fredag 17 juli 2015

När jag blickar upp mot skyn..

...upptäcker jag det bulliga molnhjärtat som några ögonblick senare lösts upp och bildat nya molnskapelser. Men jag hinner fånga det och jag är tacksam över att jag öppnade ögonen just då och såg.

Jag minns när jag som barn låg på rygg tillsammans med mina vänner och vi såg skepnader i molnen. Tror de flesta har lekt den leken nån gång, undra varför man inte gör det oftare? Det är vilsamt att vara i nuet och leka med tanken, det skapar härvaro och utrymme för nya saker att kliva in.

Ibland glömmer jag att lyfta blicken och se det som är just i stunden, det är lätt att fastna i framtid och dåtid medan nuet hamnar i skuggan trots att det är det man alltid bär med sig. Jag talar inte om de stunder man väljer att väva framtida drömmar eller minnas det vackra som var eller det viktiga som livet lärde mig i det förflutna.

I ett moln finner jag något vackert, stunden efter är det borta som en vacker stund kan vara. Men man kan spara den i sitt inre och om man njuter den i nuet så är den vacker där och då. Ibland behövs varken mer eller mindre.




7 kommentarer:

  1. Vackert <3

    Så tänker jag, att vuxna lägger sig inte ner på gräsmattans strån för att se på molnen som långsamt rör sig över himlen. De ser på gräset och undrar om det är vått, jag kan bli lerig, få stickor i fötterna och kläderna blir skrynkliga. Vi glömmer i stunden att vi har en tvättmaskin där hemma, att livet är förgängligt och imorgon kan det vara försent att titta på molnen. Jag ser dem långsamt gå förbi men jag ser mina barndoms fantasier om prinsar, prinsessor, hundar, katter och mystiska molngubbar... de finns kvar där i det vita fluffiga. Jag undrar varför vi inte tar oss tid att smita ut och titta på molnen, stjärnorna eller stormen som piskar vågorna högt... varför stannar vi framför vår teve och ser på fiktiva liv och tycker vi upplevt något?
    Kram du stjänströsslare och sockervaddsmolntänkare :) För visst är det så att sockervadd ser ut som moln eller tvärtom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med, varför tar vi oss inte den tiden? Det är så vackra och det finns ingen prestation i det. Sockervadd och moln och gnistrande drömmar har verkligen något gemensamt tycker jag. Varmaste kramen från Liv

      Radera
  2. Idag läser jag din blogg i min dator och kan lämna ett litet spår efter mig!
    Dina inlägg lämnar alltid spår i mina tankar!
    Små lätta moln med drömmar om ljusa fina dagar blåser jag iväg till dig fina!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint sagt fina du <3. Jag njuter de moln som kommer från dig och hoppas så att du har desamma över ditt livs stig. Kramar

      Radera
  3. Men så häftigt med hjärtformade moln! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blev så innerligt glad för att jag öppnade ögonen just då och inte fortsatte att bara njuta vilan. Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen