tisdag 30 juni 2015

När solen sänker sig över älven ikväll..



... är jag återigen hemma i Svedmyra.

Igår var kvällsolen över älven magisk och jag bär med mig alla vackra stunder från den här platsen i hjärtat nu när jag vänder åter. Jag blir alltid lite vemodig vid avsked, det är jobbigt att lämna platser och människor man älskar men jag hoppas kunna återvända till hösten igen. Det har varit en skön, vilsam semester med fina möten. Jag kommer sakna att inte tillbringa kvällarna med att spela kortspelet Jambalaya även om jag nästan aldrig vann mot de riktiga korthajarna som mormor och morfar är. Mormors mat, omtanke och varma fniss kommer jag också att bära med mig som alltid.

Morfar har packat min ryggsäck på bästa vis (sådär noga som aldrig jag packar den) och det är förundrande att min gamla Haglöfs ryggsäck från -93 fortfarande håller. Den fick jag som present när jag skulle flytta till Spanien ett halvår. Den har följt mig på färder kring världen och även om det nog är dags att köpa en ny så får den nog följa med på ännu en resa.

Imorgon väntar återgång till mitt arbete vilket känns helt okej men om två månader väntar friheten och förverkligandet av drömmar. Jag längtar dit men tänker njuta sommaren tills dess. På promenaden genom kyrkbyn som så många gånger förr fångade jag en doftande ros för att minnas stunden. Den får pryda bilden och i bakgrunden är kyrkan som gammelfarfar Helon arbetade i när han var ung. Jag tänker på honom varje gång vi passerar och hör hans skrockande skratt. Han lever också vidare inom mig så länge jag minns honom. Alla de mina bär jag med i hjärtat oavsett var solen sänker sig över mig i världen. Det känns tryggt.




8 kommentarer:

  1. Åh Liv, tack för alla dina berättelser, stjärnglimtar och bilder du delat med dig från din ledighet. Vilken miljö och vilka sagolika stunder du delat med dig av. Det är så härligt få följa dig där du är och i dina tankar och känslor. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv dina du. Åh, tack detsamma.. härligt att följas åt även här. Kramar

      Radera
  2. Fina bilder båda två fast på olika sätt...Du skriver så fint om dina relationer och att bära dom med sig oavsett vart man är...så sant.

    SvaraRadera
  3. Ni tror att jag låtssa och över driver? Att jag gör mig till för att får allt att verka värre än det är?
    Jag är en mamma, fru som berättar om min vardag: Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Har hel sjukersättning, gift, två tånåriga barn varav den yngsta har utvecklingtörning. Liksom jag har asberger, autism, utvecklingstörning. Vi bor på landet vid en vacker sjö. Välkomna hit! Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se
    Jag har diagnoser: Asperger, Autism, Utvecklingstörning m.m
    Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
    Att vara annorlunda liv med diagnoser!
    DELA OCH SPRID MIN BLOGG VIDARE!
    DET SKULLE BETYDAR MYCKER FÖR MIG OM NI GJORDE DETTA FÖR MIN SKULL!
    TACK I FÖR HAND!
    miamiamia.bloggplatsen.se
    mia2@home.se
    Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, ADHD, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på: / mia2@home.se
    Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
    Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m
    I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv!
    miamiamia.bloggplatsen.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia! Vad fint att du gör din röst hör och skriver om det som är viktigt på riktigt. Jag själv möter dagligen personer med psykisk ohälsa eftersom jag arbetar med det så jag håller verkligen med dig om att det är viktigt att föra fram psykiska olikheter, vi behövs alla i den här världen och vi är alla lika värda.
      Lycka till här i bloggvärlden, jag kommer kika på din blogg och läsa vad du skriver om.
      Liv

      Radera
  4. Riktigt fina bilder! Förstår att det känns vemodigt att lämna det som ligger nära ditt hjärta, men som du skriver man bär alltid det med sig. Vackert! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tar verkligen det som en komplimang från en så duktig fotograf som du. Ja, det är mycket vemod i kärleken och avskeden tänker jag.
      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen