Är du alltid glad?

Är en fråga jag fått lite då och då genom livet.

Ganska dum fråga egentligen, klart jag inte är. Jag tror att jag har en grundläggande livsglädje som märks men det är klart att jag inte alltid är glad. Det är ju ingen. Den som säger att den är det tror jag det är något lurt med. Livet är ju en blandning av sött och salt och jag tror inte jag skulle kunna uppskatta topparna om jag inte varit nere i dalarna med jämna mellanrum.

Min optimism vet jag inte vad den kommer ifrån, ibland känns den som om den alltid funnits där och ibland tror jag att jag arbetat mig till den genom att hitta min syn på livet och min tacksamhet över de allra minsta saker. Men optimist eller inte, jag är också en grubblare och analytiker. Idag är en sån där dag när tankarna och känslorna snurrat. Det är ok, jag tänker att det finns ett syfte och att jag behöver det även om jag inte kan säga att det är den roligaste av dagar. Jag behöver antagligen tänka över vissa saker, känna vissa känslor och landa i mig själv.

Det här året har visat mig nya drömmar som jag förkastat för några år sedan och det vände lite upp och ned på mig ett tag. Jag har valt att öppna dörrar som jag stängt och känt mig trygg bakom men det var nödvändigt men inte alltid så bekvämt. Ibland har jag funderat över om min blogg ger en för ensidig bild av mig. De som känner mig har ju sett fler av facetterna men om man läser den och inte gör det så är jag ibland rädd för att man tror att jag alltid är "go' och glad kexchoklad". Det är jag såklart inte, jag är en oerhörd känslomänniska som ibland inte hinner med i mina egna svängningar.

Jag tror ju hela livet är en resa, man kan välja om man försöker lära sig nåt av sina felkörningar och/eller uppskatta resultatet av dem. Jag tror att alla mina erfarenheter är rikedomar som gör mig till den jag är oavsett om det känts motigt på vägen. En dag som idag är jag glad att jag har ressällskap i form av vänner som jag kan luta mig mot. Jag önskar dock att vissa av dem och min familj bodde närmare mig men mina val har lett mig hit och jag vet att det är rätt för mig.

Min vän i Falun blir den som per telefon lotsar mig genom drömmar, besvikelser, rädslor, glädjeämnen, sorger och livstankar. Vi har delat livets med och motgångar och ibland behövs inte så många ord för att vi ska förstå varandra. Vi har gråtit ihop, skrattat ihop, svurit ihop och stöttat varandra när det behövs. Med henne bär jag ingen mask och det gör jag alltmer sällan i vanliga livet också, bara när det behövs och då är jag ofta medveten om varför.

Dagen är snart till ända och många tankar, känslor och insikter har kantat den. Himlen färgas vackert rosa och jag tänker krypa till kojs med tröstsamma ord från en mycket klok liten björn.

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre (Nalle Puh)

(Vida både med och utan mask beroende på hur man ser det)

Vilka värderingar är viktiga för dig?

Som en påminnelse till mig själv så har jag skrivit ner några saker som är viktiga för mig och som jag tror på. Värderingar som är viktiga för mig är:

... att jag tror att vi alla kan göra en skillnad.

... att jag tror att våra handlingar är viktiga.

... att vi ska vara rädda om varandra.

... att jag tycker det är viktigt med ärliga komplimanger.

... att jag inte tror saker är omöjliga bara mer eller mindre möjliga(vilket faktiskt är baserat på erfarenhet och att ha sett personer som mått så oerhört dåligt orkar göra stora förändringar och välja nya helt okända vägar).

... att när jag irriterar mig på någon som person eller något som någon gör försöker jag se vad det är som irriterar mig och se om jag kan förändra något i min inställning(tur att Kay Pollacks texter kan påminna mig för jag kan ju vara lite tjurig).

... att medmänsklighet och att vara snäll är viktigt (även om man inte kan vara det hela tiden och man kan behöva granska om det man försöker göra när man är snäll kanske man inte hjälper andra, men snällhet är ändå en viktig utgångspunkt tycker jag).

... att det finns flera sätt och vinklar att tolka samma situation.

... att vi alltid har något att lära.

... att jag vill leva med en en positiv grundsyn. Det innebär INTE att jag aldrig är ledsen, arg, besviken och att livet verkligen är en prövning i perioder. De som alltid klistrar på ett leende och säger att allt är bra trots att världen faller samman omkring dem skrämmer mig för då verkar det mer vara ett flyktbeteende.

... att jag är övertygad om att kan vi vara tacksam för de små sakerna så blir livet roligare och lättare att leva.

... att jag litar på människor om min intution säger mig att jag kan göra det (har hellre fel i enstaka fall än misstror de som vill gott).

Ibland uppfattas nog jag som lite naiv. Naiv är nog inte rätt ord men eftersom jag inte har lust att vara en ordpolis utan bara skriva det som faller mig in så kommer jag inte att leta reda på något bättre eller mer passande ord. Jag tror ändå att ni förstår vad jag menar.

Sen vet ju de som känner mig privat att jag inte på något vis är något litet helgon utan jag har ett humör som gör att stickorna ryker ibland, jag kan vara både trångsynt, tjurig och fyrkantig.. men det här är ändå saker som är viktiga för mig. Jag är trots allt hellre naiv än misstroende eller misstänksam.

Vilka värderingar är viktiga för er?

Have the best day ever..

... but not as good as the next one!

(Michelle)

Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.

Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.

När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.

Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.

På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.

För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.

Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:

Have the best day ever!