… så är det ett gott tecken tänker jag.
Jag möter en vän jag lärde känna i Stockholm och som numera bor i samma ort i Norrland som hon växte upp i. Lyckligtsvis ligger den nära Gammelstad där vi har vår sommarstuga och det innebär att vi ofta ses när jag är här på somrarna. Vi ses bara några timmar men det är som om man fått en rejäl insättning på insiktskontot, energikontot och vänskapskontot.
När vi bodde i Stockholm så tog vi ofta walk-and-talk, det vill säga promenader samtidigt som vi pratade om litet och stort. Det gjorde vi även nu eller rättare sagt tog vi två promenader och pausade med lite middag mitt i. Sen kommer jag hem med trötta fötter men skimrande från insidan och ut. Stjärnströsslad till max liksom. Såna kvällar sparar jag i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen