För 10 år sedan så började jag blogga...

.... det var inget stort beslut utan bara något som handlade om att jag ville skriva igen och att jag behövde en plats för mina egna tankar. Det förändrade mig, gav mig vänner och har lett mig in på fler spännande vägar än jag kunnat ana.

De senaste åren har den här bloggen varit mer sömnig än det skrivforum den en gång var för mig och det är inte så konstigt, ibland kan jag känna att nya inlägg blir upprepningar av gamla inlägg eller att jag inte tar mig tiden att sätta mig ner i ett liv fyllt med annat. Men jag har saknat skrivandet och hade ett samtal med en mentor som sa att då måste du tillbaka till att skriva bara skriva och kanske inte analysera så mycket eller invänta lusten.

Vad som hände var att jag bestämde mig för att utmana mig själv för att bara göra det, skriva dagligen under en period utan någon ambition att det skulle vara bra eller någon skulle vilja läsa det. Min idé var att skriva varje dag från att sommarpratarprogrammen började och tills dess att de tog slut. Idag är dagen för sista sommarprogrammet och också dagen när utmaningen avslutas och det har verkligen varit nyttigt att bara skriva, ibland inte ens orka läsa det man skrivit utan bara lämna det och skriva ett nytt nästa dag. Att skriva efter en fullspäckad semesterdag eller på en platta som börjar ladda ur. Men jag gjorde det, skrev i ungefär 60 dagar och för mitt skrivande har det varit nyttigt, man har inte haft tid att tänka på att det ska vara bra eller innehållsrikt eller välformulerat när man vet att man måste skriva ett även nästa dag. Det var nyttigt för mig.

Det känns symboliskt att den sista dagen på denna utmaning sammanföll med den sista dagen på skrivarkursen som varit helt fantastisk men också oerhört intensiv. Den gav så oerhört mycket och jag fick vissa verktyg som verkligen föll på plats och nu kan jag starta en ny skrivarresa.

Och sommarpratarna då? Ja, ännu har jag inte hunnit lyssna på alla men när jag gjort det ska jag återkomma med vilka som var mina favoriter och vad som berört mig. Men det blir en annan dag. Nu tänker jag blogga som jag vill. Nu börjar en ny skrivarresa.

"Man vill inte slösa bort sin kreativitet...

... genom att skriva gamla vykort" säger Bob Hansson.

Det är sant, vem vill skriva alla vykort från semestern man var på förra året. De ögonblicken är förbi och inte lika roliga att skriva om nu som när de uppstod. Vad han menar är att om man planerat sin bok och story för mycket i detalj vilket har varit roligt och kreativt så blir man ju en sekreterare som sedan ska nedteckna den istället för att bara skriva på och se vart berättelsen tar vägen.

Jag gillar verkligen det synsättet eftersom en av de orsaker jag aldrig börjar skriva på en bok är för att det där planerande långa sättet nog inte passar mig, utan snarare att bara se var man hamnar. Lite som när jag backpackat jorden runt, några av de vackraste platserna och spännande mötena inte var inplanerade i resrutten utan bara dök upp i ens väg. Man kan ju ha en idé om vart man ska men om man stakar ut rutten med för tajt tidsmarginal kanske man missar den verkliga resan.

Metoden vi får lära oss passar mig, den innebär att om du skriver 2 timmar per dag kan du ha klart ett råmanus till en bok på 3-5 veckor, det låter magiskt men sant. Genom att skriva snabbt och ha roligt under tiden så växer berättelsen fram och sedan kan du välja vad du gör med den när du är klar. Det är inte så att jag tagit tjänstledigt och ägnat 2 år på att skriva den. Min prestationssida fastnar så lätt när jag ska skriva i hur jag ska göra det, vad ska det egentligen handla om och vem ska vilja läsa. Istället för att öppna dörren för kreativiteten och se vad som händer. Idag började jag på en bok men imorgon kan jag börja på en ny om jag vill. Jag har hittat en teknik som kommer leda mig rätt.

Imorgon kommer ni börja skriva på en bok..

... säger Bob Hansson på skrivarhelgens första timmar.

Det är fredag och regnet och solen skapar skådespel och skönhet över fredagskvällen. När jag anmälde mig utlovades en skrivarkurs som inte liknade de traditionella och det stämmer verkligen. Men nånstans känner jag mig helt trygg i det och känner mig närvarande, trygg, lycklig och inspirerad. En fredag härligare än andra.

Med luft under vingarna..

... blir det så mycket lättare att lyfta.

Vi kan vara den där luften under vingarna åt varandra och ge varandra extra kraft att lyfta. Jag påminns om det idag när en vän bara messar snabbt och ber om ett peppmess. Vi gör det ibland när vi behöver det och då svarar alltid den andra med pepp som gör att man tar sig igenom utmaningen man är nervös över eller lyfter blicken efter en besvikelse.

Med den där luften under vingarna flyger vi lätt eller åtminstone lättare, med luften under vingarna vågar vi drömma lite extra och kanske kasta oss ut över okända kanter för att vi litar på att det kommer att bära även om färden blir lite vinglig som den blir när man prövar nytt.

Jag har beställt en mugg...

... har tvekat ett tag då jag egentligen inte gillar att de använder begreppet "gypsy" jag hade hellre haft nomad men sen tänkte jag att jag vet ju vad jag lägger in i de få raderna.

She had the soul of a nomad, the heart of a hippie and the spirit of a fairy... det är de sidorna jag vill vattna hos mig.  Vad kan vara bättre att vattna den sidan med än the och en mugg man kan ta med på äventyr ut i världen? En påminnelse om viktigt på riktigt sidor hos mig, som kan blekna i livets brus, nu vill jag måla dem i klara färger på alla vis. 

Så kommer första arbetsdagen...

... och på min väg genom staden blir jag påmind om något vackert och ynnesten i att få vara en del av att möta fantastiska människor som vågar förändra sina liv. Det mötet bär mig genom hela dagen och var en vacker påminnelse i varför jag arbetar med det jag gör. Förändring kan börja med ett enda steg så gå i den riktning du önskar.

Semesterns sista dag...

... tillbringar vi med härliga stunder.

Vi sitter en stund i mitt klätterträd och vandrar sen Djurgården runt med stopp för en härlig fika på Rosendals trädgård. Sen åker vi hem och äter palt tillsammans med en vän. Efter dans väntar sista doppet för semestern. Det blir ett kvällsdopp och då det bara är 15 grader i luften så är vattnet varmare. Det blir ett fint avslut på en härlig semester.

Har man en badpakt så har man...

.. då spelar det ingen roll att det är 16 grader, blåser kallt och det just börjat regna. Då badar man.

Det är härligt när man väl är i vattnet, det är ju varmare där än i luften, Samtidigt så blåser det kallt och då blir det ett kort bad. Sen njuter vi av att ta bilen hem i det efterlängtade regnet. Men jag tänker på den där pakten., hade vi inte bestämt oss innan så hade vi inte kommit på tanken i det annalkande regnet.

Det är lätt att likna vid drömmar man inte släpper eller mål man bestämt sig för att nå, då gör man det man planerat oavsett om det blåser hårt, blir kallt eller börjar regna precis när man ska företa sig något. Man hindras inte av yttre ovidkommande omständigheter, det kan vara en bra påminnelse ibland.

Innesittardagsväder..

...bjuder lördagen på. De kraftiga vindarna som fick båten att slita sig under natten ligger kvar över dagen.

Båten fångas in i morgonens vågor som slår in över stranden. Vi stannar inne och hör vindarna vina. Det blir ett snabbt dopp på kvällen. Egentligen passar vädret mig ganska bra, sista dagen i stugan för sommaren och att lämna de som bor nära i hjärtat  får det alltid att kännas så. Men vilka härliga dagar vi haft! Det här är min plats på jorden med de finaste av morföräldrar. Sådana dagar kan man spara i hjärtat till nästa sommar då jag kommer hit igen. Det känns som en fin tröst ändå. Att ha en sådan plats att återvända till.

Nära livet upplevelser....

… fylls dagen med.

Vi tar oss ut med båten på älven, vi får ingen fisk men friden i att vara just där fångar mig. Vi får punka och byter däck på bilen. Vi plockar bär och bakar en paj. Jag vandrar i ljummet milt sommarregn.

