Jag fångar min egen blick i spegeln...

... när jag lämnar Citykonditoriet och tänker att fastän jag någonstans inuti blivit förändrad från när jag klev in så syns det inte i mitt yttre.

Under glittrande kristallkronor och målat tak så faller en insikt in i mig. Min mun är fylld med mördegssmak och i min hand håller jag en bok. Jag är där för att läsa och bara ta en stund med mig själv men istället kommer en sån där livsviktig insikt som gör att jag liksom stannar upp. Hade jag varit troende hade jag trott det var Gud som talat till mig, nu tror jag snarare att insikten och vetskapen kommer från min själ.

Insikter kan växa fram, knacka ihärdigt på en axel som ignorerar eller så kan de komma precis som klyschan säger.. som en blixt från klar himmel. Det var den sortens insikt som drabbade mig, fångade mig och förändrade mig. Nu vilar den i mitt inre som ett litet frö som varsamt lagts i jord där den får växa och sedan slå ut i blom. Men en planta som inte går att rycka upp med rötterna utan som med osynliga trådar vävt en vacker väv runt mitt hjärta. Inte något som syns, men som känns. 

Jag vill ha en buddha som utstrålar närvaro..

... skriver min syster till mig i ett mail i Indien.

Jag hittar en Buddha som är både större och tyngre än väntat men som jag vet att jag kommer ångra om jag inte tar hem till henne. För den är den mest närvarande Buddha jag sett. Hon tycker om den och jag med. Min syster förtjänar det finaste och önskar sig inte många saker så när hon gör det vill jag gärna uppfylla hennes önskan. Den vakar över henne när jag inte är där.

Närvaro. Har tänkt en del på det. För jag är mer närvarande i nuet än vad jag brukar vara och jag kan inte svara på varför. Jag har ett annat lugn inom mig just nu, som så klart rubbas ibland men jag bär något vackert fridfullt inom mig och jag hoppas det bygger ett litet bo. Som säkert kommer behöva tätas ibland för livet är inte ett statiskt tillstånd och lugn kan ruckas. Men som får finnas där i närvaron just nu, i en annan stund är det något annat. 

Varför skjuter man på saker

.... som skapar vardagsmagi och glädje direkt? Varför väntar man ibland utan orsak, mål eller riktning?

Det var en tanke som slog mig idag när jag använde min rosa stjärntrollstav från Lush som likt magi trollade fram mjukgörande bubblor. Den har jag köpt för längesen men sen glömt att använda eller skjutit på i väntan efter ett särdeles fint bad. Jag tror vi alla fastnar i steget ibland och väntar på att saker ska hända istället för att skapa dem själva. Jag tror det är de små handlingarna som räknas och i det ingår att ta hand om sig själv och ibland ge sig det man behöver. Vem behöver inte lite vardagsmagi och ge sig själv ett leende, det blev i alla fall resultatet när jag vispade omkring med min rosa stjärna medan bubblorna växte till ett guppande molnlandskap i mitt varma badvatten.

Pedagogiska mamman köpte för massa år sedan duschkrämen Snow Fairy från Lush som beskrivs som en glittrig sockervaddsrosa och sockersöt duschgelé för busiga, fruktiga och fluffiga små feer. Doften var lite i sötaste laget men jag gillade min glittrigt rosa duschkräm som fick mig på bra humör när jag använde den. Den brukar komma höstetid och stanna till jul hos Lush och den här stjärnan är en del av den kollektionen, men jag köpte den inte i höstas om jag är ärlig.

Jag fyller snart 42 men har en barnslig och lekfull sida och jag värnar om den. Den är en del av den jag är och jag hoppas den följer med mig oavsett ålder. Jag låter mig svepas med och glädjas av små saker som skapar goda känslor, vardagsmagi eller extra rosa fluff hos mig. Det är härligt. Men idag insåg jag att jag väntat för länge med något som funnits där för mig hela tiden. Så är det i livet ibland. Jag behövde den påminnelsen.

Igår började jag jobba igen..

.. tjänstledigheten var avslutad och jag kliver in i min vardag igen.

Jag möts av kramar, leenden och en tid avsatt för fika. Är du förändrad säger en kollega? Ja, det är jag. Samtidigt samma person. Det har varit spännande 4,5 månader som ligger bakom mig. Med massor av möten, insikter, länder, platser, tid som varit min att råda över, nya kunskaper, lärdomar och pluggeri. Jag har verkligen älskat varje minut och det är en höst som gett luft under vingarna men jag återvänder också till ett arbete som är utvecklande, roligt och med fantastiska kollegor. Nya perspektiv och nya vanor tar jag med mig in i min nya vardag.

Det är min egen reflektion jag ser tydligast...

... när hon tar bilden på mig genom den smutsiga tågrutan. På bilden är det hennes och hunden Esthers reflektion man ser.

