Av snökristaller klara står fältet prytt

Om några veckor endast 
är allt förbytt
Ni glittrar emot solen
och fröjdar er
snart sjunker ni som tårar
 i jorden ner

Ni vinterns vackra blomster 
snart vissnar ni
men utav era tårar 
ska blommor bli
om några veckor endast 
är allt förbytt
av vårens väna blomster
står fältet prytt

Texten fångar mig när Mauro Scocco sjunger den. Jag vandrar i snökristallernas land i Gällivare när texten öppnar en del av mitt hjärta. När jag kommer hem från promenaden så skriver jag ner texten och sparar den i ett utkast till ett blogginlägg att författa en annan dag.

I fredags var den dagen. I min tanke föds en text men innan jag skriver ner den så vill jag kolla på nätet att jag har lyssnat av texten rätt så jag googlar på den och får nästan rysningar när den första träffen jag får upp är hos fantastiska Livsnjutaren som två dagar innan skrivit om just den texten. Jag får rysningar när tankar möts så utan förvarning. Synkronicitet, vardagsmagi, slumpen eller vad man vill kalla det. Livets magi.

Orden fångade mig för att den är så vacker. Att snökristallernas tårar väcker vårens blommor till liv. Cyklerna i årstiderna och livet fascinerar mig. Att de hänger ihop och är beroende av varandra och att vi har något att lära och upptäcka av alla årstider i livet inger hopp och nyfikenhet. I snökristallernas tid så kan jag inte låta bli att undra vilka vårblommor som kommer att knoppas i mitt hjärtas trädgård.

(Bilden är lånad från nätet. Källa okänd)