När solkatterna leker över gatsten och lövprakt så samtalar jag och en vän om små och stora livsämnen. Hon bor inte i Sverige längre så det är lyxigt att sitta tillsammans i vattenglitter och äta lunch i Årstaviken. I mötet med vänner så växer man. Hon får mig att tänka nytt.
Intensiv men rolig vecka och träningsvärkande kropp gör att när jag kommer hem och kryper upp i soffhörnet är jag mer än nöjd över att bara vara hemma. Kvällen faller över Stockholmstaken, solen går ner och Kramplatsen som någon märkt ut på Söder göms i mörkret. Men den finns där även om man inte ser den precis som så mycket annat i livet som finns där om vi bara tar oss tid att uppmärksamma det.
Tycker så mycket om din bild här Liv.
SvaraRaderaGläder mig över den som fick den här idén, att måla en speciell kram-plats.
Att bara få se den på din blogg gjorde mig glad i hela kroppen.
Kanske ska jag smyga mig ut här i stan och måla en också... ;)
Varma och regniga hälsningar!
underbar bild! skulle vara kul om det fanns flera såna runt om i landet!
SvaraRaderasöndagskramar till dig!
En kramplats?
SvaraRaderaLåt oss måla flera.
Jaja... jag ser att du har blivit friskis-frälst på gamla dar! Välkommen!
SvaraRaderaHa ha åhhh där susar ja förbi på daglig basis. LOVE!
SvaraRaderaMyyys! Kramas ska man göra oftare! Kraam
SvaraRaderaDi
Kramplats, det var inte dåligt! Kanske jag borde måla på vår skolgård ;)
SvaraRaderaKram från Eva
Låter alldeles alldeles uuunderbart ;-) kram och kärlek
SvaraRaderaEmma