tisdag 2 augusti 2016

I augustis gryning....



... far jag hem till grusvägars by och tjärnars mörka vatten.

Jag har många hemplatser och byn i Dalarna är en av dem. Pedagogiska mammans trädgård är fylld av prunkande blomsterprakt och fjärilars lek. Solen skiner över mig och jag njuter lättjefull läsning, några minuter senare öppnar sig himlen och jag tar min the-kopp och kliver in i växthuset. Där njuter jag humlors surr och det smattrande ljudet av regn. Kontrastrika stunder men med sin egen skönhet.

Jag vandrar genom Häradsbygden och dess olika byar. Doften från Leksandsbröd leker i vinden som så ofta, jag vandrar förbi min byskola som är större i omfång än under min tid och möter vägar som jag känner så väl.  Någonstans är det som att vandra i nuet och det förflutna samtidigt. Många av husen har jag besökt, mina vänner bodde där och i många fall bor deras föräldrar kvar. Vissa har byggts om, rustats upp och andra ser precis ut som jag minns dem.

Hallon växer vilt och jag plockar dem och njuter deras sommarsötma och känslan av att komma hem till minnen jag glömt. Jag besöker tjärnar där solvarmt vatten under somrars dagar och nätter var våra badplatser. Mörka vatten som för mig känns trygga eftersom de är de jag känner bäst.

Jag vandrar förbi min barndomshem i byn Västannor, det bor alltid i mitt hjärta eftersom det är där jag växte upp och när vi bytte by var jag vuxen och flyttade strax hemifrån. Jag stannar till och betraktar det en stund och önskar nästan jag fick smita in osedd för att se om trappräcket känns likadant och om kakelugnarna står kvar.

Det är 20 år sedan jag bodde i Dalarna nu men det är ändå en av mina hemplatser. Jag bär ständigt med mig den delen av mig som präglar mig i min vardag på så många vis. Men jag vänder åter både som besökare och som hemvändare, det är en märklig känsla ibland. Alla dessa världar som finns inom mig.

Det där med hemkänsla är något jag funderat mycket över, jag som bär med mig viktiga hemplatser där jag inte bor i min vardag såsom Leksand, Gällivare, Gammelstad och Göteborg. Men även när jag reser, för det finns vissa platser där jag liksom känner att jag kommer hem även om de är så olika min kultur och mitt nordiska landskap. Barcelona, Laos och Hawaii är tydliga sådana exempel. Nomaden i mig är inte rotlös utan har snarare ett helt grenverk med fantastiska platser att njuta av om så bara i tanken. Om en månad far jag till Barcelona och hittar hem där igen, det ska bli spännande att uppleva utifrån nya horisonter.

I resan livet är vi i ständig förändring och det gäller att vara medveten och blicka ner i sin kappsäck ibland för att se vad som följer med på färden. Något som alltid följer med på min färd är min kärlek till naturen, att ta tankestunder, njuta det som är men även att kärleken till alla platser och de finaste av människor som alltid bor i mitt hjärta. Vart färden kommer leda? Det vet man aldrig. Men det jag vet är att jag alltid har hem att komma hem till, det känns tryggt.





2 kommentarer:

  1. Tack för snälla ord på min blogg...du är också en mästare på att fånga. Tankar, funderingar, känslor och stämningar fångas in och blir till vackra ord och meningar på din blogg. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vad snällt sagt :-). Stor kram från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen