Är det så? Att vi gömmer oss själva i låsta rum som vi inte öppnar. Jag vet att jag gör det ibland men jag vill leva mer med öppna dörrar och lyssna på andra när de öppnar sina. Att mötas i det autentiska som människor med styrkor och svagheter. Att våga öppna våra dörrar och våga stå kvar när någon gläntar på sin.
Jag leker med livets nycklar och gläntar bakom nästa dörr och hoppas att vi inte sparar det bästa av oss i låsta rum, det tycker jag vi ska dela med oss av till världen istället. Då blir det en bättre värld.
 |
| (Edward Monkton) |
Vännen! Tack för fina ord, både här och på min blogg. Så lustigt det där med dikten... Du kan väl skriva ett inlägg ändå? Snälla...;-) Ja, det där med låsta rum och stängda dörrar alternativt öppen ridå är så svårt ibland. Valet man har, menar jag. Och alltför ofta är jag som en vidöppen bok och herregud vad jag hatar det ibland och ångrar mig. Önskar jag kunde hålla på något, ha en liten stängd och låst skrubb i alla fall. Alla har sin egen trädgård har jag hört någon säga. DET vill jag också ha! Ha en fin kväll. Kramis
SvaraRaderaJodå, det kommer ett inlägg men kanske skjuter på det en dag.. nu blir det ett annat inlägg än tanken från början :) Men det var lite intressant eftersom det legat som utkast sen i julas men just nu tänkte jag skriva det och då korsade våra bloggbanor varandras. Gillar sånt.
RaderaJag beundrar människor som vågar vara vidöppna böcker och inte stänger in och värderar vilket jag gör ibland.
Kramar från Liv som tror att trädgården bor alltid inom oss och vi väljer själv vad vi planterar där
Så bra!
SvaraRadera♥
Tack ♥
RaderaDet finns mycket gott i oss alla som inte kommer fram.
SvaraRaderaMycket av det är en öm punkt, något att vara rädd om. Ofta tolkat som "svaghet" och kan utnytttjas av någon annan i mindre gott syfte. Precis som hundar som visar sin mage och ligger på rygg bara när de känner sig trygga och är med personer de litar på.
Kramar
Precis! I mitt liv har just Brené Brown dykt upp som pratar mycket om vikten av sårbarhet.. kommer att skriva lite om det i ett inlägg.. sen kan man ju välja vem man visar sitt låsta rum men jag tycker om att vara med människor där vi båda öppnar våra dörrar eller hjälper till att få någon att våga glänta på den.
RaderaKramar från Liv
Vida! Bara jag igen... Du? Nu har jag lyssnat på Mauro Scocco och Snökristaller på Spotify. SÅ fin! Jag får gåshud när jag tänker på hur liten världen faktiskt kan vara. Av alla dikter i världen valde jag just den, skriven av en poet jag aldrig hört talas om, bara för att jag tyckte den beskrev vår vinterpromenad så bra. Så gogglar du på den och hamnar på min blogg!! Och så skriver du och berättar att en av mina favoriter har sjungit in den precis... Kusligt! Är inte DET värt att skriva ett inlägg om, så säg!? Jag väntar med spänning...;-)) Ha en strålande helg. Här ska vi ut bland snökristallerna igen. Kram
SvaraRaderaVisst är den vacker. Det var därför jag satte mig ner och skrev av den i julas.. och sen väljer du den när jag vill kolla att min text är rätt. Vardagsmagi när den är som bäst. Det kommer i ett inlägg, orden ska bara landa i mig först.
RaderaVarm kram och var rädd om prinsen
Men så fascinerande de gånger man träffar människor som "är" helt utan skydd. Nakna och ärliga. "Här är jag" liksom.
SvaraRaderaOch underbart de gånger man är bland folk med vilka man kan "ligga på rygg och visa magen" (som moi skrev ovan).
Ann
Javisst är det.. sen finns de ju de som i det blir gränslösa ibland.. som vill att man ska kliva in i deras rum innan man själv vill och är redo eller på ett manipulativt sätt.. men det är mer mitt yrkesliv jag pratar om och det jag skrev om är det autentiska utan baktankar. Visst är moi klok?
RaderaDu som tar dig tid att kommentera och tänka till, ingen önskerubrik eller annan tanke vad du vill att jag ska blogga om?
Kramar till just dig
Ja visst är den underbar den filmen. Har sett den flera gånger...och vilket tänkvärt citat att ta till dig
SvaraRaderaTack för att du drog igång mina tankesnurror nu igen
kramar till dig
Emma
Riktigt underbar tycker jag.. och citatet gick rätt in. så jag fick lov att skriva ner det och idag kom det på pränt.
RaderaKramen
Peculiar in the head - underbart! Och viktiga saker att fundera på! Kram!
SvaraRaderaEdward Monkton är en av mina favoriter.. och den här bilden en av de jag tycker mest om.. jag är ju lite peculiar in the head och speciellt med nära vänner.. då kan mycket gå på tok fast på ett härligt sätt och med skratt som rullar så högt genom gator och torg att andra undrar vad som händer. Älskar det.
RaderaKramar