Ett stilla regn faller över solvarm strand..

... och jag blåser några såpbubblor och njuter att min syster anlänt.

Vilken fin säger mormor om min fotlänk från Indien. Det är dags att bära den när det är sommar och jag återigen vandrar med frihet i stegen. Mitt vardagsliv kan vara ganska fullspäckat men vad jag även behöver är "bara varandet" och att vara i stunden. Jag njuter av lyckan i att blåsa såpbubblor i regnet och de är så vackra och får det att bubbla i hela mig. Jag mötte en gång en person som bar med sig såpbubblor eftersom hon tyckte att de var så vackra. Det kände jag att jag vill också ha med mig i livet, så nu bär jag alltid stjärnströssel och såpbubblor med mig i min handväska. Man vet aldrig när man vill glittra lite extra över världen, dagen, platsen eller stunden.

Vem vill inte ha en regnbåge med sig vart man än gå och därmed kan man leta skatter närhelst man önskar? Jag finner skatter mest hela tiden, såna som kanske får det att glittra  mer i mitt inre än att de har ett högt värde för någon annan. En stor sådan skatt öppnade sig för mig för två månader sen och där fortsätter jag upptäcka och förundras.

De vardagliga skatterna i mitt liv är många, som en stund vid Luleälven på morgonen. Känslan av semester och att äta smultron tillsammans med mormor och morfar. Naturen bjuder också skatter som en blomma som jag inte känner igen men som är som ett litet konstverk. Det är skatter för mig, men så är jag också en särdeles bra skattletare och tänker fortsätta leta efter sådant som gör livet skimrande, vackert, intressant och lärorikt.

Det glittrar...

.. av sommarens väsen i mig. Morgonens dagg vilar i de gröna bladen och väcker naturens dofter och mig till liv. Solens ljus silas genom takkronor och skapar stråk över gröna blad och blommors längtan att veckla ut sig i sin skönhet. Det är tidig morgon och jag sover gärna så länge jag kan på morgnarna men när jag ska träna är jag uppe tidigt och även om jag knappt är vaken så kittlas mina sinnen av det vackra.

Att lätt kunna hänföras är en av de sidor hos mig jag är tacksam över, jag kan bli glimmande lycklig av att se att blåbären börjat växa och att känna rosors doft. Jag luktar på alla jag går förbi så jag inte missar de  som doftar men även de som saknar doft har sin skönhet och jag njuter färgkavalkader och deras perfektion i att bara vara som de är. Tänk om vi människor kunde vara lite bättre på att se att också vi duger precis som vi är och vara i vårt varande istället för det som vi tror vi måste vara.

Jag kan halka i den fällan själv ibland, där jag ser det som fattas hos mig istället för den person jag är med alla mina vardagliga härligheter och superkrafter som kännetecknar just mig. Det är klart jag har svaga sidor också men jag tror ju att vi alla behöver varandra och att någon annan har det som styrka som är min svaghet och kan dela med sig eller att jag kan lära av den personen. Ingen människa är en ö, vi är alla länkar i livet som kan stötta varandra.

Men vi har alla superkrafter, någon är duktig på att laga mat en annan på att vara en god lyssnare. Om man värnar och använder sina superkrafter istället för att fokusera på det man inte kan så blir man nöjdare med sig själv och dessutom gagnar det både en själv och andra. Sen gäller det ibland att inse att man själv har makten över hur mycket och vilka som får ta del som är unikt just för dig. Ibland kanske du behöver vilan istället för att ge till andra i just den stunden. Bara för att man är bra på något innebär det inte att man alltid ska ställa upp utan man behöver stämma av med sina egna behov och hur livets ramar ser ut i stunden.

När jag hade utmaningen NFI (nytt för idag) i 100 dagar så fanns det självklart dagar när jag fick uppfinna ett nytt för idag. En dag satte jag mig ner och började skriva ner mina superkrafter och det här är delar av den listan:

* Att jag kan roa mig själv oavsett om jag sitter ensam på en sten i skogen. Jag kan leka med tankar, läsa något, skriva något, lyssna på podcast eller dansa utan musik eftersom jag bär musiken inom mig.

* Jag är en romantisk drömmare.

* Jag sover gott i de flesta miljöer, är inte lättstörd och somnar om lätt.

* Jag gillar verkligen livet, det finns dagar det är tufft att leva men jag har en kärleksrelation till livet och som i relationer så går det upp och ner. Livet är det största äventyr jag kommer få uppleva och jag vill njuta det medans det varar.

* Jag är genuint intresserad av människor, deras tankar och livsöden.

* Jag kan resa på egen hand och tar mig fram även om jag inte kan språket. Jag tänker att jag reser ut i världen och möter vänner och då gör jag det.

* Jag är en livsnjutare.

* Jag har lätt att känna tacksamhet (det har jag dock till stor del övat upp och det är en av de saker som förändrat mitt liv mest).

*Jag antar utmaningar även om de kan skrämma mig.

* Jag är nyfiken och vill alltid lära mer, veta mer och fortsätta utvecklas.

Vad är dina superkrafter? Vad behöver du göra för att känna att du duger som du är? När vill du använda dina superkrafter och när vill du låta dem få vila? Även superhjältar behöver vilopauser eller hur.  När behöver du be om hjälp? Vad är dina vänners superkrafter? När glittrar det i dig?

Dagen vandrar vidare och jag med den. När jag kliver ut från gymmet har asfaltens värmts upp och känslan är annorlunda. Min kropp är trött efter träning men jag är lycklig. Jag köper frukost på ett café och beger mig till mitt arbete, ett arbete där jag använder mycket av mina styrkor och får de jag möter att göra detsamma. Om du i mötet med en person är på jakt efter deras superkrafter och styrkor kommer du se helt andra saker än om du letar fel. Vi har alla ett val.

Juli gläntar på dörren...

.. och skimrande, vackra och sommarlika juni kommer åter nästa år.

Det är full sommar nu, i färg, doft och känsla. Det är så vackert.  Jag arbetar ett tag till men njuter sommarnöjen och sommarkänslor på alla vis. Efter min morgonträning möter jag sommarvackra människor som ler. Jag passar på att ta lunchpromenader under arbetsdagen och äter mer smultron än på länge. De ljusa kvällarna fylls med promenader, parkteater, lyckohäng. Vi åker ut till ön Birka (Björkö) där en vikingastad blomstrade för drygt 1000 år sedan. Jag lär nytt och fylls av inre bilder från en annan tid. Jag njuter sommarpratarröster som en sommarkalender av högsta klass.

Det är vackert att vara just nu och jag vet att Juli kommer bjuda på nya upplevelser, andra nyanser och fördjupad grönska där andra växter står i blom och nya dofter nalkas. Där väntar semesterdagar och utflykter av olika slag, där väntar nya möten, gamla vänner och platser jag älskar. Välkommen Juli, härligt att ses igen. Tack Juni, du var allt jag någonsin önskat.

Idag är det jag som sommarbloggar..

... hos Framgångsbyrån. Inlägget finner du HÄR.

Sommarbloggsinlägget är fyllt av metaforer och det är väl så jag fungerar, att jag söker det som ligger bakom och vill fånga fler nyanser än ögat och vi själva kan se och förnimma. Det har varit ett år med många kontraster och en del tuffa saker jag tvingats möta och acceptera. Men nu mår jag så himla bra igen och njuter en fantastiskt, lättjefull och vacker sommar. Det är skönt efter ett intensivt år på så många plan men nu har jag landat och det känns bra. Jag sommarbloggade även förra året, om ni vill läsa det inlägget så finner ni det HÄR.

Dagen idag har jag varken tillbringat i en storm eller ett klätterträd utan på en av de härligaste platser jag vet, underbara Drömkåken. Det är ett café som inte går att beskriva i ord mer än att jag förälskat mig i det och bara vill hänga där jämt. Nu ligger det en bra bit utanför Stockholm så därför blir besöken inte så täta, men desto ljuvligare. Livsnjuteri på högsta nivå med härliga människor.

Jag har tappat tiden och druckit nuet i glupska klunkar. Jag har skrattat, funderat och vilat på rygg i en gungsoffa under trädkronors blad. Färgkaskader och lekfullhet fångar mig alltid här och jag kommer hem med glitter i mitt hjärta. Det är en vacker dag och imorgon väntar ännu en härlig söndag fylld med att möta de som bor närmst mitt hjärta och sedan avsluta helgen med dansglädje tillsammans med de härligaste av vänner. En helg fylld av allt jag kan önska med andra ord, den känslan sover jag gott på när sommarhimlar sänker sig över Svedmyras taknockar.

Om det är så att du nått en plattform...