När man läser så är det bara en radda ögonblick men de skapade närvaro och påminnelser till mig. I båtens varsamma färd över vattnet var det så fridfullt, vackert men även med den största av frihetskänslor. Det är sällan jag fiskar numera och påminnelsen är att det borde jag göra oftare, det var underbart. Det är också sällan jag sitter i ett färdmedel utan ett mål i sikte och påminnelsen blev att det kan vara den vackraste av färder.

När vi fick punka blev påminnelsen att allt löser sig även om man måste hitta egna kreativa lösningar när domkraften gått sönder. Längesen jag var med och bytte däck men är man två är det så mycket lättare. En annan påminnelse blev att när det kommer ett hinder i vägen, lös det och ta dig vidare mot ditt mål.

Vårt mål idag var att plocka blåbär för att göra en paj men egentligen var mötet med skogen och bara var där i sitt plockande en upplevelse. Att komma hem med en skatt fylld av blåbär och tillsammans skapa en hjärtformad paj som man äter tillsammans. Det är bästa sättet att dela skatter på.

Regnet då? Vad kan vara ljuvligare än att vandra i ett sommarregn när hela naturen längtar efter dess droppar och fåglar börjar sjunga. Jag älskar att vandra i regn och idag var det extra vackert. Det krävs ju både regn och solsken för att skapa regnbågar och att naturen ska få allt den behöver. Låt det fortsätta regna, jag dansar gärna i regnet. 

Hur fångar man en solnedgång?

I hjärtat och närvaron blir svaret.

Hur mycket jag än försöker fånga den i bild där den målar vågorna i rosa så är det i hjärtat den landar. Jag springer ut flera gånger för att jag så gärna vill se den. Det är inte alltid man har en liten stenpir att sitta på och njuta den med all sin prakt.

Det är egentligen mycket som fångas bäst i hjärtat och i stunden. Ord och bilder kan inte göra viss skönhet och vackra känslor rättvisa. Men det är vackert att vi vill beskriva dem och jag kan inte måla rosa himlar men jag kan hylla dem, njuta dem och sedan se fram emot nya. Men det här är en av mina vackraste platser att bevittna dem på och sen fångar jag dem i hjärtat men inte utan att de är friare att måla sina egna penseldrag när nästa kväll kommer.

När man skimrar i nya färger efter ett möte..

… så är det ett gott tecken tänker jag.

Jag möter en vän jag lärde känna i Stockholm och som numera bor i samma ort  i Norrland som hon växte upp i. Lyckligtsvis ligger den nära Gammelstad där vi har vår sommarstuga och det innebär att vi ofta ses när jag är här på somrarna. Vi ses bara några timmar men det är som om man fått en rejäl insättning på insiktskontot, energikontot och vänskapskontot.

När vi bodde i Stockholm så tog vi ofta walk-and-talk, det vill säga promenader samtidigt som vi pratade om litet och stort. Det gjorde vi även nu eller rättare sagt tog vi två promenader och pausade med lite middag mitt i. Sen kommer jag hem med trötta fötter men skimrande från insidan och ut. Stjärnströsslad till max liksom. Såna kvällar sparar jag i hjärtat. 

Är du med hus nu?

Är frågan jag ställer till en vän. JA blir svaret.

För två dagar sen pratade vi och då berätta hon om att hon funnit sitt hus men det var osäkert om det kunde bli hennes, om budet skulle accepteras och mäklaren skulle göra sitt jobb. Igår messade hon att det var klart och idag skrev hon på papper. Så snabbt kan livsdrömmar slå in ibland och det som kändes trögt och motigt ena dagen är löst nästa. Älskar det!

Min vän kommer göra det där huset till världens mysigaste hus och hon kommer skapa en plats som är bara hennes. Det är hon så värd och det påminde mig om att magiska ting kan ske snabbare än man anar. Förändringens år känns det lite som, jag har en annan vän som sålde sin bostad i Stockholm och flyttade till en mycket mindre plats som gör henne så lycklig. Jag har vänner som byter jobb och förverkligar livsdrömmar. Förändringens vind virvlar om och när den gör det så kan man välja om man vågar virvla med eller man vandrar i motvind.

Nu har det gått 15 dagar..

... av 21 dagars meditation med Oprah och Deepak.

