För ett halvår sen sprang vi på varandra mitt i storstadsvimlet, långt borta från den landsbygd där vi växte upp. Vi har ju inte setts sen 90-talet sa han och det stämmer. En vän från förr där ett halvt liv passerat. Idag tog vi en spontanfika och bara klev rakt in i ett samtal som om åren aldrig passerat.
Då var musiken hans intresse. Idag försörjer han sig på den. På den tiden var jag en barnskötare som inte rest utanför norden och inte trodde jag skulle läsa på universitet. Idag har jag både bott utomlands, rest jorden runt själv och utbildat mig till beteendevetare och professionell coach.
Jag gillar det autentiska och på något vis enkla mötet, där man kan prata om allt för det känns som om man känner varandra även om man inte möts på så länge. Där man är sig själv utan restriktioner, masker eller värderingar. Vi pratar om folk vi kände, livet som gått och drömmar som finns kvar.
När vi skiljs åt så vet vi inte när vi ses igen, men dagens fika påminde mig om en del viktiga saker som jag packar ner i livets ryggsäck och tar med mig på färden.
Det finns ett klokord som lyder någonting i stil med att "vänskap mäts inte i kvantiteten av tid utan i kvalitén på den tid man delar", vilket jag tycker är väldigt fint. Somliga vänner behöver man inte träffa var och varannan dag för att bevara vänskapen. Trots att de kan gå flera år mellan mötena vet man alltid vart man har varandra och att man kan ta upp sin relation/samtal där man sist slutade. Det är vackert tycker jag.
SvaraRaderaDet tycker jag med, när det känns som om det är något annat som gör det enkelt och självklart.
RaderaKramen
Om livet som gått och drömmar som finns kvar, det är vackert. Kram!
SvaraRaderaKramen
RaderaVilket fint möte och tankar det väckt!
SvaraRaderaVisste inte att du rest jorden runt - själv! Fantastiskt! Kram
Det har jag :) Har nog skrivit lite om det nån gång men det var nog ett tag sen.
RaderaKramen
Visst är det så, vännen... Vilken härlig fikastund! Det är alltid så tryggt på något sätt att samtala med någon från barndomen eller tiden på gymnasiet, folk man upplevt så otroligt mycket tillsammans med. Fastän massor av vatten har flutit under broarna är det som att ta vid där man skildes sist, spelar ingen roll om det var 35 år sedan! Visst är det konstigt och...härligt! Ha en riktigt fin kväll. Kramis
SvaraRaderaDet är det.. samtidigt så har det hänt så mycket med mig som person under alla år men på nåt vis så finner man varandra där man är men i en trygghet som nog grundar sig i att man kände varandra för så länge sen.
RaderaKramar
Hmm...undrar om jag ska dra ihop tjejgänget från förr? Blev inspirerad nu :)
SvaraRaderaTycker jag låter som en alldeles ypperlig idé :)
RaderaKramen
Låter som en härlig fikastund! Det är det bästa med gamla vänner att när man inleder en konversation (över en fika eller i telefonen) så känns det ibland som om tiden stått stilla - jag gillar det!
SvaraRaderaHa det så fint nu!
kramkram
Det gör jag med :)
RaderaKramen
Så fint det är med de där mötena som visar att tiden har gått, och som markerar att ingen tid gått, på en och samma gång.
SvaraRaderaKram,
Frida
Precis, som ett veck i tiden nästan.
RaderaKramar