Söndagstur och tisdagsdans i skur

När söndagen just vaknat så sätter vi oss i bilen njuter vackra vyer och känslan av att inte ha några tider att passa. Två vänner på väg mot kända och okända mål. Vi stannar till på Drömkåken och njuter all dess färgsprakande prakt och fantastiska bakverk, det är en plats där det är lätt att väva drömmar. Det fyller mig med färg och inspiration och njutning. Det tar en timme att åka dit från Stockholm men jag älskar den här platsen. 


När vi åker vidare på färden finner vi en vacker 1200-talskyrka som vi stannar till vid och njuter hur något kan ha förvarats så länge samtidigt som samhället utanför förändrats på så många plan. Men målet för färden är också som att komma till en annan värld, Herräng dance camp, det största Swingdanslägret i hela världen.

Jag har deltagit där 2 gånger och det är helt magiskt, det är dans dygnet runt och deltagarna kommer från hela världen och invaderar ett litet samhälle under sammanlagt 5 veckor. Som kollo för vuxna som någon uttryckte det en gång. Swingmusiken ljuder från de olika danstälten och dansgolven och det är full aktivitet med pågående kurser. 

Helt plötsligt blir jag uppbjuden av någon jag aldrig mött och vi dansar tillsammans på asfalten. Jag har träskor och det är inte de bästa skorna för Lindy hop men det är ändå en sån härlig stund. Det är så mycket Herräng över det. På en gräsmatta så spelar nån fiol, ett par tränar på ett akrobatiskt hopp och någon ligger och sover i en hängmatta strax intill. 

Vi lämnar Herräng innan kvällen kommer men då väntar danskvällen som kommer övergå i natt och sedan imorgon, en del dansar fortfarande när de andra gått upp för att äta frukost. Kurserna har de bästa ledarna från hela världen och det finns en lekfullhet och glädje som ridå över hela veckan man är där. Nästa år kommer jag definitivt att åka dit, jag blev så inspirerad över att vara där. 

Tisdagen bjuder också på dans, när eftermiddagen faller så faller regnet och jag blir tveksam till om jag ens ska gå till Kungsträdgården som bjuder livemusik och Lindy hop. Dansgolvet är utomhus och att dansa på blött dansgolv är inte det bästa, det kan både bli halt eller för strävt så man fastnar med fötterna. Det här golvet är både och. Men när jag kommer så är det några entusiaster där och när jag väl har börjat dansa så kan jag inte sluta. Det är så roligt, så vi dansar mellan och i skurarna. När det börjar regna mer efter 2 timmar och både jag och min partner halkar mer än dansar så inser jag att det är dags att gå hem. Som en dränkt men lycklig jazzkatt vandrar jag hem med dans i stegen, varmt the och en dusch värmer när jag kommer in. Men inifrån värmer dansen och de härliga stunder jag njutit de senaste dagarna. Det är sommar det, att skapa semesteröar som väcker sköna stunder till liv.

Ett dygn att minnas..

.. som idag gör att jag är fylld av en vilsam trötthet men även en skön glädje inombords. Inspirerad och lycklig på enklaste sätt.

Imorse anlände jag hem strax innan kl fem på morgonen efter ett dygn fyllt av fina stunder, härliga människor, dansglädje och nya upptäcker. Mycket lycka i sommarens förpackning.

Lördagen inleddes med lördagslyx i flera timmar tillsammans med Chissra. Hon var barnfri och vi hade bestämt att njuta en sommardag i Stockholms famn tillsammans. Det är underligt hur mycket man kan hinna på några timmar trots att det går i så lugn takt och man bestämmer längs med vägen vad man vill hitta på. Jag har verkligen hittat hem i semesterlunken och känner mig närvarande.

I strålande sol tog vi färjan över till Djurgården, våra fötter mötte kullersten i Djurgårdsstaden, grenar i favoritklätterträdet, grönska på uteserveringen till etnografiska och andra världar på deras utställning. I samtal, skratt och promenadlycka under en hel dag som avslutades med en fika under ett träd i blommande Rosendahls trädgårdar. I sommarklänningar så satt vi där och njöt livet, en lördag i juli (om ni vill läsa vad Chissra skrivit om dagen så kan ni göra det HÄR). 

När vi skildes åt så mötte jag kort därefter upp en av mina dansande vänner. I bil ackompanjerad av skön musik, samtal och upptäckarlusta för att skåda vackra vyer så bar färden av mot Herräng för att dansa. På vägen så hamnar vi på ett café som fullständigt tar andan ur mig. Min pippisjäl blir lycklig och jag kan inte sluta förundras och hänföras. Denna plats förtjänar sitt eget inlägg så jag återkommer till denna plats som jag blev så förälskad i. 

I år så fyller danslägret i Herräng 30 år, jag har varit där de senaste två åren men i år blev det inte så vilket jag vant mig vid tanken på men vad härligt att därför kunna hälsa på där en kväll och njuta atmosfären och få bli sådär Herrängsglad. Min kropp var också glad för att väcka dansen till liv efter att ha dansat för lite de senaste veckorna. Mina tidigare inlägg om Herräng hittar ni om ni klickar på etiketterna märkta med Herräng och Herräng dance camp. Hur mycket jag än försöker beskriva det så måste man uppleva det för att förstå till fullo.

Glada och svettiga så vänder jag och min vän åter mot stora staden en stund efter klockan två när dansgolven fortfarande är fulla med dansande par. Dansen pågår hela natten. Resan hem tar några timmar och vi möter vildsvin, fåglar, rävar och sen solen som går upp. Soluppgångens skönhet är svårslagen. När jag anländer hem i  den tidiga morgonen har jag nästan varit vaken ett dygn. Men dessa timmar har fyllts med så mycket av det jag älskar, värderar och som ger mig energi så trots segheten idag så är det en investering i framtiden, mig själv och allt det jag älskar. Tack livet, tack vännerna, tack fantastiska Stockholm, tack Herräng och tack naturen. 

