Finaste vänner..

.. som delar med sig av sina världar, kunskaper, tankar, värderingar och sin fina vänskap är veckans guldkorn.

Mina vänner är mina mest glittrande juveler i min skattkista. Även de dagar när de själva känner att de inte bidrar eller har det tufft i livet. De ger så mycket av sig själv, på så många vis. En av mina juveler ger mig en yogalektion efter att ha utbildat sig på andra sidan världen. Nu är hon i Sverige en månad och i hennes lånade lägenhet så får jag en magisk yogastund som min kropp mår så bra av.

En guldklimp ringer från Piteå och vandrar med mig i tanken vid Årstavikens när vi pratar livets guldkorn men även besvikelser.  Rosaglittrande K som ger mig ett armband med lavaringar från magiska island och en kasse äppellycka får även följa med hem.

I mitt arbete möter jag ibland de som inte har en enda vän. För vissa är det en av deras livs största önskningar.  De har ingen att ringa när något roligt händer eller en axel att luta sig mot när livet är svårt. Ingen som säger jag tror på dig de dagar man själv inte gör det eller ber en ta sig i kragen när man fegar där man inte borde. Det gör ont i hjärtat när jag hör att det inte finns i deras liv.

Många gripande livsberättelser har jag lyssnat på genom åren där människor mött livet på ett sätt jag inte önskar någon. Ändå sitter de där och vill hitta en väg i livet som blir deras. Deras styrka och mod upphör aldrig att förundra mig. Men jag önskar att alla får ha minst en vän vid sin sida. Men det vackra är att de flesta av dem finner de där vännerna, kanske inte under vårt arbete tillsammans men längre fram när vi kontaktar dem för uppföljning.

I min värld finns det en vän för alla, men man vet aldrig när man finner en. Vännen kanske inte är speciellt lik dig, kanske inte befinner sig i samma ålder eller har samma intressen men jag har insett att desto mer berikande kan vänskapen bli. Jag önskar alla deras alldeles egna vänskapsskatt där inte storleken på skatten avgör dess värde utan juvelernas egna skimrande facetter.

Man kan hitta kärlek när man minst anar det...

.. och där man minst letar.

För några år sedan hittade min fina kickboxande vän den man som matchar hennes äventyrlighet, driftighet och som delar hennes drömmar. Idag på vackra allvaret på Öland med solrosor i handen gifter hon sig. Närvarar gör närmaste familjen och den tillika lika äventyrliga sonen som hunnit bli ett halvår.

Kärleken är helt enkelt det största. På alla vis och mellan alla människor. Men idag så tänker jag på kärleken som skapat så mycket gott och som gjorde att min vän kände att hon hittat den hon vill dela livet med. Jag önskar dem solroslycka, nya upptäckter och många vackra dagar tillsammans. Må hjärtströssel, tomtebloss och lövhopp pryda deras gemensamma väg här i livet. Amor Vincit Omnia.

Sådan mor och sådan dotter..

... klart den lilla dalasessan ska ha en alldeles egen Milou. Precis som sin mamma.

Hennes mamma och tillika min bästa vän har nämligen en alldeles Mr Milou  inköpt på en seriebutik i Barcelona långt innan Tintin hade hamnat i ropet igen. En av mina favoritbilder av henne är den när hon just köpt honom och hans huvud sticker upp ur hennes handväska och hon strålar av lycka. På en gata, i vårt älskade Barcelona.

Så en liten Milou, en alldeles egen gästbok med råd inför livet och en skyddsängel från pedagogiska mamman får följa med när jag för första gången får möta en alldeles speciell person. Hon är bestämd, har bus i blicken och verkar tillfreds med att vara just där hon är.. vilket nog skulle kunna vara beskrivningen på min vän också.

Det är vardagsmagi att möta någon som är så ny i världen, som med ett litet mjukt finger utforskar mitt finger när det möter hennes. Som letar blickar och lyssnar på röster men finner tillit i sin mammas och pappas famnar. Som har glömt mig innan jag gått men som för mig är oförglömlig.

Hjärtan i latten och schakrutor i kakform...

.. inleder helgen.

På ett café på Rörstrandsgatan fikar jag i timmar med en vän. Det är sann vardagslyx att avsluta fredagseftermiddagen så. Plötsligt kommer regnet och faller över staden men när vi lämnar cafét så är det ett minne blott och pölarna vilar på gatans asfalt.

Dofterna från vårens blomning förstärks av dropparna som nyss föll. Stockholm är skimrande vackert i den skira grönskan och med det glittrande vattnet trots att himlen inte är lysande blå. Jag ser en vattenpöl som bildat en pil och jag följer den på min promenad.

Fredagen den trettonde bjöd inte på olycka utan lycka i dess allra finaste form.

Bubblande stiger vårt samtal mot taket

.. i Högdalshallen när vi simmar tillsammans en fredagsmorgon i April.

Min vän K och jag lärde känna varandra för 5 år sedan då jag började arbeta på samma arbetsplats som henne. Idag är hon en nära vän. Nära vänner ska man vara rädd om.

Badet avslutas med att jag får presenter som överraskning, älvklistermärken och ett hav av pappersblommor. Till din visionboard tänkte jag säger K. Hon känner mig väl.

När vi skilts åt efter en skön start på dagen så virvlar mina tankar vidare kring möten och vänskap. Möten på universitet, pendeltåg, arbetsplatser, elevhem, resor, hyreshuset, och bloggandet som lett till vänskap finns i min historia. Vissa vänner har försvunnit under livsvägen och nya kommit till.

Ibland när jag berättar om någon av mina vänner så säger den jag pratar med: -Du verkar ha så spännande vänner! De är spännande för att jag ser dem som det. Alla är vi spännande i någon form. Mina vänner vågar göra sina egna val, hitta sina vägar och ta sig fram på livsvägen även om det är svårt ibland. Det kan handla om att köpa raggarbilen man drömt om eller att sälja firman man byggt upp.

Vänskap är ingen enkel relation men för mig livsnödvändig. Sedan min tid i telefonkundtjänst och när jag var stressad är jag tyvärr en kratta på att ringa mina vänner. Försöker därför messa eller på andra sätt visa att jag finns där. Innan dess pratade jag ofta och länge i telefon så jag förstår att vissa vänner undrar.

För sisådär 7-8 år sedan så upptäckte jag att det var lätt att prata gott om vänner och bekanta när de inte var där men att glömma att nämna det för dem. Då bestämde jag mig för att ha det som nyårslöfte att ge komplimanger direkt istället för att efter man skilts åt berätta för någon annan om allt som är bra med den personen. Det där är inget jag längre tänker på utan nu försöker jag verkligen tala om för mina vänner och bekanta vad jag uppskattar med dem. Jag vill ju att de ska veta det.

Några av de jag träffat på livets stig har inte några vänner eller väldigt få. De kanske har vänner men inte någon som de kan lita på och/eller dela saker med. Det smärtar mig. Alla förtjänar vi vänner. Att bli sedd, lyssnad på, förstådd, nån att skratta med och nån som tycker om en som man är och som stöttar en anser jag är ett av de grundläggande behoven. Mitt sociala kapital (som sociologer kanske skulle uttryckt det) är en av mina största rikedomar så här långt i livet. Men ett kapital måste man förvalta väl. Därför måste jag bli bättre på att lyfta telefonluren tror jag.

Att hitta nya vänner (eller snarare de vänner som bara väntar på att hitta nån som er) önskar jag till alla er som känner att ni inte har de vänner ni önskar. Men man har råd att vara kräsen när det gäller nära vänner men samtidigt tror jag på att vara öppen och se vad som händer. Det finns bekanta som det tar ett tag att känna och vänskap växer ibland långsamt och ibland kommer det som en explosion. Man vet aldrig när man möter en vän. Vi är alla värda att ha vänner och att ha BRA sådana.

Har ni nån vänskapshistoria/vänskapstankar som ni vill dela med er av?

En av mina närmsta vänskaper kan jag tacka en toalett i A-huset på Stockholms Universitetet för. Men det är en helt annan historia och inte så spännande som den låter....

Höstlöv som sprakar..

.. kan jag bara inte motstå. Jag sparkar i löven och upplever vardagslycka. Löven virvlar och färgar luften likt små skärmflygare på äventyr.

Glädjs åt det enkla i att ta en promenad längs med Årstaviken och njuta av färgprakt, en varm latte i min hand och en god vän vid min sida. Hösten är verkligen här trots att jag och min kattälskande vän igårkväll drack en kall öl på en uteservering på Medborgarplatsen. Regnet smattrade och vi värmde oss under infravärme och varsin filt.

