Karin Ferner..

... får mig att hänföras totalt. 

Hon har just nu en utställning på Leksands kulturhus fram till den 19:e September där hon leker med konstuttryck, hantverk och för in återbruk i nya former. Det är design som möter gammalt nytt, svenskt och världen och andra världar. I mina ögon fantastiskt även om vissa kanske finner det revolutionerande. Om ni har vägarna förbi Leksand och är det minsta intresserade av design, konsthantverk och återbruk så besök uställningen Yster glädje. Det är bland det bästa jag har

En helg längre än andra...

... tillbringar jag i Dalarna.  Det är några dagar sen jag kom hem men den alstrar fortfarande energi och värme i mig. 

Den är självklart inte längre i tid men i känsla, kanske är det att jag just nu känner mig mer närvarande i nuet men den känns längre än de 48 timmar jag befinner i min uppväxts landskap. 

Dalarna, sådär vackert och rogivande. Det är tryggt att komma hem till en miljö där man känner varje vinkel och vrå. Jag njuter doftande kaprifol i mammas trädgård som spricker av växtglädje. 

Regnet har verkligen mättat jorden så växtligheten exploderat och det är så vackert. Mitt rum doftar rosor. Min kärleksfulla mamma har ställt in en vas med rosor från trädgården och jag somnar och vaknar till rosdoft och den vilsamma tystnaden som byn omges med. Det är en vacker plats och här bor några av mina viktigaste människor i livet.

Jag vaknar till min mammas sång nere i köket, det är ett fint sätt att starta dagen - med sång. När jag kliver upp sitter hon i trädgården och äter frukost samtidigt som hon läser en bok. Jag gör henne sällskap där. Sådana morgnar saknar jag att inte bo i hus och på en naturnära plats. 

Jag möter min bror, hans fina sambo och världens finaste lilla Louie som närmar sig 4 månader. Han är så fin och med en glimt i ögonen som gör att jag anar att det kommer bli mycket bus i hans liv. Han bär "Life is good"-tröjan som jag köpte på Hawaii och som han fick som en välkommen till livet present av mig. 

Huset som blev deras nästan samtidigt som han föddes har fått deras detaljer och de har skapat sitt hem. Jag tycker så mycket om att hänga med mina syskon, de är så härliga personer var och en på sitt eget vis. Som den storasyster jag är så är jag stolt över dem alla, deras förmåga att följa drömmar och de berikar mitt liv.

Det är en vacker helg som ger mig energi. Natur, möten och kultur möter mig i en skön kombination samtidigt som jag får många vilsamma stunder. Det är en av mina hemplatser i världen där min växtkraft fått blomstra och som fyller mig både med inspiration som med frid. Jag reser bort och kommer hem. Det är skönt att ha många platser och underbarlingar att komma hem till. 

Söndagstur och tisdagsdans i skur

När söndagen just vaknat så sätter vi oss i bilen njuter vackra vyer och känslan av att inte ha några tider att passa. Två vänner på väg mot kända och okända mål. Vi stannar till på Drömkåken och njuter all dess färgsprakande prakt och fantastiska bakverk, det är en plats där det är lätt att väva drömmar. Det fyller mig med färg och inspiration och njutning. Det tar en timme att åka dit från Stockholm men jag älskar den här platsen. 


När vi åker vidare på färden finner vi en vacker 1200-talskyrka som vi stannar till vid och njuter hur något kan ha förvarats så länge samtidigt som samhället utanför förändrats på så många plan. Men målet för färden är också som att komma till en annan värld, Herräng dance camp, det största Swingdanslägret i hela världen.

Jag har deltagit där 2 gånger och det är helt magiskt, det är dans dygnet runt och deltagarna kommer från hela världen och invaderar ett litet samhälle under sammanlagt 5 veckor. Som kollo för vuxna som någon uttryckte det en gång. Swingmusiken ljuder från de olika danstälten och dansgolven och det är full aktivitet med pågående kurser. 

Helt plötsligt blir jag uppbjuden av någon jag aldrig mött och vi dansar tillsammans på asfalten. Jag har träskor och det är inte de bästa skorna för Lindy hop men det är ändå en sån härlig stund. Det är så mycket Herräng över det. På en gräsmatta så spelar nån fiol, ett par tränar på ett akrobatiskt hopp och någon ligger och sover i en hängmatta strax intill. 

Vi lämnar Herräng innan kvällen kommer men då väntar danskvällen som kommer övergå i natt och sedan imorgon, en del dansar fortfarande när de andra gått upp för att äta frukost. Kurserna har de bästa ledarna från hela världen och det finns en lekfullhet och glädje som ridå över hela veckan man är där. Nästa år kommer jag definitivt att åka dit, jag blev så inspirerad över att vara där. 

Tisdagen bjuder också på dans, när eftermiddagen faller så faller regnet och jag blir tveksam till om jag ens ska gå till Kungsträdgården som bjuder livemusik och Lindy hop. Dansgolvet är utomhus och att dansa på blött dansgolv är inte det bästa, det kan både bli halt eller för strävt så man fastnar med fötterna. Det här golvet är både och. Men när jag kommer så är det några entusiaster där och när jag väl har börjat dansa så kan jag inte sluta. Det är så roligt, så vi dansar mellan och i skurarna. När det börjar regna mer efter 2 timmar och både jag och min partner halkar mer än dansar så inser jag att det är dags att gå hem. Som en dränkt men lycklig jazzkatt vandrar jag hem med dans i stegen, varmt the och en dusch värmer när jag kommer in. Men inifrån värmer dansen och de härliga stunder jag njutit de senaste dagarna. Det är sommar det, att skapa semesteröar som väcker sköna stunder till liv.

När jag blickar upp mot skyn..

...upptäcker jag det bulliga molnhjärtat som några ögonblick senare lösts upp och bildat nya molnskapelser. Men jag hinner fånga det och jag är tacksam över att jag öppnade ögonen just då och såg.

Jag minns när jag som barn låg på rygg tillsammans med mina vänner och vi såg skepnader i molnen. Tror de flesta har lekt den leken nån gång, undra varför man inte gör det oftare? Det är vilsamt att vara i nuet och leka med tanken, det skapar härvaro och utrymme för nya saker att kliva in.

Ibland glömmer jag att lyfta blicken och se det som är just i stunden, det är lätt att fastna i framtid och dåtid medan nuet hamnar i skuggan trots att det är det man alltid bär med sig. Jag talar inte om de stunder man väljer att väva framtida drömmar eller minnas det vackra som var eller det viktiga som livet lärde mig i det förflutna.

I ett moln finner jag något vackert, stunden efter är det borta som en vacker stund kan vara. Men man kan spara den i sitt inre och om man njuter den i nuet så är den vacker där och då. Ibland behövs varken mer eller mindre.

Jag tar ut tacksamhet i förskott..

.. har jag märkt.


Jag njuter tankar om hägrande utflykter, kräftor och familj jag ska träffa. Inte för att höja förväntningarna utan bara ett annat sätt att njuta det två gånger. Jag målar heller inte upp illusionen om att det ska vara perfekt men jag blir glad vid tanken. Jag känner mig mer närvarande i nuet den här sommaren, jag vet inte riktigt vad det beror på men kanske är det att jag vet att hösten inte kommer matcha min vanliga vardag. Den vardag som jag (trots att det senaste året har varit tufft) är så nöjd med och där jag skapat plats för det som jag trivs med i livet. Mitt Livland liksom.


Kanske är det kontrasternas kanter som gör att jag uppfattar de gröna detaljerna i min skog ännu mer tydligt och alla de vackra blommor som möter min blick längs min stig i livet. Som en nyförälskelse i den stad och det liv jag lever. Det är härligt känner jag. Min förmåga att kunna uppfatta detaljer och hänföras över hur vackert ett blad är fyller mig också med tacksamhet. Men det är tacksamheten i nuet och inte den där jag njuter framtid. När jag gör det så handlar det oftare om möten, platser och händelser som fyller mig med längtan. När man tar ut tacksamheten i förskott får man njuta den två gånger, det känns gott. Så just nu går jag omkring i en tacksamhetsbubbla över det som är, det som varit och det som kommer.

Idag är det jag som sommarbloggar..

... hos Framgångsbyrån. Inlägget finner du HÄR.

Sommarbloggsinlägget är fyllt av metaforer och det är väl så jag fungerar, att jag söker det som ligger bakom och vill fånga fler nyanser än ögat och vi själva kan se och förnimma. Det har varit ett år med många kontraster och en del tuffa saker jag tvingats möta och acceptera. Men nu mår jag så himla bra igen och njuter en fantastiskt, lättjefull och vacker sommar. Det är skönt efter ett intensivt år på så många plan men nu har jag landat och det känns bra. Jag sommarbloggade även förra året, om ni vill läsa det inlägget så finner ni det HÄR.

Dagen idag har jag varken tillbringat i en storm eller ett klätterträd utan på en av de härligaste platser jag vet, underbara Drömkåken. Det är ett café som inte går att beskriva i ord mer än att jag förälskat mig i det och bara vill hänga där jämt. Nu ligger det en bra bit utanför Stockholm så därför blir besöken inte så täta, men desto ljuvligare. Livsnjuteri på högsta nivå med härliga människor.

Jag har tappat tiden och druckit nuet i glupska klunkar. Jag har skrattat, funderat och vilat på rygg i en gungsoffa under trädkronors blad. Färgkaskader och lekfullhet fångar mig alltid här och jag kommer hem med glitter i mitt hjärta. Det är en vacker dag och imorgon väntar ännu en härlig söndag fylld med att möta de som bor närmst mitt hjärta och sedan avsluta helgen med dansglädje tillsammans med de härligaste av vänner. En helg fylld av allt jag kan önska med andra ord, den känslan sover jag gott på när sommarhimlar sänker sig över Svedmyras taknockar.

Att ha en vän att hålla i handen genom livet...

... önskar jag verkligen att alla hade. 

Ofrivillig ensamhet hos någon smärtar mig nästan mer än något annat (och då får jag via mitt arbete med ungdomar med psykisk ohälsa höra många smärtsamma berättelser och upplevelser). Ibland möter jag så fina ensamma människor vars högsta önskan är att finna en vän. Jag är övertygad om att vi alla behöver vänner och att de behöver oss. 

I livet så möter vi alla svårigheter, härligheter och ovissa stunder,  om man har någon att dela dem med så blir de lättare att uthärda. Vi behöver alla någon där vi valt att vara i den relationen och där vi delar livet. Lyckoforskningen visar att vi blir mer och mer isolerade (trots alla sociala medier) och att det går emot vad vi behöver. Vi behöver meningsfulla relationer helt enkelt. 

På bilden håller jag och en av mina bästa vänner varandras händer över tjejzonens logga, min vän arbetar där. Tjejzonen är en viktig stödorganisation vars största uppdrag är att lyssna, stötta och finnas där för unga tjejer. Om du vill stötta dem kan du antingen bli stödmedlem eller göra en mer aktiv insats så kan du arbeta som volontär där. Det finns många bra organisationer där man kan göra en skillnad om man vill. 

Jag tror på möten, att våga sträcka ut en hjälpande hand men även att hålla varandras händer när det stormar eller när vi behöver tröst. Jag tror på medmänsklighet, vänlighet och att hjälpa en främling eller att bara var snäll. Vi kan alla göra den här världen till en bättre värld för såväl de vi inte känner som våra närmsta vänner. Jag har vänner att hålla i handen genom livet och jag önskar innerligt att alla ska ha detsamma. Var varsam om dina vänner men även vem du väljer som vän. Om inte du väljer att vara medmänniska, hur kan du då förvänta dig att någon ska vara medmänniska gentemot dig? 

Om det är så att du nått en plattform...

... tillåt dig att stanna där en stund. Att vila, att vänta på nästa signal innan du tutar och kör på. Ta det lugnt, det kommer till dig vad nästa steg blir. Det här är några kloka ord som en bekant gav mig.

För ibland behöver man stanna upp på en platå eller plattform och njuta det som är där. Som person kan jag vara aktiv och tycka om att vara i rörelse men nu lutar jag mig lite tillbaka och njuter min lilla plattform i livet. Det är ju inte så att man måste ta sig an ständiga utmaningar och utvecklas även om man tycker om att växa som människa.

Så nu står jag på min lilla plattform och luktar på blommorna och njuter livsnjuterier. Jag har bestämt mig för att det här ska bli en riktigt fin sommar så jag fyller den med sånt jag tycker om och med personer som är viktiga för mig. Det har jag såklart redan påbörjat och har redan fina sommarminnen med mig, inte minst från Gammelstad.

Den här sommaren kommer jag ägna mig åt att hänga med vänner, skapa njutbara ögonblick, härvaro, närvaro, natur, träning och stjärnströssel. Att aktivt ha fokus på att skapa semesteröar trots att jag arbetar hela sommaren. Vädret rår jag inte på och det är faktiskt inte det viktiga för mig utan vad jag fyller dagen med.

Den här helgen har jag fyllt med kattvakteri, middag på thaibåten i kvällsol, picknick med dansare och fantastisk grillkväll.  Idag har jag promenerat planlöst utan mål och med all tid i världen, satt mig i solen på ett cafe och läste böcker samtidigt som jag åt ett fantastiskt wienerbröd. När eftermiddagen kom så gick jag hem och låg och läste tidningar, vilade och bara njöt en skön kväll. Det är gott här uppe på platån, kom och häng med mig så skapar vi sommar tillsammans.

Midsommarblomster i två nyanser i Gammelstad.