... tillåt dig att stanna där en stund. Att vila, att vänta på nästa signal innan du tutar och kör på. Ta det lugnt, det kommer till dig vad nästa steg blir. Det här är några kloka ord som en bekant gav mig.

För ibland behöver man stanna upp på en platå eller plattform och njuta det som är där. Som person kan jag vara aktiv och tycka om att vara i rörelse men nu lutar jag mig lite tillbaka och njuter min lilla plattform i livet. Det är ju inte så att man måste ta sig an ständiga utmaningar och utvecklas även om man tycker om att växa som människa.

Så nu står jag på min lilla plattform och luktar på blommorna och njuter livsnjuterier. Jag har bestämt mig för att det här ska bli en riktigt fin sommar så jag fyller den med sånt jag tycker om och med personer som är viktiga för mig. Det har jag såklart redan påbörjat och har redan fina sommarminnen med mig, inte minst från Gammelstad.

Den här sommaren kommer jag ägna mig åt att hänga med vänner, skapa njutbara ögonblick, härvaro, närvaro, natur, träning och stjärnströssel. Att aktivt ha fokus på att skapa semesteröar trots att jag arbetar hela sommaren. Vädret rår jag inte på och det är faktiskt inte det viktiga för mig utan vad jag fyller dagen med.

Den här helgen har jag fyllt med kattvakteri, middag på thaibåten i kvällsol, picknick med dansare och fantastisk grillkväll.  Idag har jag promenerat planlöst utan mål och med all tid i världen, satt mig i solen på ett cafe och läste böcker samtidigt som jag åt ett fantastiskt wienerbröd. När eftermiddagen kom så gick jag hem och låg och läste tidningar, vilade och bara njöt en skön kväll. Det är gott här uppe på platån, kom och häng med mig så skapar vi sommar tillsammans.

Midsommarblomster i två nyanser i Gammelstad. 

Det blomstrar inom mig..

... av tanke på kommande äventyr. vackra sommarstunder och alla syrener som jag bara måste dofta på när jag passerar. Rosa skyar av äppelblom från grenar där äpplen kommer digna om hösten lyser upp himlen nästan mer än solen självt men det gäller att lyfta blicken och vara uppmärksam för att se det.

Hur många ska du egentligen lukta på frågar någon som är med mig på en promenad där syrenerna vilar i solens glitter. Hur många som helst svarar jag. Det är ju nu de blommar, doften går inte att fånga utan bara njuta i stunden. Och jag njuter. Njuteri tycker jag är viktigt på riktigt. Jag njuter ofta även om texterna om mina njutbara dagar inte är så många just nu.

Min dator krånglar så att jag inte skriver så mycket här handlar inte om att jag tappat orden eller blogglusten, bara verktyget för det. Det är dags att köpa en ny bärbar vän till mina texter och tankar. Jag tycker sådana beslut är svåra till slut köper jag något spontant, jag vill ju bara ha något enkelt, litet och bärbart. En sådan dator man med lätthet bär med sig på stan så att man kan slå sig ner på ett cafe när andan kommer för en text som vill fram. Jag blir inspirerad i andra miljöer än de mina i hemmets vrå och jag tycker om rörligheten. Det passar mig som den vandrande nomad jag är.

Det skimrar grönt på promenaden i livet och blomsterprakt fyller dagarna, mitt inre matchar den yttre sommaren och jag trampar upp en ny stig som jag inte vet vart den leder, fast när vet man det egentligen tänker jag sen. Det är ju att inte riktigt veta vad som kommer runt nästa krök som är livet.

September lyfter sin kappa..

... och bjuder hösten in.

Denna första dag i september njuter jag krispig luft och svenska äpplen. Jag låter min kropp dansa i två timmar och känner tacksamhet för att jag är frisk och att mina fötter orkar bära mig genom danssteg, tunga dagar och hoppsasteg längs med livets väg. Dag och natt.

En vän ringer och berättar att hon varit med om en bilolycka men hade änglavakt. Som i ett ögonblick så försvinner oväsentligheter som funnits i mitt sinne nyss och en stor tacksamhet och sårbarhet fyller mitt hjärta och stunden. Jag tittar ut genom mina oputsade fönster där solens strålar lyser upp lövverket och känner mig så oerhört levande och tacksam över livet och att det bara var en bil som skadades men att de som satt i den klev ur helt oskadda.

