.... det var inget stort beslut utan bara något som handlade om att jag ville skriva igen och att jag behövde en plats för mina egna tankar. Det förändrade mig, gav mig vänner och har lett mig in på fler spännande vägar än jag kunnat ana.
De senaste åren har den här bloggen varit mer sömnig än det skrivforum den en gång var för mig och det är inte så konstigt, ibland kan jag känna att nya inlägg blir upprepningar av gamla inlägg eller att jag inte tar mig tiden att sätta mig ner i ett liv fyllt med annat. Men jag har saknat skrivandet och hade ett samtal med en mentor som sa att då måste du tillbaka till att skriva bara skriva och kanske inte analysera så mycket eller invänta lusten.
Vad som hände var att jag bestämde mig för att utmana mig själv för att bara göra det, skriva dagligen under en period utan någon ambition att det skulle vara bra eller någon skulle vilja läsa det. Min idé var att skriva varje dag från att sommarpratarprogrammen började och tills dess att de tog slut. Idag är dagen för sista sommarprogrammet och också dagen när utmaningen avslutas och det har verkligen varit nyttigt att bara skriva, ibland inte ens orka läsa det man skrivit utan bara lämna det och skriva ett nytt nästa dag. Att skriva efter en fullspäckad semesterdag eller på en platta som börjar ladda ur. Men jag gjorde det, skrev i ungefär 60 dagar och för mitt skrivande har det varit nyttigt, man har inte haft tid att tänka på att det ska vara bra eller innehållsrikt eller välformulerat när man vet att man måste skriva ett även nästa dag. Det var nyttigt för mig.
Det känns symboliskt att den sista dagen på denna utmaning sammanföll med den sista dagen på skrivarkursen som varit helt fantastisk men också oerhört intensiv. Den gav så oerhört mycket och jag fick vissa verktyg som verkligen föll på plats och nu kan jag starta en ny skrivarresa.
Och sommarpratarna då? Ja, ännu har jag inte hunnit lyssna på alla men när jag gjort det ska jag återkomma med vilka som var mina favoriter och vad som berört mig. Men det blir en annan dag. Nu tänker jag blogga som jag vill. Nu börjar en ny skrivarresa.
De senaste åren har den här bloggen varit mer sömnig än det skrivforum den en gång var för mig och det är inte så konstigt, ibland kan jag känna att nya inlägg blir upprepningar av gamla inlägg eller att jag inte tar mig tiden att sätta mig ner i ett liv fyllt med annat. Men jag har saknat skrivandet och hade ett samtal med en mentor som sa att då måste du tillbaka till att skriva bara skriva och kanske inte analysera så mycket eller invänta lusten.
Vad som hände var att jag bestämde mig för att utmana mig själv för att bara göra det, skriva dagligen under en period utan någon ambition att det skulle vara bra eller någon skulle vilja läsa det. Min idé var att skriva varje dag från att sommarpratarprogrammen började och tills dess att de tog slut. Idag är dagen för sista sommarprogrammet och också dagen när utmaningen avslutas och det har verkligen varit nyttigt att bara skriva, ibland inte ens orka läsa det man skrivit utan bara lämna det och skriva ett nytt nästa dag. Att skriva efter en fullspäckad semesterdag eller på en platta som börjar ladda ur. Men jag gjorde det, skrev i ungefär 60 dagar och för mitt skrivande har det varit nyttigt, man har inte haft tid att tänka på att det ska vara bra eller innehållsrikt eller välformulerat när man vet att man måste skriva ett även nästa dag. Det var nyttigt för mig.
Det känns symboliskt att den sista dagen på denna utmaning sammanföll med den sista dagen på skrivarkursen som varit helt fantastisk men också oerhört intensiv. Den gav så oerhört mycket och jag fick vissa verktyg som verkligen föll på plats och nu kan jag starta en ny skrivarresa.
Och sommarpratarna då? Ja, ännu har jag inte hunnit lyssna på alla men när jag gjort det ska jag återkomma med vilka som var mina favoriter och vad som berört mig. Men det blir en annan dag. Nu tänker jag blogga som jag vill. Nu börjar en ny skrivarresa.
Skriva och bada varje dag :) Bra jobbat!
SvaraRadera