Should I stay or should I go?

Beslutet är fattat. Jag stannar.

Idag har jag tackat nej till ett spännande jobb med utvecklingsmöjligheter. Inte ett lätt beslut men det känns rätt. Jag är lyckligt lottad som har världens roligaste arbete och med de bästa av kollegor. Men utveckling och nya utmaningar lockade och det fanns en osäkerhet kring  om det skulle ske förändringar på min arbetsplats så jag sökte en annan tjänst. 

När man står i de där vägskälen i livet så är det inte alltid så lätt att se vilken väg som är den rätta för stunden. I det här fallet blev det magkänslan, reflektionstid, vänners stöd och rationellt tänkande som  tillsammans gjorde att beslutet växte fram. Men jag lärde mig mycket på resan, såsom hur mycket min erfarenhet och kunskap räknas och värderas utanför min lilla ankdamm. Nu ska jag sova gott och invänta andra beslut som behöver falla på plats.  

Stunder av reflektion..

... är en nödvändighet för en tänkande Vida.

Att vända blicken inåt och i obruten tid få fundera över stort och smått. När tanken inte hinns med så känns det i maggropen för mig. Ibland snurrar jag dock in mig i för många tankar om jag tänker för mycket, då behöver jag göra något som bryter tankespiraler som trasslar in sig. Men nu är det reflektionstid jag längtar efter.

Det har varit mycket roligheter och härligheter på sistone, jag har njutit härliga stunder på vackra platser med fina människor men jag ligger lite back på reflektionskontot. Så nu tar jag lite sån tid för att finna mina tankar igen som också är bundna till mitt hjärtas val. Ett erbjudande svävar i luften, frågan är om jag vill ha det eller ej. Måste lyssna inåt för att fullt ut fatta det beslutet. Jag ska sova på saken och lita på att rätt svar kommer till mig. Annars tar jag lite mer reflektionstid, vissa beslut får ta längre tid än andra.

I livets trädgård njuter jag full blom och nya upptäckter för sinnena,
genom att blicka bakåt i mina erfarenheter och det jag tror på kan jag
lättare välja hur framtiden ska se ut. 

Den varma sommarkvällen.. .

.. som följer den soliga dagen värmer oss där vi vandrar mot dans.

En vacker midsommarafton i ett idylliskt kolonistugeområde har fått mig att slappna av och njuta med alla sinnen. Det doftar av blomster, örter och nylagad mat. Skratt och sång ekar mellan stugorna. I gästvänlighet bjöds jag in till denna plats, med tacksamhet är jag där.

Med bästa vännen vid min sida och en annan vän vars bröllop i hennes hemland jag också närvarat på vandrar vi sida vid sida på väg mot dans. Vi skrattar, pratar och har så roligt tillsammans. I enkelhet blir det en vacker dag, kväll och natt. Med vänner är enkla nöjen de mest fantastiska. I vackra miljöer så blomströsslar jag livets stig och har nära till min innersta kärna. När midsommardagen gryr så sover jag gott men fylld av energi.

Alla är rädda för spöken..

.. sjunger de i parkteaterns uppsättning av "Kåldolmar och kalsipper".

Jag sjunger med, jag är uppvuxen med de där sångerna. I sommarkvällens värme vandrar jag sen längs med stadens vatten. Jag slår mig ner på en kaj och lyssnar på stadens ljud blandade med vattnets vilsamma kluckande och funderar lite över texten.

Ja, alla är vi rädda för spöken. De vi själva eller andra skapat åt oss. Som vi inte ser men som ibland kanske gör att vi fattar beslut utifrån något som inte är verkligt men som gör att vi stelnar till i tanke och i handling. Som hänger över vår axel och blåser oss i örat när vi är på väg att göra något som skrämmer oss, är ovant eller en utmaning som innebär att vi vandrar in på en ny väg.

Var inte rädd för spöket, utan fråga vad det har att lära dig och vad den skyddar dig ifrån. Kanske kan du binda en mental blomsterkrans och bjuda upp ditt härliga lilla spöke till livets dans. För om alla är rädda för spöken så är ju även spökena rädda för sig själva.

För i tiden så var midsommarnatten en natt av magi, symbolik och ödesmättad kraft. Källvatten förvandlades till vin, man kunde finna platser där en skatt fanns nedgrävd och vi plockade blommor och drömde om kärlek. Magin och tron fanns där för vi skapade den, spöket gör det av samma orsak. Om du lyssnar till magin så finner du den, om du lyssnar på spöket så stärker du det.

Så plocka blommor och dröm om kärlek, leta efter skatter och jubla när du finner dem. Om du inte kan göra källvatten till vin så kanske du skapar delikatesser på annat sätt. Jag har smakat magi idag då jag åt en dröm som någon bakat. Av enkla ingredienser kan den godaste kaka bakas och öppna dörrar in till barndomens minnesvrå. Om vi sammanfogar det vi tror på i livets recept kan vad som helst hända.

Skimrande midsommardrömmar, sköna stunder och blomsterprakt önskar jag er och alla småspöken. Njut vackra sommarnätter och skimrande gryningar där ni kan finna ny kraft och gå er egen väg.

Såhär i examenstider...

