Lahaina välkomnar oss åter..

... när vi lämnar Big Island. Min reskamrat  är lycklig över att vara tillbaka. Mina känslor är tudelade. Jag älskar Maui men Big Island har en speciell plats i mitt hjärta sedan jag först var där för fyra år sedan. Jag känner mig hemma där.

Den sista dagen på Big Island är fantastisk, vi åker för att snorkla med akvariefiskar och även med drömmen om att möta havssköldpaddor, det gjorde jag sist nämligen.  Därför så valde vi "two step" som är ett bra snorklingsställe. 

Det magiska sker. När vi kommer dit kommer en stor flock delfiner in. Det är bara att kliva i havet och simma ut till dem. De vilar långt nere men kommer upp till ytan för att hämta luft och en del av dem stannar där och leker. En av dem visar upp en hel show med hopp och genom att spinna i luften som bara spinnardelfiner kan. Jag möter deras blick och lyssnar till dess ljud. 

Det är med delfinernas möte i hjärtat och med Big Islands skönhet som ger avtryck i själen som jag lämnar ön från flygplatsen under bar himmel.

Maui, ön med charm, skönhet och personlighet öppnar upp för vilsamma dagar som sista anhalt på semestern. På fredag lämnar vi Hawaii efter vårt äventyr. 

När måndagsmorgonen grytt känner jag mig pigg och vill ut. Min reskamrat har ett lugnare tempo och behöver tid att landa i dagen så jag beger mig ut på en fantastisk morgonpromenad i Lahaina. Jag älskar att vandra på en plats när dagen tar sin början. Caféer öppnar upp och börjar servera frukost, morgonfiskare står i vattnet med sina spön. En man har lagt upp hantverk av palmblad på strandpromenaden medan han sitter och fiskar nedanför. Han har även lagt upp kattmat och en svart krabba knaprar glatt men smiter sin kos när jag försöker fota den. 

Jag finner en strand, där vandrar jag i tystnad och njuter känsla av sand mellan tårna, havets ljud och morgonluft. Redan varmt men med en friskhet. De jag möter i morgonen är fiskare, några badande barn och fiskarna som väntar på napp. Det är vackert, fridfullt och alldeles, alldeles underbart. 

Men jag är inte ensam i stunden för under delar av min promenad lyssnar jag på en välbekant röst. Det är Emma och hennes dotter Josephine som delar tankar och klokord i sin podcast Viktigt på riktigt. Emma har jag lärt känna genom bloggvärlden och mött flera gånger i verkliga livet. Hon är en autentiskt livsnjutare och poesiängel. Att hon ska göra en podcast känns så självklart. Jag rekommenderar alla att lyssna på den och läsa hennes blogg livskrafter. 

När jag vänder åter till fantastiska hotellet Pioneer inn som trollade fram rum till oss även om sista natten verkade fullbelagd så är jag redo för frukost. Vi finner ett litet cafe med charmigaste servitören på hela ön tror jag och morgonen har inletts på det vis jag önskar. Med en promenad på en vacker plats, tid för reflektion men även kantad av klokord och en god frukost i magen så finns alla förutsättningar för ännu en härlig dag. 

När något griper tag i mig..

... så tappar jag orden och blir stum. Det blir så starkt så jag finner bara känslan och närvaron. De senaste dagarna har jag två sådana upplevelser men av väldigt olika slag.

Ulalena, en show som inte liknar något jag sett och som kanske är det bästa jag sett berör hela mig. Det är historia, kultur, dans, musik, sång och teater i en färgstark, lekfull och allvarlig mix. Det pågår 1,5 timme och jag är andlös när lamporna tänds. All dess dimensioner, symbolik och liknelser är som målande magi och jag skulle gärna uppleva det igen.





Idag bestod min andlöshet av naturens skönhet då vi åkte den oerhört vackra Hana Road som brukar beskrivas som ett besök i paradiset och vem vet om det inte var det. Kultur, historia, natur och närvaro i en tur som tar minst tre timmar att åka över 59 broar och 620 kurvor (undrar vilken stackare som räknat). Jag ser regnbågsfärgade träd, blommande hibiskusträd, badar i ett vattenfall och blickar ner över en kyrka byggd av korall.

Jag får gåvan upptäcka en nästan 1000 år gammalt heligt tempel för ursprungsbefolkningen. Gömd för omvärlden länge men som en familj sedan donerade för att den skulle skyddas och omhändertas. Som en gigantisk platå byggd av svart vulkansten med bergen bakom och skummande hav alldeles intill. Jag blir stum av att vandra där. Jag har lekt bland hjärtformade blad som användes som paraply tidigare och jag har ätit en fantastisk lunch på en plats vid vägens kant. Men framförallt har jag badat i grönska, hav och hjärtöppnande vyer.