De där ögonblicken som etsar sig fast i sinnet och minnet. Den här sommaren som inte blev som de andra, där ett oväntat telefonsamtal från en advokat i Simrishamn väckte det förflutna till liv. Tre syskon som möts för första gången när en farmor begravs som bara lärt känna ett av sina barnbarn. En syskonskara där vi vuxit upp på olika håll och där jag är lillasystern. Jag som alltid varit den typiska storasystern i alla andra sammanhang då jag har en brokig familj där jag är äldsta barnet.

Tre syskon som längtat hela livet efter denna stund, i varandras sällskap märkligt avslappnade trots att vi egentligen är främlingar. Jag har träffat både min bror och min syster tidigare men de har inte träffats.En cirkel som sluts i vår farmors lägenhet, en av mitt livs märkligaste dagar.

I mitten av augusti träffas vi igen för ett dygn i Halmstad (där min bror bor) men då tillsammans med familjerna som också gläds. Vi är då hela tio personer. Jag har fem syskonbarn där den yngsta är 8 och den äldsta är 22. Det är så märkligt och stort så det inte går att ta på och ännu mindre skriva om. Det finns så många nyanser och ofrågade frågor som får svar. Ett blad vänds i livets bok och livet skiftar i en ny färg man hela tiden vetat funnits men inte hur den ser ut.

Stora saker kan hända när man minst anar och små saker kan få stora konsekvenser. Ibland är det bara att följa vägen och ibland får man trampa upp stigen själv. Välkommen September, jag tänker njuta dig vackra höst och smälta de intryck som finns i mig från din sommar. Det känns som om den vackraste av årstider kommer omfamna mig med sina dofter och färgprakt på ett vis som målar min själ, mina tankar och mina känslor.

Härliga sommar..

.. som bjuder vackra kvällar och fågelsjungna morgnar.

Med middagar på picknickfiltar, i vänners trädgårdar eller på uteserveringar. Där solen väntar länge med att gå ner och inte kan vänta på att få gå upp nästa morgon. Min syster kommer på besök i sommaren. Vi njuter varandras sällskap gapskrattandes framför en film och med planer om parkteatercirkus.

Strandvila, sommarpromenader, dans med bara dansare och sommarpratarkalendern med en ny oväntad gåva varje dag gör mig glad. Jag sover gott om natten och njuter sommardagar. Även den dag när regnet vräker ner så går jag och bästa vännen under smattrande paraplyer mot en härlig lunch och livet känns gott.

I nyfikenhet på sommardagen och vad underbart den kommer bjuda så vaknar jag och när jag lägger mig i kvällningen så somnar jag under en himmel av tacksamhet. Tiden att reflektera har gett mig svar, visshet och stillhet. Frågor inför livet finns alltid men för mig är det skönt när man trasslat ut en del, finner acceptans i att inte känna till alla svar och ha tillit till att allt blir precis som det ska. Min vän som känner till min kärlek till ballonger ger mig en pin som gör mig så glad. Hon hade egentligen tänkt fästa en ballong vid den men då jag ger henne något annat så är synkroniciteten så uppenbar att hon vill ge mig den direkt. Härliga liv, jag tycker verkligen om att leva dig här och nu.

Nu skiner solen, dagen har tagit sin början och vad den kommer att fyllas med finner jag ut längs med vägen. Spontanitet blandat med planerade nöjen. Härliga sommar, att njutas dag för dag.

I solens blick..

... vilar jag på en pilstam invid Årstaviken. Vatten och grönska fyller min horisont och låter nuet ta plats. Det som vi alltid bär med oss även de dagar det känns borttappat.

Sommardagen fyller sin bukett med energi, lättja och enkla nöjen. Det bilar sol i människors ögon och fjärilar leker mellan de stunder på vilka dagen bär.

För mig är det viktigt att hämta energi och kraft med det som fyller mig, ibland i ett intensivt danspass och ibland i långsam vila. Jag har människor i mitt liv som vill mig väl och tycker om mig för den jag är även i mina förvirrade stunder. Egentid i kombination med social interaktion gör mig balanserad.

Ljud av vågor som möter stenars kant, trafiken i fjärran möter människors stilla samtal. Gnisslande cyklar, springande fötter och skrattande barn fyller min blick.

Livets himmel och dess grentak fångar min blick när jag vilar på rygg och låter livet fylla mig med stillsam lycka.

Midsommaraftons morgon..

.. badar i sol när jag beger mig mot tunnelbanan för att påbörja min resa.