... då man pratar mycket om sina egna skolavslutningar så minns jag mina med mycket tradition och lantlighet. De skiljer sig mycket från många av mina vänners minnen. 

Jag är uppvuxen på svensk landsbygd och i en by där grusvägar, mörka tjärnar och röda knuttimrade hus trängs med äng och skog. Jag gick i byskola de första sex åren. 

Examensdagen präglades av nyplockade liljekonvaljer från alla barn som smyckade ett av de tre klassrummen som var fyllt med föräldrar och syskon. Den svarta tavlan var målad med blommor och Examen skrivet med stora bokstäver. Vi sjöng av vårt hjärtas fulla kraft för vi hade ännu inte fått för oss att vi inte kunde sjunga. Sångerna: Den blomstertid nu kommer, I denna ljuva sommartid och Sommarlov öppnade dörren till det evighetslånga sommarlovet med alla löften om varma tjärnbad, smultron och lek hela dagarna.

Vet inte om det bara var i ettan jag hade Leksands kulldräkt eller även senare. Jag minns i alla fall känslan av min mammas hand i min och löftet att om att vi skulle gå hem och efter att jag tagit av dem gula ylleklänningen så skulle vi gå ner till Västannorstjärn och bada. Solen sken och det var varmt och dräkten kliade lite. Men jag tyckte blomsterhättan var så fin med sina rosor och att dagen var perfekt.

 Även om dräkten efter några år byttes ut mot andra examenskläder så minns jag alltid dagen som fylld av trygga traditioner och en känsla av glädje, hopp och lycka inför sommaren. Den kan jag än känna när jag ser uppklädda barn på väg till sina skolavslutningar.

Lek och allvar. En något yngre Vida som
inte kan låta bli att sträcka ut tungan när
dräkten ska fotas.

I skuggan av ett slott..

... sänker sig kvällningen över en sjö och lilla Vida som väver sommardrömmar.

Utanför fönstret i den prunkande grönskan växer hundkex, smörblommor och midsommarblomster. De  blommor som skapar sommarbuketter och känslor av sommar som många av oss längtar efter året om. Njut dem när de är här och gläds att de kommer igen. I daggkåporna vilar dagens regn. Om morgondagen bjuder regn, sol eller regnbågar visar sig när dagen gryr. Inget av det är viktigt på riktigt för mig för min sol bor i hjärtat mitt och i de människor jag har i mitt liv. De kan sprida ljus över den mörkaste dag.

Det är sommar nu med ljusa sommarkvällar, myggor som lurar och drömmar om semestrar och sköna stunder. Naturens palett bjuder på färgfyrverkeri, doftförnimmelser och skönhet som omfamnar mig vart jag än går. Jag dricker dem i stora klunkar och tror minsann stjärnströsslet regnat lite extra över mig under dagen, härliga saker händer i mitt liv och jag omfamnar dem med glädje. Dagen idag bjöd på måltider utöver det vanliga, inspirerande samtal med kollegor på Lejondals slott som är lika vackert och häpnadsväckande som jag minns det. Morgondagen tror jag bjuder på slottets magi, en katts kärlek och när kvällen faller en stund av sommardröm när helgen börjar.

När solen går upp och klär himlen och fasaderna i guld..

... så börjar min resa åter mot huvudstaden. 

Skönheten i att se en dag väckas till liv. Den förväntan och alla möjligheter som vilar över stadens tomma gator i skimret från tidig morgon. 

Jag lämnar staden med en känsla av vemod och stilla lycka. Här känner jag mig hemma och hit kan jag alltid återvända för att tanka kraft och få perspektiv på livets vardag. Göteborg och Stockholm är så olika som städer men så lika i hur väl jag trivs i dem. De klär sig i sina egna kläder och stämningar. Jag dansar i dem båda. 

När solen vid dagens slut nu sänker sig över nyregnade glittriga träd i Stockholmsljus så är jag lycklig över att vara hemma. Att resa bort är ibland att hitta hem i sig själv. Att komma hem med resekänslan i bröstet skapar nya himlar att blicka på. 

Det tar henne några extra sekunder..

... att göra en blomma i min latte trots att jag strax därefter ska täcka den med ett lock.

Blommande små detaljer i vardagen gör mig glad när de utförs utan förväntan. En latteblomma inleder min resa till Göteborg där jag ska träffa några av de som bor i mitt hjärta. Njuta slottskogshäng, nyfödda mirakler, trädklättring och vänner som jag lärt känna för ett halvt liv sedan. Sådana som sår blommor i människors hjärtan när man möter dem. Långt efter latten är uppdrucken njuter jag blomsterkänsla på samma vis som ett sant möte kan leva i ditt minne hela livet.

I Göteborg väntar finaste vännen under en lila syren med lekfullhet i blick. I den varma kvällen så vandrar vi i Slottskogen. Azaleadalen är i full blom och möter oss i all sin prakt. Vi njuter den i stora klunkar både till kropp och själ. Sen leker jag äventyr på hal trädstam vid slemmig damm där man inte vet vad som vilar i vassen. Med studs i steg vänder vi åter till lägenheten där taknockarna vilar under fönsterblecksvy och där stjärnströssel faller om natten och skapar magi. Lycka är att njuta blommor i livet och plocka dem till en vacker bukett. Delad lycka är när man har vänner som man kan dela dem med.