Än så länge kan jag inte fånga alla dess vyer det i ord och bilderna ska laddas över från kameran, troligen blir det ett bildinlägg över resan när jag är hemma igen. Just nu vill jag bara vara i varandet.

Solen har gått ner sen länge, kvällen är fortfarande varm. Min ryggsäck är halvpackad för imorgon flyger vi till paradisön Kaua'i. Äventyret fortsätter, kärleken till ögruppen består.

Med kärlek,

Er Liv

PS. Som ni kanske märkt så trilskas Blogger när man skriver från mobilen och bilder blir för stora eller texten fetstilas. Jag kommer korrigera det sen. Även svar på era kommentarer och besök på era fina bloggar kommer.. men kanske först när jag är hemma. Här vill jag fånga det som är, när jag gör det med text så pausar jag och förstärker upplevelsen en stund men att läsa bloggar vilar jag med under semestern. Men jag ser fram emot att få ses igen när jag är hemma. DS.

Såpbubblorna stiger mot den svarta skyn..

... där månskäran hänger på sniskan. 

Havet slår in mot stranden nedanför strandpromenaden. Luften är varm och stjärnorna glittrar lekfullt ovanför såpbubblors färd. Det är en scen som tagen ur en sagobok eller en vacker film. 

Vid ett tillfälle fick jag frågan vad jag älskar med att resa och mitt svar blev till stor del sinnesbaserat. Att vakna mitt i natten och höra hur tystnaden bryts av alla de hundratals fåglar som sitter i det stora Banyanträdet mitt i Lahaina.  Det är doften av trädets blommor utanför vårt hotellrum på morgonen när solen börjar gå upp. 

Det är känslan av svart mjuk sand mellan mina fötter samtidigt som ljudet av havets vågor gör mig lugn. Varmt regn mot mitt ansikte när jag hänförs av Iao Valleys prunkande och storslagna skönhet som har såväl en brutal som vacker historia. Det är en så stor kontrast till de röda, vackra men ogästvänliga berg som tornar upp sig bara några kilometer bort. Där är det öken, här är det regnskog. Likt livet så lever kontrasterna sida vid sida. 

När jag klättrar upp i ett Banyanträd så samlar mina sinnen in synintryck, dofterna, känslan av len bark mot min hud. Jag känner tacksamhet, lekfullhet och trädklättrarlycka på en gång. 

Närvaro och härvaro. Det som vi alltid bär med oss men som jag ibland tappar i vardagen. I nyfikhetens resande så blir det lätt, jag vill fånga och minnas bilderna, doften, känslointryck och de annorlunda ljuden. Hänförelse över det vackra, annorlunda och ovanliga är lättare att uppnå i resandets utforskningsexpedition än i det vardagliga steget. Men det finns ju alltid där. Som Magnus, Brasse och Eva uttryckte det: HÄR har man alltid med sig. För mig handlar det om att minnas att bära det med närvaro, nyfikenhet, acceptans och tacksamhet. 

I drömmars land vaknar jag..

... och min resvän fotar utsikten från vårt hotell. Aloha kakahiaka vackra ön Maui.

Flighten mellan Los Angeles och Kahului bjuder på ett härligt möte. Den amerikanska Ann som är 84 år gammal och som rest över hela världen. Hon arbetar fortfarande ibland när hon har lust men framförallt njuter hon livet. I 35 år har hon levt på Maui och kommer med fantastiska tips och varningar kring vår resa.  Hennes kunskap om de andra öarna och dess historia gör att drömresan tar form. Den typen av möten älskar jag och har skänkt henne stor tacksamhet i tanken under dagen. I minnet bär jag med henne ännu längre.

I landet där det slutliga priset är kryddat med skatt så det är svårt att veta vad saker egentligen kostar hyr vi en glittrande blå Mustang. Vår egen mustang Sally. Sen ger vi oss ut på vägarna på en roadtrip där avstånden är korta men där vägarna stundtals är slingriga. 

Vi hänförs över berg, regnbågar, mjuk sand i milsvida stränder där vågorna slår in över våra fötter. Palmklättrande män hugger ner palmblad från hisnande höjd vid strandens kant. 

Utforskarlusta leder oss till vackra staden Lahaina. Här vill jag bo säger min reskamrat och drömmar slår in för vid kanten av ett magiskt träd och hamnens kant får vi sista lediga rummet på mysigt hotell. Imorgon checkar vi in.

Stjärnklar himmel vilar över dagen och oss när vi anländer åter till vårt hotell. Stjärnströsslad lycka över vackra vyer, äventyr, lata stunder och livet själv följer mig in i sömnen. 

Mahalo!