Du är så stark..

.. säger en vän.

Hon säger det när jag känner mig som sårbarast och mest vilsen. Ändå är det styrkan hon ser. Men kanske är det då man är stark. När man trampar upp en ny liten stig, försöker stå upp för sig själv och väljer annorlunda. När riktningen inte är lika tydlig som den brukar och när snöflingor virvlar och skymmer sikten. När man väljer att luta sig mot vänner och bara vara i det som livet ger.

En annan vän skickar en länk med ett klipp av Brené Brown som lyfter vikten av sårbarhet som hon snubblat över i sin forskning. Att det är genuin sårbarhet som kan vara vår styrka. Samma vän överlämnar idag denna bild tryckt på ett kraftigare papper så jag kan påminna mig om viktigheter och förbise oviktigheter. Jag frågar livet och livet svarar.

När jag trasslar in mig i kluriga tankar så försöker jag trassla ur mig eller hitta andra tankar. Ibland kommer en vän och drar i en tråd och trasslar ur mig. För ensam är inte stark, vi blir alltid starkare tillsammans. Jag tycker dock att livet är skimrande trots trassel, snöstorm och omvägar. Det är då vi får använda kreativiteten, det livet lärt oss och sen klä oss varmt inför färden.

Jag älskar livet. Det kan låta klyschigt men jag tror att det är en av mina största styrkor. För om man älskar livet finner man alltid något vackert i det även de dagar när man känner sig liten eller något inte blir som man tänkt. Livet har så många facetter så det finns så mycket att njuta av när alla inte glimmar mot en. För om jag lägger lyckan i andras händer måste jag söka den, men om jag planterar den inom mig så bär jag den med mig. Lyckans frön vattnar jag med tacksamhet, tillit, kärlek, sköna stunder och gemenskap med de jag tycker om. Då växer den även om stormen viner i knutarna utanför.

http://www.brenebrown.com/