Det är nog tredje gången jag deltar i en meditationsutmaning som de arrangerar och jag tycker väldigt mycket om det. Att varje dag få tillgång till en ny ljudfil och kloka ord är som en gåva. Att sätta sig och meditera varje dag oavsett hur den sett ut är bra för mig som kan slarva med meditationer. Det har såklart underlättat att det är semester samtidigt men det är framförallt vanan som är det viktiga. 

Dagens meditation handlar om att lycka kan sprida sig som ringar på vattnet som når andra. Att det vi gör påverkar varandra. Vi kommer inte alltid kunna göra ”rätt” val eller inte såra någon annan med våra ord eller handlingar men vi kan alla vara den medmänniska vi själva skulle vilja möta. 

Det är en dryg timme bort med flyget..

... men världarna är skilda. Storstaden jag älskar och valt att bo i och stugan vid älven som jag besökt i hela livet och som jag älskar ännu mer. För den är sommar, familj, trygghet och fina dagar oavsett väder.

Det är andra gången jag är här i sommar och det känns extra lyxigt att få tillbringa sista semesterveckan här. Det är svalare än sist men så skönt med svalka efter varma veckor. Mina fötter känner på älvens klara vatten, det är knappt så man anar det på bilden. Att bada varje dag på semestern gäller så klart fortfarande och vi har nu badat 26 av 27 dagar. Den enda dag som vi inte badade var när vi for till Vasa och anlände precis till den 40-årsfest som lockat oss dit.

Så jag badar i min älv under solskensglitter och njuter känslan av att vara just här.

Så kommer regnet...

... bara för en dryg timme men så befriande.

Fåglarna brister ut i glädjefylld sång till regnets vilsamma rytm. Jag tar med en kopp thé och en bok ut på balkongen och bara njuter. Det svalkar ner allt det varma som kokat i veckor och skapar en känsla av frid och ny kraft. Tänk att ett regn kan vara så efterlängtat när man levt i sol så länge. 

Frihetsfulla dagar...

... och att leva utan tider att passa och rum man förväntas vara i, det passar den här pippiprinsessan.

Jag tycker så mycket om texten ovan även om jag hade velat byta ut gypsy mot nomad. Men jag har en nomads själv, en hippies hjärta och själen från en älva. Alla representerar de frihet och att leva livet som man vill enligt mig. Det är något jag känner mig som närmst under semestrar och  när jag reser. Det passar mig.

Jag trivs med att arbeta och skulle bli rastlös av att inte göra det, men tycker om friheten att kunna vara där jag vill och inte ha fasta tider. Det är faktiskt en fördel med där jag arbetar nu, inte fullt ut att jag är fri men att jag kan arbeta från andra platser än kontoret och att jag reser över hela Stockholm och att det är totaltid som räknas och inte fasta arbetstider. Men i framtiden drömmer jag om något ännu friare, där jag bestämmer själv och där jag styr min arbetstid, varifrån jag arbetar och när jag väljer att göra saker. Då kommer jag vara i en större samklang med min inre nomad, hippie och min vackra inre älva. Det är det jag drömmer om i början av augusti under vackra himlar. 

Jag har länge längtat efter att se filmen Coco...

.... och igår blev det äntligen av. En så fantastisk film, jag älskade varje minut. När man sammanväver kreativitet med traditioner och myter på ett respektfullt sätt så blir det som bäst. Jag kan inte låta bli att förundras och inspireras av de som skapat filmer likt denna och med scener så fantasifulla och med roliga detaljer. Den här filmen kommer jag köpa för den vill jag verkligen ha. Har ett litet filmbibliotek med filmer som jag tycker om av olika anledningar och där passar denna väldigt bra. Coco klev rakt in i mitt hjärta.

Rosenhill får fyra av fem..

.... chilliga hängmattor av oss när vi besökte det idag.

Rosenhill är som ett chillarställe för själen och luftiga möten... och med gott fika på det. Man kan plocka sin egen bukett och betala i pris per hekto, man kan även handla allehanda grönsaker och andra saker i deras butik.

Själv slår jag mig ner en stund i en av deras hängstolar som direkt blir en plats för harmoni. Jag ser flera klätterträd men med tidsbrist får jag komma tillbaka en annan dag för att njuta deras sällskap.

Efter en fika på verandan och med en längtansfull blick mot det lilla trähuset man kan bo i över natten så far vi åter mot staden.. men med en bättre känsla i hjärtat än när vi kom.