Den här bilden togs sista April i år av min flygande pojkvän när vi var i Åre, ni ser hans fot i ena hörnet och de skorna jag har på fötterna är vandringskängor jag lånat av min magiska vän. Det är ju som sagt viktigt att vandra på sin livsstig i skor som passar ens egen väg... men det måste inte nödvändigtvis vara ens egna hela vägen.Dagen innan (det vill säga för exakt två månader sedan) hade jag just återanvänt min presentation och startat den här bloggen. Vet inte hur det kom sig men min goda vän Carroline startade en blogg och jag blev sugen att testa. Namnet på bloggen kändes självklart.. dels heter jag Liv (Vida=Liv på spanska) och det är ju mitt äventyr men framförallt så handlar det om ett ordspråk jag försöker leva efter:
Livet är ett äventyr att uppleva- inte ett problem att lösa!
Lite visste jag vid detta tillfälle om hela bloggvärlden och vad det skulle innebära för egen del och för min vardag och hur jag börjat lyssna mer på mina egna tankar.
När bloggen startade så var det ju vissa saker som jag visste att jag ville berätta och skriva om.. som t.ex att det är viktigt att klättra i träd, att jag blir glad av vackra och personliga smycken och att titta in i en garderob fylld av personliga kläder från Orkan Lia. Men även hur viktigt det är att göra saker som man mår bra av som för mig innebär att lyssna på sommarpratare, kickboxas, gå på parkteater och dansa Lindy Hop. Jag vill även berätta om min kärlek till böcker och min softa bokcirkel.
Sen var det ju massa saker som jag inte kunde förutse.. såsom:
- Att någon som inte känner mig skulle vilja läsa det jag skriver. Först kom Vindens Melodi och sedan Maria
- Att någon som betytt mycket för mig och andra inte skulle finnas med sina nära längre på livsresan
- Att jag skulle vara en del av den inspiration som gör att någon annan börjar blogga
- Att jag dagligen loggar in på bloggkoll där jag prenumererar på inlägg från de bloggar som jag helt plötsligt börjat läsa. Väldigt smidigt!
- Att jag trots ett oerhört klanteri skulle få komma på en anställningsintervju
- Att någon som jag aldrig träffat skulle kalla mig ängel
- Att en nykär vän med tindrande ögon berättar för mig att det är kärlekens år
- Att man kan utmanas i bloggvärlden
- Och till sist så har vi vardagsmysteriet som jag fortfarande inte vet svaret på... om någon har en idé så berätta gärna
Måste även på att tacka alla er som vill och orkar läsa, stort tack även till er som kommenterar och säger vad ni tycker och tänker. Utan kommentarer skulle detta bara vara en envägskommunikation hela tiden och det passar inte mig.
Så en liten Vida som bara skulle testa bloggvärlden är plötsligt en del av den och tycker det känns spännande...