Imorgon ska jag besöka en vän och hans fru och deras nyfödda bebis. Kom när du vill, du tillhör familjen säger han och mitt hjärta lyser upp som en skog om hösten. För vänskap värmer själen i alla väder.

Min resande vän sparkar löv i St Petersburg dit hon nu anlänt. Jag sparkar löv i Stockholm och vi båda minns på varsitt håll förra hösten när vi hoppade skrattandes bland löven under träden i Blåsut. Höstlycka.

Kreativiteten är tillbaka!

Igår fick jag ett mail av min fantastiska vän som skrev:

hej min vän!!!! vilken sprudlande kreativitet du har jag har nu läst lite sporadiskt på bloggen och ser att energin är tillbaka! ingen trött liten Vida där inte, så skönt med total vila och glapp och bara egna tankar.

Precis så är det! Jag känner det själv.. min kreativitet är tillbaka och det är så skönt. En stor del är att jag glappat mycket och tänkt mina egna tankar och en stor del av bloggandet har handlat om att fokusera på vad jag tycker är viktigt och skriva ner det som kommer upp.

Att skriva är ett sätt för mig att få kreativt utlopp och jag bestämde mig för någon dag sedan att börja göra de skrivövningar som jag hittar på författarcoachens blogg som en utmaning nu när jag har tid. Det främjar min kreativitet på det vis att man precis som med utmaningar inte själv styr över vad man ska skriva. För min privata del är det utvecklande för i mitt skapande hamnar jag lätt i mönster och behöver ibland att någon/något får mig att göra något helt oväntat.

Eftersom min vän som skrev mailet har varit ett stort stöd för mig så passar det ju bra att jag skriver mina skrivövningar i boken som jag fick av min vän för drygt ett år sedan. Den fyller även motivationscollage, snälla mail jag fått, tankar jag tänkt och reflektioner jag eller andra gjort. På framsidan står:

"En bok för små ord och stora kloka tankar"

Därför önskar jag er alla just det.. en dag med små ord och stora kloka tankar.

Have the best day ever..

... but not as good as the next one!

(Michelle)

Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.

Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.

När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.

Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.

På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.

För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.

Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:

Have the best day ever!

Bloggpiraten hänger i Västerort

Japp, här sitter man och hänger på väg ut mot Hässelby Gård, en tunnelbaneresa som tar 48 minuter från Svedmyra och Vida bara läser hela tiden. Hon är verkligen en boknörd men en hemlig sådan eftersom hon såklart har ett pocketfodral så ingen vet vad hon läser (själv spanar hon alltid in andras titlar). Men jag vet.. hon läser om morden i Knutby och försöker få det att passa in med sina kriminologiska och rättspsykologiska kunskaper. Hon är bra weird ibland alltså.

Som tur var så kom vi fram tillslut. Målet? En vän som Vida känt mer än halva sitt liv, de träffades när permanent, sprayade luggar och blommiga blusar gärna med cool väst var inne.. GAAAH!Som tur är så har de inte behållt den klädstilen. Vida blir lite nostalgisk när hon kommer hem till sin vän som är i flyttartagen för att återvända till Dalarna och hon minns alla de stunder de haft i lägenheten tillsammans, de har skrattat, gråtit och diskuterat allt möjligt uppkrupna i den röda soffan drickandes the eller ibland vin. Hon minns även hur de tre fnissande vännerna firade in 2000 just i denna lägenhet med bland annat löjrom och goda vännen Gula änkan.

Det här är vännen hon kan ringa vilken tid på dygnet som helst, de har varit med på varandras tuffare delar av livsresan men klarat sig bra ändå. Hon är glad att hennes vän följer sin dröm men kommer att sakna henne i Storstadsdjungeln. Men samtidigt är hon helt övertygad om att de kommer att fortsätta åka till Barcelona med jämna mellanrum och dela på Don Simons sangria fnissandes på hotellrummet. Jag var med en av gångerna och de är bra galna ihop och TOTALT förälskade i den stan.

Efter packande, bärande och kastande så åker Vida vidare på sin västerortsturne för att besöka allra käraste syster och hennes sambo i Grimsta. De har bjudit till kalas eftersom han fyller 30 imöro (= imorgon) som de uttalar det i Dalarna. Samma syster som friade och således kommer att bjuda till bröllop nästa sommar, vilket Vida som är en hopplös romantiker så klart har massa frågor om. Men just nu är det inte bröllopet som diskuteras allra mest utan snarare den kommande bebisen. Det blir första barnet i familjen, japp Vida ska bli moster. Någon på festen påpekar att syster och Vida inte är så lika.. de har hört det förut och förklaringen är enkel. De är hopgifta systrar men har kamperat i så många år så de är systrar i hjärtat ändå. Vida blir dock helt uppenbart förvånad då det framgår att lillasyster läser hennes blogg (genom att kommentera ett inlägg) vilket hon inte hade en aning om. Det är ju så mycket hon inte vet trots att hon är ett kontrollfreak många gånger samtidigt som hon andra gånger är hur laid back som helst...

Sista stoppet på turnen blev Abrahamsberg där hon träffade en av sina nyare själssystrar som hon känt i ca 4 år sedan de arbetade tillsammans under en period. Den här vännen kommer hon nog att ta med sig i resten av livet om Vida får bestämma. Trots att de inte känt varandra under någon längre period så läser de av varandra bra och har en djup vänskap. Det här är vännen som kan skicka ett sms där det står ett enda ord det vill säga kram och hon lyckas göra det just den dag när Vida som mest behöver det. Nu tar de en långpromenad in till stan diskuterandes stort och smått.

Målet för promenaden är att gå på Vidas favoritbiograf Saga och se filmen Mamma Mia. Filmen verkar vara bra om man lyssnar på Vidas skratt och vet ni om jag lyssnar noga så råkar Vida sjunga med tyst ibland när hon glömmer bort sig själv. Hur pinsamt som helst! Förstår ni vad jag får leva med?! Dessutom som om det inte vore nog med det så är det faktiskt en ABBA-låt från hennes allra första musik-kassettband (som hon fick i julklapp när hon var 6) som hon kan tralla på i ur och skur. Hon påstår att det inte alls är hennes favoritlåt men man kan ju undra. Eftersom jag inte ens skulle få för mig att sjunga på bloggen så får ni hålla tillgodo med ABBA's egen version...

Bloggpiraten- er reporter i verkligheten

Man kan inte vara nere med en ballong..

brukar min älvlika vän tala om för mig och självklart är det Puh som sa det först. Hon inte bara säger det utan efter ett besök så hittade jag plötsligt en ballong i en garderob efter att hon rest och då kan man ju inte vara nere trots att man saknar sin vän. En sån fantastisk enkel och finurlig gest som verkligen gick rakt in i hjärtat! Han är klok den där Puh, för att inte tala om min vän.. hon har lärt mig mycket om livet!

Så jag önskar er alla varsin härlig färgglad ballong som gör er glada och lättare till sinnes!

Face the fear

Imorse blev jag uppringd av en vän som är bosatt i ett annat land och som jag inte träffar så ofta men som jag verkligen håller kär och som jag känner att jag kan vända mig till när som helst. Hon ringde mig för att berätta att hon upptäckt att hon flyr från det som skrämmer henne i många situationer och att hon på så vis upplever det som om hon egentligen inte lever utan flyr från det som egentligen utgör livet. Hon har därför bestämt sig för att hon ska möta sina rädslor och agerar aktivt för att göra detta trots att det skrämmer henne. Jag blir så stolt över min modiga vän!

För det är ju modig man är när man gör något som man är rädd för och det är då man växer. Många tyckte att jag var modig när jag åkte jorden runt ensam men jag anser inte det eftersom det inte är något som skrämmer mig. Jag var däremot mycket modig när jag ensam gick på danskväll för att dansa Lindy Hop eftersom det är sådant som jag tycker känns jättejobbigt att vara ensam på. Det här året har jag verkligen tagit ett stort steg ut i en osäker framtid som dels skrämmer mig men som jag vet är helt nödvändigt om jag ska leva som jag uppmuntrar andra att leva. Dessutom öppnas nya dörrar när man vågar saker för man kliver in på okända territorier och ser andra saker och möter människor man annars inte skulle ha mött och som kan betyda mycket för stunden eller för livet.

Att utmana sina rädslor är viktigt för att växa och jag glädjs med min vän. En annan av mina vänner brukar på nyår bestämma ett tema för det kommande året och ett år var hennes "face the fear år" då hon gjorde massor av saker som skrämmer henne. Hon är mindre rädd nu för de saker som skrämde henne. Hon var dessutom smart nog att berätta detta för oss vänner så att vi kunde kontrollera hur hon följde sitt tema. En av hennes vänner blev så inspirerad att hon själv något år senare tog sig ett face the fear year. Vem vet, det kanske alla borde göra.. som ett inträdesprov till modighet?!

Så du kanske imorgon ska göra en sak som skrämmer dig även om det är det allra minsta och var inte rädd för rädslan, den hör till. Men vet du vad? Om du konfronterar den så minskas den och kanske till och med försvinner... det kanske inte räcker med en gång men det fungerar. Våga vara rädd för det är inte det farligaste... det är farligare att inte våga leva.

Everything is magic

Everything is made out of magic står det på denna vackra sten som en väldigt god vän hittade under sin resa i Amerikat (jag har hennes tillåtelse att publicera bilden). En sådan sten vill jag ha i min trädgård den där dagen när jag flyttat in i mitt pippihus med torn på som jag drömmer om. I tornet ska jag ha ett rum med bänkar och kuddar där man kan sitta och läsa och titta på stjärnorna och påminnas om att livet i sin enkelhet är magiskt.

Magi kommer från det persiska ordet som betyder "lysa upp" (enligt Laura Bushnell som skrivit boken Livets Magi som jag tycker mycket om). För mig innebär magi att se eller uppleva det där lilla extra som gör att livet eller vardagen glimmar till. Sammanträffanden som man förundras över eller små mirakel som stannar kvar. Men även så enkla saker som när solen träffar träden på ett magiskt vis och man förundras över naturens skönhet.

Men även vänskap kan kännas magisk och speciell. Jag har flera vänner där en rad upprepade sammanträffande lett till att vi funnit varandra. Så är det med min vän som fotade denna vackra sten... men så är hon ju också en magisk vän på flera plan.

Dagens vardagsmagi kom som en liten humla som helt klart hälsade på mig och kallade på min uppmärksamhet under en avkopplande picknick i solens sken. För ett tag sedan fick jag en bok av en vän med förklaringar på vad olika djur symboliserar. Under humlan står följande rader:

Trotsa förutfattade meningar. Du har bara fördelar så använd dig av dem. Din gåva är att allt är möjligt.

Påminnelsen om att allt är möjligt och att man inte ska begränsa sig utan ha tillit är något jag tror på men behövde nog en påminnelse idag. Så jag sänder en tanke av tacksamhet till humlan och vandrar vidare på livets spännande stig.

Lev väl alla medmänniskor och ta ett djupt andetag innan ni möter dagen, kvällen eller natten och glöm inte att fånga vardagsmagin i livet.

Kärleken finns överallt!

Jag tror att det är kärlekens år säger min nyförälskade vän och tindrar med ögonen som svar på min fråga om det inte verkar vara förändringens år. Hon har väntat och längtat och sedan hittat någon som får fjärilarna att fladdra i magen och hennes leende att blixtra till så fort hon nämner hans namn.

Jag själv ler en hel kväll när en mycket vacker och personlig bröllopsinbjudan trillar ner på min hallmatta. Den inleds med "Vida, Vi tycker om dig, Kom och dela vår dag!" Då värmer det i hjärtat. Det är fantastiskt att få närvara på ett bröllop, denna kärleksfest då man samlas och tillsammans firar att två fantastiska personer vill dela livet tillsammans.

Idag ler jag återigen av samma anledning trots att jag blivit sjuk och inte kunde gå på en överraskningsfest, en fest där min syster just friade till sin sambo. Jag gläds med dem i hjärtat och tänker att kärleken är förunderlig och magisk.

Så min vän kanske har rätt till viss del. Det kanske är kärlekens år och för mig finns kärleken i så många former och färger. Kärlek för mig är inte enbart kärlek till min pojkvän utan även kärlek till familj och vänner. Kärlek till djur och natur. Kärleken till livet. Kärleken finns verkligen överallt och i alla skepnader och det glädjer mig. Lika glad som när jag en kväll på väg hem efter att ha klättrat i träd finner detta träd på ladugårdsgärdet som bara blommar ett kort tag och för första gången inser jag att det är tudelat och sammanväxt på samma gång. Precis som kärleken kan vara...