Out swimming with the dolphins...

... tänker jag mig att det står på en fiktiv skylt som jag nu hänger här på bloggen.

Imorgon kl 9 går planet mot nya äventyr och de kommer ni att få dela, men det är inte säkert hur mycket tid jag väljer att ta på att skriva de inläggen när jag är där eller om det mesta blir när jag kommer hem. Det är ju en kombinerad semester och utbildningsresa så jag vet inte nu hur mycket fritid för just bloggskrivande jag kommer att ta mig. Kanske vill jag skriva massor och kanske vill jag bara vara.

Som en del av er anat så har det hänt en del i kulisserna (som mamma Melissa så klokt skrivit om) som jag inte tagit upp på bloggen. Det är nämligen så att det i veckan tagit slut mellan skärmflygaren och mig men att det varit på gång under flera veckor. Jag kommer inte att skriva om orsaken eller vad det är exakt som hänt av hänsyn till att han inte valt att bli bloggad om och att jag anser att det här är något mellan honom och mig. Det handlar inte om att den här bloggen inte ska få handla om sånt som är svårt utan att det är en annan person (som dessutom kan gå in och läsa) som är involverad och inte har valt att dela sitt liv med andra på nätet. Dessutom skulle det enbart bli min version som fick stå oemotsagd. Men jag vill någonstans att ni ska veta för det blir märkligt annars och det påverkar mig så klart oerhört mycket.

Så när jag beger mig mot Hawaii så blickar jag mot nya horisonter på flera plan och kanske borde jag hänga upp ytterligare en skylt i fiktiv form på den här bloggen:

"Välkommen till lilla Vida singlar vidare mot nya äventyr i stora världen"

För det är ju så det är och bara framtiden kan utvisa vad som väntar. I vilket fall som helst ska det bli gudomligt skönt att lämna ett Novembermörkt Sverige för att byta miljö, utmana vissa rädslor, förverkliga en dröm och hitta ny mark att stå på. Det hade inte kunnat komma mer lägligt så jag packar ryggsäcken och fortsätter att gå dit hjärtat leder mig.

Ett frö såddes en regnig kall dag i juni

... då jag fick ett mail från min gamla coachlärare om en kurs i att hitta sitt eget unika ledarskap. Kursorten var Hawaii och med i programmet fanns även simturer med vilda delfiner och yoga. Det där drömfröet spirade och slår snart ut i en storslagen blomma då jag faktiskt åker om mindre än en vecka. Det ska bli magiskt. Två veckor blir jag borta och landar igen på svensk mark 5:e december.

Den här veckan har handlat om förberedelser av praktisk art som att inhandla simfötter, snorkel, resorb, myggmedel, åksjukearmband och stödstrumpor. Men även skatter som jag inte köpt in har kommit i min väg som en vodooängel från mamms, min lakritschoklad som jag vann hos ex amino och sen trisslotter från mormor.

Under veckan så påminns jag återigen om att jag verkligen är lyckligt lottad som har så fina vänner. Den bjuder på kaksmul och gapskratt i soffan när pojken med stjärnögonen är här och hälsar på samtidigt som hans mamma K lånar ut sin våtdräkt. Jag tar en spontanfika med min kickboxande kompis och vi pratar om livets med- och motgånger. Sedan dansar jag tillsammans med min magiska vän och min dansande vän till exotiska rytmer med Golbang (som jag hör för första gången) när den stjärnklara kalla natten väntar utanför. Det är roligt att dansa, det väcker livsglädje och jag ler när en tant gör tummen upp åt mig. Jag borde dansa oftare helt enkelt.

Idag är det åter en regnig och grå Novemberdag och jag ska snart åka in till stan för att äta brunch med min själssyster och handla lite mer saker till resan. Efter ett turbulent men också härligt år så ska det bli gudomligt skönt att se andra vyer, fokusera på mig själv och förverkliga en dröm. Då slår blomman ut vars frö såddes i juni men hur dess frukt ser ut det återstår att se. Skattjakten fortsätter.

På takterassen i Hanoi..

...dricker jag en brygd på ingefära, citron och honung.

Den värmer gott för kvällen är kylslagen. Efter flera veckor med genuin, god vietnamesisk mat (även om jag inte hann med deras 400 nationalrätter under min resa där) längtar jag efter något annat men hamburgaren jag nyss ätit är kryddad med ingefära även den.

Restaurangen är liten, mysig och stjärntaket breder ut sig över mig och min australiensiska reskamrat där vi sitter. Hanois gatmyller och det ljud det bär med sig virvlar mellan husen. Hanois gator som har olika teman är ett annorlunda inslag från andra städer. Det finns hela gator där man säljer samma sak i de olika butikerna, en hel gata med hårspännen känns annorlunda men det går även att hitta gator med altare, babytillbehör och även kastruller.

Idag minns jag denna vackra kväll då jag dricker samma dryck för att lindra min hals. I tanken är det lätt att färdas till en stjärnfylld kväll i en stad i en annan del av världen och höra ljuden, känna dofterna och att ta ytterligare en klunk av drycken som jag tog med mig hem.


(observera! bilden är tagen från internet och inte min privata)

Reseminne (Penang, Malaysia, 2002)

Live the life you love and love the life you live..
.. står det på kinesiska på halsbandet som vilar runt min hals. På baksidan har tecknet för liv inristats på min begäran.

I Malaysia bor malajer, kineser och indier sida vid sida och beroende på var du befinner dig kan den ena kulturen kännas av mer än de andra och motsägelsefullt nog är mitt möte med kinesisk filosofi och feng shui ett av mina minnen från Malaysia. Mitt möte med det fantastiska Cheong
Fatt Tze mansion.

I min resedagbok så skriver jag samma dag följande rader:

Idag sa har vi verkligen gjort nat haftigt. Vi besokte "The Cheong Fatt Tze Mansion" en klarbla byggnad med en fantastisk historia och arkitektur. Denna guidade rundtur var det haftigaste jag upplevt sedan jag anlande hit. Det tindrar nog i mina ogon fortfarande nar jag tanker pa det. Den byggdes at Cheong Fatt Tze och har influenser fran feng shui, art nouveau, gotisk, europeisk och kinesisk arkitektur. Allt i byggnaden hade ett symboliskt eller praktisk funktion.. Det sags ligga som pa en draktron vilket ar det basta enligt feng shui.. det har bergen bakom sig, vatten framfor sig och det ar upphojt i den bakre delen.. Jag maste verkligen lara mig mer om fang shui och kinesisk mytologi. Det var sa oerhort fascinerande.. De har dessutom anvant huset i filmen Indokina.

Det här huset och den upplevelse av förundran jag hade där besöker mig ibland. Jag har en dröm om att besöka det igen och denna gång sova minst en natt där. Vi visste inte att det var möjligt och skulle lämna Penang tidigt nästa morgon men annars så hade jag och Sarah (en engelsk vän jag träffat på resan) inte tvekat en sekund att boka in oss för en natt. Det här huset tillhör mina drömmar och jag hoppas att den drömmen blir verklighet en dag. Tills dess kan jag njuta av den virtuella turen på hemsidan: http://www.cheongfatttzemansion.com/

Men en dag ska jag vara där igen och förundras över dess skönhet, genialitet och den kraft som sitter i väggarna. En dag..

Likt buddhas halsband

.. med sina 108 pärlor så följer det ena på det andra. 108 ska vara ett mycket lyckobringande tal och mitt halsband gör mig lycklig av flera orsaker.

Först och främst att det är en gåva från min tyska vän Katrin som köpt det till mig på en liten amulettmarknad i Bangkok (som jag och en vän senare letade reda på för att inhandla egna amuletter, men ett liknande halsband fann jag inte). På varje pärla är ett tecken inbränt så det känns extra kraftfullt. Min vän Katrin och hennes dåvarande pojkvän lärde jag känna i Laos då vi hyrde bungalows brevid varandra på Don Det.

Vi möttes senare upp i Bangkok och firade därefter en alldeles annorlunda jul i Kanchanaburi i Thailand. Den gången fick jag hennes pyttelilla lycko-Ganesha i julklapp som jag har burit med mig sen dess. Hon hade själv köpt den flera år tidigare och haft den med på massor av resor som en lyckobringare. Det är bland de finaste julklappar jag fått, i pengar inte värd så mycket men i hjärtat värt allt. Hon fick min kortlek med de gamla Nordiska gudarna på (med förklaring på svenska) och kunde knappt ta emot den. Dagen hade vi tillbringat badandes i flera vattenfall i olika nivåer. En annorlunda jul för en julälskare som alltid drömmer om de gnistrande jularna i Gällivare.

Flera år senare hälsade jag på Katrin i Leipzig och fick detta vackra halsband som hon köpt med mig i åtanke. Ibland bär jag det som halsband men på senare tid har jag börjat använda det när jag affirmerar. Att ibland affirmera samma sak 108 gånger i rad ger garanterat en effekt och får mig att känna mig rofylld och upplyft.

På Buddhas necklace sitter en 109:e pärla så att man vet när det är dags att ta paus i mediterandet (och i mitt fall affirmerandet). Till er som känner att ni behöver en liten paus i stillhet så rekommenderar jag ett besök hos m/s vågspel. Det här är faktiskt den blogg jag följt längst och nu när underbara Skeppsfrun börjat blogga igen så kan jag inte mer än rekommendera er att besöka denna underbara blogg.

Ta vara på de möten ni har längs livets stig, man vet aldrig vart de leder. Ni är alla pärlor i mitt blogghalsband och högst uppskattade för det som gör just er unika.

Reseminne (Don Det, Laos, 2002)

De varma vindarna smeker min hud. Hängmattan gungar stilla och jag blickar ut över Mekongflodens orangea vatten som färgats av jordbädden den vilar i. En liten grön ö sticker upp mitt i floden och efter att ha tillbringat minst en stund varje dag i min hängmatta så känner jag igen varje träd. De vajar vilsamt i vinden och jag vaggar vilsamt i hängmattan och tar ytterligare en klunk ur flaskan med läsk. Den kostar lika mycket som jag betalar per natt för min bungalow, det vill säga 1 dollar.

En fjäril i storlek med en sparv svävar förbi och jag följer den med blicken och minns hur jag såg den ovanliga floddelfinen leka i vattnet. Den var synlig bara några sekunder men för mig var det en hel evighet eftersom en dröm gick i uppfyllelse. Drömmen väcktes när jag började planera resan i Sverige och läst om denna ovanliga delfin. Nu var jag där. I min dröm. I södra Laos på gränsen till Kambodia fann jag lugnet och hittade hem genom att åka bort. Jag kände mig lycklig och återvänder ofta i tanken. Till en liten ö där det varken fanns rinnande vatten, el eller telefon men där månen och stjärnorna lyser upp himlen om natten.

En ö där jag väcktes i gryningen av glad Lao-pop på hög musik, galande tuppar och motorerna som förde fiskarna mot nya fångster. Där flodbufflar spärrade gångvägen så att man fick gå runt dem. Där alla har en hängmatta på sin veranda för det är viktigt. God mat som tillagas av mödrar och döttrar i de familjer som byggt och hyrt ut bungalowerna. En dag köper jag hemmagjord rökelse som de själva gjort och använder i sina tempel. De är förvånade över att jag vill ha den. De tycker de gör en bra affär på de få kronor de får, jag tycker att jag gör en bra affär som kan ta med mig Don Det hem till Sverige och mitt hem. Det är flera år sedan jag var där men i tanken är jag där ofta. Jag blir lycklig av det.