Mängder av midsommarfirare fyller tunnelbanevagnen, centralen och Arlandas flygplats. En timme efter att jag lämnat ett solvarmt Stockholm så flyger vi in över skärgård, granskog, myrar och landar på Kallax flygplats i Luleå. Där väntar några av de personer som jag älskar mest i hela världen, nämligen mormor och morfar.

Nu vilar jag i solen och hör Luleälven slå in mot vår strand. Inget fattas mig och jag äger allt. I mitt bröst bor kärlek, midsommarmagi och livslust. Jag hoppas ni bär på detsamma men oavsett var ni är och vad ni än gör så önskar jag er en riktigt fin, härlig midsommar som innehåller allt det ni önskar.

Kram från Liv

En dag jag sent kommer att glömma....

... börjar lida mot sitt slut.

Den här dagen kommer jag att minnas länge, kanske hela mitt liv. En treklöver av nya upplevelser har dagen bjudit på. Jag känner mig lycklig men trött.

Idag har jag besökt en magisk och nästan lite hemlig trädgård i centrala Stockholm. Vita söta smultron har lagts i min hand av barnhänder som plockat dem med ömhet. Jag har kramat om någon som jag drömt om att få träffa så länge jag kan minnas. Det minnet kommer jag att bära med mig. Med stor värme, nyfikenhet och öppenhet så möttes jag av personer jag hoppas att få träffa igen. En annan dag kanske jag berättar mer.

Livet är sannnerligen ett äventyr att uppleva och inte ett problem att lösa.

Sommar i Oktober..

.. kommer till mig i form av nedladdade sommarprogram som jag kan lyssna på igen (för jag har redan lyssnat på alla från sommaren och åren innan eftersom jag bara älskar det programmet). Alldeles gratis och lagligt laddar du ner programmen från 2005 och framåt från deras hemsida. Jag har hört alla och lyssnar gärna igen. Jag minns vissa stunder när jag lyssnat som på den varma midsommardagen då vi alla samlades utomhus i Roslagens famn för att lyssna på premiärprogrammet av Fredrik Lindström eller när jag och mormor förra året satt på verandan i Gammelstad och lyssnade på folkets sommarpratare eller i år då jag och mamma sitter på varsin sida av köksbordet och lyssnar på slutet av Pia Johanssons program. Listan kan göras lång.

Men nu är det oktober och jag sitter och lyssnar på Björn Ranelids program på väg hem från jobbet. Regnet slår mot rutan på tunnelbanan och jag är trött. Ungefär 17 minuter in i det nedladdade programmet kommer orden som får mig att sluta andas och som går rakt in i mitt hjärta. Här är delar av den texten:

Varje människa existerar endast i ett enda exemplar
och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan.
Vi simmar från stranden JAG till stranden DU i havet VI.
Kärlek är den enda atombomb som kan utplåna kärlek och ondska i världen.
Vi går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det finns inom oss.

När ett barn föds darrar alla kompassnålar på jorden.
Då borde alla krig tystna,
hur långt ut i rymden når det nyfödda barnets skrik?
Nu slår ditt hjärta och nu porlar mitt blod.
Barnet har redan i sitt första andetag gjort sig förtjänt av sin plats i världen
och den kan inte bli större genom pengar, ära och berömmelse.
Ingen människas värde kan bestämmas av ekonomer, politiker eller furstar.
...
Ingen nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin
kan förklara kärleken, sinnligheten, lusten, glädjen och skrattet.
Varje tår från en människas öga är ett löfte om framtiden.
När våra kroppar är för små så gråter och skrattar vi
ty vi kan inte härbärgera glädjen och sorgen.
Min mamma och pappa är döda
men närsomhelst slår dom ut som en blomma i mitt öga.
...
Kärleken väger ingenting och likväl är den mäktigare än allting annat i världen
Ingen kan förklara och mäta kärleken men alla kan känna igen den i ett ansikte.

(Ur Björn Ranelids sommarprogram 2008)

Minnet av en härlig sommardrink i somras...

... bär jag med mig då jag besöker min magiska vän idag. Hon som åker till London imorgon för att sjunga sig hes på Madonnas konsert på torsdag medan jag passar hennes katter. Idag är dock drycken hallonthé istället för sommarljuva drinkar i rött. Allt har sin tid och sin plats men vänskapen består.

Sen måste jag bara berätta att världens bästa hudterapeut Christel nu har en egen hemsida (www.christelshudvard.com) där det finns mer information om behandlingar och priser. Det kan vara värt ett besök för höstfrusna själar i Stockholmstrakten. Det får en att bli lika lycklig som man blir av en sommardrink i juli.

Vaknar till ljudet av ett sommarregn..

...från det öppna fönstret. Ett stillsamt ljud som väcker mig långsamt. Ett sommarregn som väcker mig och växtligheten bär mycket gott med sig efter de varma solfyllda dagarna.

Efter frukost tar jag med mig min thékopp ut till växthuset och sitter under de blå druvklasarna och känner trädgårdens dofter slå emot mig. Kaprifolen utanför växthuset doftar ljuvligt och doften blandas med doften av nybakat knäckebröd från Leksands Bröd (knäckebrödsfabriken som ligger i byn). För er som inte känt den doften så doftar den ljuvligare än man kan ana. När jag gick i Gärde skola (byskolan jag gick i mellan årskurs 1 och 6) så svepte ofta doften från det nybakta knäckebrödet in över skolgården och kittlade hungern.

Många tycker inte om regn men jag tycker om variationen såväl när det gäller väder, aktiviteter som årstider. Allt har sin charm eller som min holländske kompis Vincent uttryckte det när han var på besök hos mig i Göteborg och himlen öppnade sig på det vis som den bara kan på västkusten:

It's not bad weather, it's just different!

Solvarma söta tomater låter sig väl smaka i livets växthus.

Vilken vardagslyx det är att på morgonen kliva rakt ut i trädgården och plocka lite hallon för att sedan kliva in i växthuset och plocka en solvarm söt tomat till smörgåsen. Det är balsam för kropp och själv. Mindfullness behöver inte ens praktiseras aktivt, det bara kommer av att vara här.

De senaste dagarna har mest bestått av vila, läsning, samtal och ett och annat dopp. Men även av möten och minnen från förr, det blir väl så när man återvänder till en plats som är så bekant men samtidigt på sitt vis har blivit främmande eftersom den förändrats på vissa vis. Igår träffade jag av en slump en klasskompis som jag gått hela grundskolan med men nu inte sett på minst 10 år. Hon bor här i den bygrupp vi båda är uppvuxna i tillsammans med sin man och deras 3 barn och verkar så nöjd med livet. Precis lika nöjd som jag är även om mina livsval ser helt annorlunda ut.

Idag är det den första augusti. Många verkar känna att nu börjar slutet på sommaren. Jag ser det inte så. Sommaren är fortfarande här och varje månad har sin tjusning. Dessutom älskar jag verkligen hösten med allt den har att erbjuda. Det är vardagsmagi, precis som den där solmogna tomaten som hämtat sin kraft från jorden och nu vilar i min hand.

Sov så gott!

Efter ännu en skön dag i vår lilla by ska jag snart krypa till kojs.. men jag är inte ensam utan mina två tigrar, 3 böcker och min tacksamhetsdagbok får följa med. Det blir lätt att skriva i den för det har varit en härlig dag.

Efter en frukost bland annat kryddade med nyplockade hallon så tar jag en simtur i tjärnen nedanför min familjs hus. Det är rofyllt att simma och blicka ut över åkrar, ängar, röda hus (vad trodde ni? jag är ju i Dalarna), näckrosor, träd och den lilla stranden. Simmandes på rygg så hör jag mina egna hjärtslag och blickar upp på den klarblå himlen och känner att livet är underbart.

När jag kliver upp efter simturen kommer min underbara syster gående längs med grusvägen. Hon är hemma enbart några timmar innan hon åker vidare till Urkultsfestivalen på nya äventyr. Vi dricker thé, samtalar och äter en härlig sommarlunch i sommarhettan. Syster virvlar sedan vidare på nya äventyr och möten medan jag och mamma upptäcker skön musik från "Abalone Dots" på morfars rekommendation.

Dagen fortsätter i stilla mak. Middag med härlig sallad från trädgård och växthus. Läsning som sätter tankarna på prov och ger mig tillit. Meditation i stillhet och gos med tigrarna alltjämt till byns ljud som till viss del är olika stadens. Ett underbart program på tv om platser "där ingen skulle tro att någon skulle bo" som väcker tankar och glädje över människor som vågar följa sitt hjärtas väg och göra annorlunda val. Till sist en kall öl i skymningen innan jag kryper till sängs.