Ett avsked med en önskan om att ses snart igen. Att vinka av någon vid tåget med kärlek, vemod, och längtan till att åter mötas är så vackert på något vis. Samtidigt har jag nästan träningsvärk i magen av alla skratt, mina tankar virvlar lite friare efter intressanta diskussioner och jag är energifylld efter att ha tankat kraft med en av mina bästa vänner. Någon som jag inte mött om inte livet tagit mig ut på olika vägar, i Göteborg möttes våra livsresor när vi bodde grannar. En vänskap som föddes över en äppelpaj vid återlämnandet av en lånad nyckel.

Jag har alltid hävdat att man kan möta vänner överallt och mina bekantskapskrets är beviset på det. Numera bor min vän i Skåne och jag i Stockholm sedan 16 år tillbaka men vänskapen består och lever vidare även om vi inte ses så ofta som vi önskar. Nu har min vän återvänt till en av sina platser på jorden. Men hennes fina energi vilar fortfarande hos mig och i min lägenhet. När jag kom hem efter julhelgen hade hon dessutom skickat en av de finare gåvor jag fått, hemsydda hjärtan med lappar med saker hon uppskattar hos mig. Det är en så vacker gåva att jag inte finner ord, något ovärderligt, personligt och väldigt kärleksfullt i en unik form. Precis som vänskaper, oersättliga av någon annan eftersom varje vänskap har sin egna unika prägel.

9 dagar av NFI...

.... det vill säga 9 dagar av "Nytt För Idag" har jag nu publicerat på Instagram. Målet är att göra det i hundra dagar. Mina nfi har bland annat varit att testleda pass, mixa musik till passet, inse saker, blivit licensierad, gått spännande kurs och marockans nycirkus.

Vad är då nytt för idag?
Nytt för idag kommer som inspiration från en dansvän som introducerade mig till det för ett tag sedan och hon beskrev det så här:

Det betyder "nytt för idag". Det är en påminnelse till oss själva och varandra att vi lär oss nya saker. Och det gör att man reflekterar över sin dag. Nfi kan vara allt ifrån att ha testat ett nytt träningspass till att ha ätit morgonfilen med vänster hand om man är högerhänt. Eller kanske att man promenerar en ny väg till jobbet.

Så nu tänkte jag att jag ska publicera en bild varje dag över dagens NFI. Ibland är det stora saker och ibland kommer det vara små saker, men jag tror på vanor som förändrar dagen i sin litenhet (och därmed kanske även storhet). Som tacksamhetsdagboken gjorde för massa år sedan, nya vanor skapar nya tankespår som sedan blir en vana som bygger grunden till något större. Idag är det den tionde dagen, så en tiondel gjord. Undra vilka nya saker som kommer att komma i min väg eller som jag själv kommer se till att uppleva?  Om 90 dagar så vet jag.

Jag klarade det...

... att bli licensierad dansledare. 

Det är nog en av de största utmaningarna jag antagit de senaste åren. Långt mycket större än att resa jorden runt på egen hand. Men trots ångest, oro, scenskräck och mycket vånda så tog jag mig över ett livshinder eller var det kanske Livs hinder.

Jag gillar verkligen idén med din ring...

... jag ska nog skaffa mig en egen säger en nyvunnen vän på resan.

Hon pratar om min Liv-ring, den jag alltid bär sedan några år tillbaka. Numera har den fått en ny skepnad och nya vänner i form av en hjärtring och en stjärnring. Alla kommer de från Tarnished and true. Hjärtat symboliserar min kärlek till de jag har kära och stjärnringen symboliserar stjärnströssel och magi. De är sånt som jag tycker är viktiga, men de är nyare vänner till min livring som från början var gjord i aluminium eftersom jag behövde den snabbt i December för 4 år sedan.

Men Liv-ringen är den som är viktiga, den bär på ett löfte. Ett löfte till mig själv och jag satte den på mitt finger en nyårsdag för exakt 4 år sedan. Alla dagar är dagar vi kan välja en förändring, våga säga ja eller kanske nej och för mig så blev nyårsdagen symbolisk som det oskrivna blad det tycks vara. Ringen är en påminnelse om att leva och agera autentiskt. Jag hade hamnat utanför min egen autencitet på ett sätt jag inte trivs med och tummat på saker jag verkligen tror på och inte varit ärlig emot.. MIG SJÄLV. Gjort val jag inte stod för och som inte kändes rätt i magen. Blundat inför saker jag visste men inte ville inse.

Så ringen blev ett sätt att sätta ner foten inför mig själv och bära den som en intention i livet som bara jag vet vad den innebär om inte någon frågar eller jag berättar spontant. Med mitt och livets namn på. Som en förlovning med mig själv och livet, om att vara i en ärlig relation med sig själv. En intention innebär inte alltid att man lyckas men den innebär att man har en önskan, vilja och att man försöker göra så gott man kan.

Jag ska nog ta och göra en till mig själv mumlar min vän mer inför sig själv än till mig. Kanske hon gör en till sig själv när hon kommer hem från Indien, kanske inte. Valet är hennes, men jag tror nog det blir en ring. Hennes ögon glimmade liksom till när jag berättade dess historia. För hon förstod att den var på allvar och när man gör saker på allvar så kan verklig förändring ske.