Det är dags att öppna min årsburk....

... och minnas härligheter från 2013.

För mig blir det en härlig stund. Det tar nästan en timme att läsa, minnas och reflektera över de fina saker som året förde med sig. De små och de stora stunderna finns där. De fina vännerna och min fina familj finns i burken men även främlingar. Samlade lyckoögonblick och snällord från livet. Det värmer gott. Nu är burken tom och redo att fyllas med ett nytt år. Välkommen 2014.

Jag finner en bild från sommaren..

.. taget utanför den älskade Drömkåken.

Tittar på bilden och tänker att sådär är det ju ibland i livet. Man står i ett vägskäl och måste fundera över vart man vill gå och vad man behöver. Kanske behöver man mer lekfullhet, möjligheten att finna något nygammalt, man behöver parkera sig nånstans och stå stilla eller kanske ta hand om primära behov innan man fattar något enda beslut. Eller så behöver man nåt gott, eller ett samtal med en vän eller bara lyssna på sina egna tankar över en varm kopp the.

Ibland är det i vägskälet man fastnar och glömmer att många gånger kan man bara vända tillbaka om valet inte känns rätt, men ibland kanske man behöver stanna ett tag i vägskälet innan man vandrar i en riktning. Själv tycker jag om att ha intentioner hängande över livet, som ett paraply eller en kuliss som jag försöker ha med mig in i min vardag. Därför blir jag överförtjust när jag firar nyår hos min vän K och alla gästerna ska välja ett ord att bära med sig in i 2014. Jag valde kärlek, vad hade du valt?