Kan inte låta bli att visa vår vackra skåpsäng som varit en del av mitt hem sedan lång tid tillbaka och som familjen tog med sig när de flyttade från huset jag är uppvuxen i till det där de bor nu. Den är från en prästgård i Luletrakten (kan vara Gäddvik) och min morfar köpte in den för dess skönhet. Nu står den i vår gammelstuga på gården där min syster sover gott under sommarnätter men inte denna då hon sover i tält under festivalhimmel.

Oavsett var ni andra sover så önskar jag er en god natts sömn med vackra rofyllda drömmar.

Sov så gott!

Lars Winnerbäck- vilken sommarpratare!

Igår så lyssnade jag på några sommarprogram på webben som jag missat när de gick (tror att ni kanske börjar förstå att jag menade allvar när jag sa att jag var besatt) och kan inte låta bli att skriva ett inlägg enbart om Lars Winnerbäcks program. Helt öppet, sårbart och modigt berättar han om sin osäkerhet i vardagen och som människa. En osäkerhet jag tror många av oss känner igen oss i men som vi sällan pratar om. Mycket modigt Lars!

Jag tillhör faktiskt inte dem som lyssnat jättemycket på Winnerbäck men jag har en skiva och bland dem finns det en sång "Att fånga en fjäril" som är helt fantastisk! Den går också rakt in i hjärtat hos mig.

Årets första dopp...

..tog jag idag i en tjärn nedanför min familjs hus (ni ser den skymta mellan träden).

Jag kan inte påstå att det var varmt men så är jag ju numera en badkruka med stora mått. Men sommarvärme och en tjärn inom ett stenkasts avstånd så kan man ju inte göra annat än att doppa sig. Min mamma brukar ta en simtur dagligen när den är uppvärmd, ibland på morgonen och ibland på kvällen. Det är verkligen vardagslyx av högsta klass.

Att bara kunna gå eller cykla några minuter för att sedan kasta sig ner i det varma tjärnvattnet var något man tog för givet när man bodde här men som jag verkligen kan sakna nu när det inte finns tillgängligt i min vardag. Naturen och de nöjen som den bereder finns runt den knuttimrade röda knuten och man kan njuta av dem när som helst. Men å andra sidan är jag så oändligt tacksam dagar som denna då jag är på besök här och bara kan ta del av all denna vardagslyx.

Med fötterna i en tjärn...

.. så begrundar jag dagen som varit. Försommarens skönhet är slående, allt står i blom och fjärilarna dansar i sommarvinden. Idag har varit en märklig dag (kanske skriver jag mer om detta senare, har inte bestämt mig ännu) då jag förundrats över livets bräcklighet och det tomrum en människa lämnar efter sig. Men det har samtidigt varit en vacker dag.. en dag som jag kommer att minnas. Inte för den vackra sommarens skull utan för det var en dag när vi tog adjö av någon som berört mig och många med mig.

Älskade parkteater!

Jag älskar parkteater! Jag tycker att det är bland det genialaste någon kommit på och det har blivit något av en tradition under de år jag varit bosatt i Stockholm. Nu är ju parkteatern lite äldre än så, den har funnits sedan 1942 och drivs idag av Stockholm stadsteater. Idag släpps programmet för årets upplaga som du hittar i parkteaterfoldern eller genom att enkelt klicka här.

Det fantastiska med parkteater (bortsett från att det är alldeles gratis) är att det är verkligen en folkfest och publiken är så blandad. De kommer vallfärdande med picknickkorgar som dukas upp och stämningen är hög. Eftersom föreställningarna visas i olika parker under sommaren så kan man bara hitta den plats som passar bäst.

En gång missade jag en av föreställningarna i de centralare delarna och begav mig ut till en förort. Det jag minns bäst därifrån är den lilla tant som långsamt, långsamt närmade sig spelplatsen lutad på sin rullator och med ett stort leende på läpparna. Hon satt på sin rullator under pjäsen och gick sedan stillsamt hemåt med försiktiga steg efter föreställningens slut. Pjäserna kommer till folket och jag tror att det breddar publiken enormt...

Min sommarvardag har förgyllts av pjäser, konserter och dansföreställningar som överraskat, inspirerat och ibland konfunderat. Så jag ser med spänning fram emot vad denna parksommar har att erbjuda och kan redan nu plocka fram picknickkorgen för den kommer att bli flitigt använd denna sommar.

Någon som vill med?