräna, kreativa och inspirerande skribenter som finns i min blogglista.

Nu ska jag dricka lite apelsinthé och lyssna på lite skön swingmusik för att påminna min kropp om vad vi ska pyssla med idag. Jag tänkte att ni skulle få titta på en Lindy Hop uppvisning av Harlem Hot Shots från en danskväll på Chicago där jag dansar. De kan sin sak mina lärare, jag har en lååång bit kvar till den nivån ;)

Slå klackarna i taket?!

Någon som gillar swing och är sugen att slå klackarna i taket bokstavligen? Kulturhuset i Stockholm inbjuder nämligen till 3 danskvällar på kulturhustakets terass. Kvällarna det handlar om är 26/7, 2/8 och 9/8. Sen erbjuder de även en Lindy Hop kväll i hörsalen den 27/7. För fullständigt program klicka här.

Jag är sååå sugen att gå dit och dansa Lindy Hop under himlavalvets vida tak. Det blir säkerligen magiska kvällar fyllda av dansglädje och bra musik medans stjärnorna tänds på himlen och i de dansandes ögon. Nu ska jag bara övertala någon att följa med mig då jag inte har någon i min nära bekantskapskrets som dansar just Lindy Hop men om man väljer den 27/7 så startar kvällen med en introduktion och de grundläggande stegen.

Det finns flera som inte vet vad Lindy Hop är och i You Tubes gigantiska utbud så drabbar beslutsångesten mig totalt men jag visar först den här filmen som faktiskt är från USA och jag skulle verkligen vilja kunna dansa som dem.



Sen en godbit från Herräng där flera av dansarna är mina lärare på Chicago75, men då brukar det gå lite långsammare kan man minst sagt säga.

Vardagslycka på dansgolvet en alldeles vanlig söndag

Vardagslycka är att inta en mysig fika i gröngräset i Rålambshovsparken tillsammans med en god vän och sedan bryta av lugnet med 75 minuters dansglädje på Chicago 75 (ligger på Hornsgatan 75).

Lindy hop (eller jitterbugg som den benämns i vissa sammanhang) har sedan förra hösten en stor plats i mitt hjärta. Under många år hade jag velat pröva men inte kommit mig för men nu när jag börjat så kan jag inte sluta. Att dansa är lärorikt på många plan, det är inte bara steg som ska läras in utan man ska även hitta sin egen personlighet och stil i dansen. Å sen det där svåra att bara släppa kontrollen och låta sig föras utan att veta vad som händer härnäst... men det är bara att jobba på det. Något jag drömmer om är att få gå akrobatikkursen för det tycker jag verkar så häftigt men jag har inte hittat någon att gå med ännu så jag får vänta tills dess (lite svårt att göra/träna hopp och lyft på egen hand).

Chicago har inte bara kurser utan man kan även dansa socialt varje onsdag och enstaka lördagar och om du är nyfiken att bara prova lite lindy så inleds onsdagsdanserna med en nybörjarkurs så mankan lära sig grunderna innan man beger sig ut på dansgolvet. Om man vill ha en ännu intensivare swingupplevelse så kan man ju åka på danslägret i Herräng som pågår veckovis under totalt 4 veckor i sommar. Jag hade så gärna velat åka men av olika orsaker så tror jag inte att det är möjligt men de som varit där pratar lyriskt om dansdagarna (och kvällarna) i Herräng.

Å vem vet, kanske jag ändå kommer till Herräng, om inte idag så kanske nästa sommar så att jag får dansa dag som natt och hitta just min personlighet i dansen..