... but not as good as the next one! (Michelle)
Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.
Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.
När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.
Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.
På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.
För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.
Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:
Have the best day ever!
Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.
Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.
När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.
Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.
På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.
För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.
Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:
Have the best day ever!
Dessa härligt kraftfulla och energispridande människor är en underbar inspirationskälla...
SvaraRaderaTack för ett tankeväckande inlägg
Kram
Emma
Fantastisk människa. Jag beundrar verkligen sådana personligheter. Hoppas och önskar att jag har lite av detta inom mig...
SvaraRaderaJag hoppas att vi alla har något av det där inom oss, det gäller bara att väcka det till liv och låta sig inspireras när man möter någon som redan kommit dit..
SvaraRaderaHa en härlig måndag!
/Vida
Jadu, jag förstår verkligen vad du menar. Jag känner inget annat än en stor ödmjukhet och respekt för sådana människor som du beskriver här. Jag tror att en del människor är utstyrda med en enorm kraft, denna kraft triggas nog fram ännu mer när dom får ett sånt här besked. Andra människor har den tyvärr inte, eller dom har inte en sådan kontakt med sig själva att dom vet hur dom ska hämta fram den. Jag har ju skrivit i min blogg lite grann om att min mamma är svårt sjuk. Hon har också MS, men när hon fick diagnosen så var hon nog redan så långt nere att det fanns inget sätt att få huvudet ovanför vattenytan igen. Mamma fick diagnosen för ca 6-7 år sedan, hon jobbade då 80 %, hade varit med en väninna på semester till Mexico året före. Nu är hon fånge i eget hus, bunden till rullstol, sittandes framför tvn eller framför köksfönstret hela dagarna.
SvaraRaderaHärligt att höra att du har så fantastiska människor runt dig.
Have the best day ever, imorgon också!
Kram Annelie
Oj Annelie, vad ska jag säga. Visste inte att det var det din mamma hade.. och ibland orkar man inte just mer än att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det måste vara oerhört tufft för er båda!
SvaraRaderaSTOR kram och jag önskar även dig en bra dag...
/Liv
Låter som en fantastisk människa. Tankens kraft är stor men jag tror att viljan och tron är det viktigaste. Hon ville klara det och trodde också att det skulle bli så. Oslagbar kombination tror jag.
SvaraRaderaMichelle är en fantastisk människa och jag tror hon använt sig av alla tre för att ta sig dit hon är idag.
SvaraRaderaHej Liv...jaa, vad ska jag säga? Jag jar ju som bekant då "levt med" Annelies mammas sjukdom i flera år...och den verkar såå hemsk! Finns inga ord för det!....
SvaraRaderaSkönt att se att det gått så bra för din väninna, trots allt!
Hoppas du har det bäst I Dalarna!
Varma kramar Linda
Linda:
SvaraRaderaDet är verkligen en otäck sjukdom och Michelle har varit riktigt dålig mellan varven och knappt kunnat lämna huset men hon vägrar ge upp och hon älskar livet.
Det var så himla tråkigt när jag hörde att det var det Annelies mamma hade och hur hon har det. Gör ont i hjärtat.
Kramar i massor
Vida