måndag 22 februari 2010

Med frost i ögonfransarna...

... så når jag Högdalen efter en halvtimmes promenad. En av vinterns kallaste dagar och med en lokaltrafik som är kaosartad. På vägen passerar jag en stor grupp som inväntar ersättningsbussarna för tunnelbanan. De påminner om pingviner där de står och trampar för att behålla värmen. Med en temperatur under -20 så kändes det i kinderna.

När till och med SL uppmanar alla att stanna hemma då förstår man att det kommer att vara rörigt. Men jag har haft tur under dagen och har inte fått vänta speciellt länge medan andra inte ens tog sig fram. Men solen sken och trots inställd bokcirkel så var jag ändå på ganska gott humör när jag vandrade hem under stjärnorna.

Men så har ju jag också kortat min vinter med de magiska veckorna på Hawaii och jag bär med mig känslan under alla lager av kläder och trots min röda nästipp. Jag halkar vidare i livet på väg mot nya äventyr och varmare tider. För vinterns kallaste dag kommer bara en gång och jag är ganska övertygad om att det var just idag. Imorgon är det nog varmare, om inte här så garanterat på Hawaii.

4 kommentarer:

  1. Ja, gårdagen var nog problematisk på många de sätt och vis. Får hoppas att det värsta kaoset är över nu.
    Hoppas du får en fin dag!
    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Jag tittar lika faschinerat på nyheterna varje dag. Det blev riktig vinter i hela Sverige i år och det är nästan så det ser ut att vara mer snö hos er. Det är roligt för alla barn, men värre för de som är ofärdiga.

    Njuter av din Hawaii bild idag. För här är det den envisna kylan som inte vill ge sig.

    Kram från Eva

    SvaraRadera
  3. Pingvinbilden har faktiskt slagit mig också. Folk ser så roliga ut när de gör samma saker i grupp.
    Jag försöker (FÖRSÖKER) njuta av vintern för jag vet att jag kommer sakna den när det blir varmt... Eller kanske inte, men jag försöker (FÖRSÖKER) inbilla mig det nu. :)
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Jag har faktiskt tyckt om vår stad de senaste dagarna...och helst idag. Magi.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen