Man vet aldrig när man möter en vän...

... är en tanke som slagit mig de senaste dagarna och idag slår till med full kraft igen då jag är på väg hem efter att ha fikat med Chissra.

Att jag skulle träffa vänner via min blogg hade jag inte en tanke på när jag började skriva. Jag hade nog till och med lite fördomsfullt svarat att"jag är en sån person som hittar mina vänner i verkliga livet och inte via nätet". Ganska irrationellt med tanke på att jag träffat min dåvarande pojkvän via nätet men det var i alla fall en föreställning om mig själv som jag bar omkring på.

Jag hade inte kunnat haft mer fel och jag är så oerhört tacksam för de jag träffat via bloggandet och Chissra är sannerligen en helt fantastisk människa som får mig att tänka i nya banor och bejaka sidor av mig själv som jag glömmer ibland. Tänk att jag hade kunnat missa det tack vare min egen fördomsfullhet och begränsade syn på mig själv.

Samma tanke slog mig i lördags när jag hade en spontan japansk middag med några av mina skönaste vänner och när jag tittar runt bordet så sitter vänner som jag mött i de mest varierande sammanhang. Där sitter nämligen:

- Min japanska vän sitter där för att han av en slump lärde känna min mamma för över 37 år sedan då han fick hennes adress av en av hennes vänner på sin resa i Lappland och ringde på hennes dörr, nu är han i Sverige på besök och bor hos mig några dagar innan han åker vidare i Sverige.

-Min magiska vän sitter där för att vi läste samma kurs på universitetet i Göteborg i slutet av 90-talet och sedan sprang på varandra titt som tätt på universitetet i Stockholm några år senare.

-Två av vännerna är tidigare kollegor varav den ena jag verkligen lärde känna när hon inte befann sig i Sverige utan arbetade i USA. Idag arbetar vi inte ihop längre men banden håller och jag tar med mig vänskapen i livet.

- Min vän F lärde jag känna på pendeln på väg in mot stan för 10 år sedan. Jag lämnade ganska snabbt Ösmo bakom mig men tog med mig honom som vän. Idag sitter även hans fantastiska fru vid hans sida som även hon blivit min vän och som jag kan träffa med eller utan honom.

- Min kattälskande vän som jag börjat umgås med de senaste åren även om vi träffades när jag var i tidiga tonåren och då var vi väl så lagom intresserade av varandra eftersom hon umgicks med mina föräldrar och jag som sagt var i TONÅREN. Vi har setts genom åren men umgås nu mer och mer vilket verkligen glädjer mig. Hon är en klok kvinna med ett varmt hjärta.

Alla dessa vänner är jag så oerhört tacksam över, i många fall har vänskapen växt fram och tagit tid på sig i andra har den kommit snabbare. För mig har det varit en viktig livslärdom att jag aldrig vet när jag möter en vän så att det är viktigt att vara öppen. Mina vänner är nämligen en av mina största skatter och de är alla glimmande diamanter med unika facetter. Den skatten bär jag med mig och vårdar ömt.