Visar inlägg med etikett 22. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 22. Visa alla inlägg

onsdag 22 december 2010

Liv i luckan - 22:a December 2010

Tre och en halv timme försent kom jag så äntligen fram till stationen i Gällivare 2 dagar innan julafton. Finaste morfar kom och hämtade mig och finaste mormor kokade palt. Att resa bort är ibland som att komma hem. Detta är ett av mina hem. Oavsett vad mina fina klappar innehåller så fick jag idag årets julklapp vilket var ett besked om att min morfar är helt frisk. Det glädjer mig mer än något annat kan göra just nu.

Lucka nummer 22 handlar om just glädje. Att kunna glädjas med andra nämligen.

Någon annans lycka eller framgångar hindrar på intet sätt dina egna. Om du kan glädjas och verkligen göra det med hela kroppen så har det även en effekt på din kropp men framförallt på ditt eget mående. Det är helt enkelt bra för dig och ditt liv att kunna glädjas med andra. Missunsamhet är bland det otrevligaste ord/känsla/egenskap jag vet. Så njut, dela glädjen och tänk att saker är mer möjliga än vad du trodde var möjligt. Mina vänner och jag brukar ägna oss åt att dricka champagne (ibland äkta vara och ibland mousserande) för att verkligen markera och dela framgångar, även delmål kan räknas.Det gör det hela lite roligare, för vem vill inte dricka champagne en grå tisdag i en för övrigt vardaglig vecka? Men det handlar inte om stora gester utan om känslan i sig och att kunna vara glad för någon annan.

Imorgon är det dan före dopparedan, då väntar näst sista luckan.

/Vida

måndag 22 december 2008

Liv i luckan - 22:a december 2008













Min livslucka idag fylls med julklappsöverlämning, gå lite på stan och sen fika och äta middag med skärmflygaren eftersom vi inte firar jul ihop. Vad har ni för er i era livsluckor?

Min kalenderlucka idag fylls med tacksamhet bland annat för de personer jag mött på livets stig och vad mycket det har lärt mig. Mitt tips till er som ännu inte arbetar med tacksamhet är att göra det. Det kostar ingenting men kan förändra livet. Genom att skriva ner (mycket effektfullare än att bara tänka) vad du är tacksam över vid dagens slut så flyttas fokus till det du har och upplever istället för allt som inte går din väg just nu. Minsta lilla sak räknas och det är du själv som sätter gränserna.

Såhär långt under dagen är jag t.ex tacksam över:
- En god kopp thé
- Att jag är ledig idag så att jag hinner göra saker jag behöver.
- Mina katter
- Ett intressant samtal med min kompis Christopher om kulturella likheter och skillnader
- Att jag läser en bra bok
... ja, ni ser ibland är det lätt att skriva ner en lista (men så har jag ju tränat) medan det vissa dagar är svårt och man kanske mest är tacksam över att dagen är över.

Själv har jag en tacksamhetsdagbok där jag skriver men man kan göra som man vill, min målsättning är att skriva minst tre saker minst 4-5 dagar i veckan. Det gäller att lägga ribban för sin målsättning på en lagom nivå och där man känner att det är rimligt men en gång/vecka är bättre än ingen alls. Men om man gör det regelbundet så gör det en skillnad.

I somras skrev jag om att ta tillvara på mötena i livet. Det här påminns jag om idag då jag samtalar med min mexikanska vän Cristopher som besöker min familj över julen. Vår vänskap föddes genom min gudmor och hennes historia. Hon var nämligen utbytesstudent i hans familj i Mexico i sin ungdom och sen fick dottern i familjen några år senare en son några dagar innan jag föddes. När vi var i tio-årsåldern började vi brevväxla men sågs inte i verkliga livet förrän jag var 28-29 då han kom över från Oxford där han doktorerar. Sen dess har han varit här flera gånger och firat jul i Jokkmokk (där min gudmor är bosatt) och i år ska han få se Dalarna.

Ett annat möte som gjort att jag idag är stolt Gudmatte till Esther (som ni ser på fotot) är min älvlika granne från Göteborgstiden Hon är idag en av mina bästa vänner. Vi bodde brevid varandra i runt ett år innan vi började prata på allvar då jag behövde låna en nyckel till cykelförrådet och sen föddes vår vänskap över en smulpaj. Förra året firade vi 10 år som vänner och hade planerat att åka till Skottland för att bestiga Ben Nevis. Men vi har skjutit på resan av olika anledningar men jag hoppas den blir av 2009. Då ska jag nog lämna lite mentalt bråte på toppen hade jag tänkt och sen kliva ut i livet mot nya äventyr.

Så dagens lucka uppmanar er att ta vara på möten och glöm inte det som finns att vara tacksam över.

/Liv i luckan