Nu faller regnet hårt mot min ruta, min kopp är fylld med det godaste the och väskan är packad för att i arla morgon åka hem till den plats där jag växte upp, där de människor jag älskar mest bor och där vi är fler syskon som möts den här veckan. Kärlek, familj, hemkänsla och semester blir en fina blommor i nästa veckas bukett. 

Sena nätter och tidiga mornar i Herräng...

... blev det en del av under förra veckan.

Man tappar liksom dygnet på Herräng och det pratas bara dans, dans, dans... ja när man inte dansar menar jag. Sen sover jag lite när jag kan men sen dansar jag till halv två, tre, fyra och ibland halv fem. Då anses jag ändå vara en person som nog går hem tidigt jämfört med flera där.

Jag bodde nere vid hamnen och en av morgnarna när jag kommer hem så sätter jag mig och tittar på soluppgången. Det borde man göra oftare inser jag. Det är så vackert. Men även om veckan varit fantastisk så tar jag med mig en mindre fantastisk sak hem nämligen en förkylning. Men den går över. Men dansminnen och glädje stannar kvar.

Igår fikade jag med mysigaste Gisan, ännu en person jag lärt känna via bloggvärlden. Det regnar stilla när vi sätter oss på ett fik på Djurgården och samtalar bort några timmar. Sedan promenerade vi tillbaka in till stora staden. På kvällen går tåget till mitt paradis vid Luleälvens strand. Så nu blickar jag ut mot ett annat vatten, men jag missar nog soluppgången imorgon och sover bort förkylningen istället. Imorgon väntar en onsdag som jag tänker fylla med sköna stunder. Vad är era planer?

Kl 7,25 går första bussen hem..

.. från Herräng och tillbaka till Stockholm.

Vi åkte till Herräng igår kväll, klädde om oss för 1700-tals maskerad och bjöd upp livet till dans. Min fjärilsmask sattes på samtidigt som det nödvändiga myggmedlet. Sen så tillbringade vi hela kvällen och natten tillsammans med besökare till Herräng dance camp. Det är som att kliva in i en helt annan värld, masker eller inte.

Förutom Lindy hop danssteg så har Boogie Woogie klivit in på lägret och den dansens lekfullhet vill jag kasta mig in i. Många Lindy hoppare håller strikt på att hålla sig till swing eran och dess danser men jag vill lära mig även den. Den är på min danser jag ska kunna lista. Salsa står också där.

Kl halv fem på morgonen äter vi mat efter att vi tvåtiden ha fikat i cafeet. De sista timmarna innan bussen går hem är lite sega men jag älskar att bara få vara i den här världen även om det tar mig nästan 3 timmar med lokaltrafik att komma hem. Idag är jag trötter men samtidigt danssugen. Om en liten vecka så börjar mitt eget läger. Då ska jag dansa hela dagarna och halva nätterna. Herräng går inte att beskriva för någon som inte vart där men här är ett litet smakprov.

Jag lämnar Herräng...

... med minnen, myggbett, nya danssteg, en ilsken bacill och bröstet fyllt med värme.

45 olika nationer totalt finns på plats under de 5 veckor lägret pågår. Under min vecka glömmer jag stundtals att jag faktiskt är i Sverige då engelskan är det gemensamma mötesspråket. Det som är vanlig dygnsrytm försvinner under en vecka. Om vi är hemma 2 på natten så känns det som om vi lämnat danskvällen tidigt.

Klockan 5 återvänder vi efter sista nattens dans, då har jag som dansant clown dansat med lejontämjaren, cirkusdirektören, den skäggiga damen, den levande kanonkulan (i tajt grön lycraoverall), en kamelskötare, en 2 meter lång clown och sedan diverse andra som inte tagit cirkustemat på lika stort allvar som de förstnämnda. Jag känner att jag lärt mig massor under veckan och jag vet inom mig att jag vill tillbaka nästa år igen. Vem kan motstå en veckas kollo även om sömnen får stryka på foten?

Väl hemma så väntar katter, myggbetten fortsätter klia och den lilla ilskna bacillen väljer att sprida feber i min kropp och slå ut mig totalt så jag bara sover och sover. Men jag kommer på mig själv med att tralla swinglåtar och pröva ett danssteg i köket.

Jag kan verkligen känna hur glad jag är att jag kom iväg och att jag förverkligade ännu en dröm, eller två kanske förresten. Min barndomsdröm om att få vara i cirkusens värld blev verklig under några timmar en fredagskväll i juli. Det är vardagsmagi.

Som ett kollo för vuxna...

... beskrev någon Herräng dance camp.

Det känns som en helt korrekt beskrivning. Vi har kurs, kvällsmöten, temakvällar, på fredag är det maskerad, det är tävlingar, practical jokes och de flesta av oss sover i sovsal eller campar. Vi har sett musikal, ikväll är det cabaret och imorgon är det cirkustema då många klär ut sig. Det går att åka till stranden, hyra cyklar och leka.

Men framförallt är det dans, dans och åter dans. Glädjefyllt, lekfullt och ibland krångligt. Kurs på dagarna och socialdans om nätterna. Det dansas, övas och pratas dans överallt. Stepp-jam med världsstjärnor uppstår spontant i sommarnatten. Jag älskar att vara här, det är så roligt! Musik spelas i varje hörn och spontandans uppstår.

Idag fyller min morfar 80 år, han hade älskat att se det här. Jag ska ta med mig mina minnen från herräng och dela dem med honom och mormor. Minnen av en magisk föreläsning av Dawn Hampton (82 år) och när Mabel Lee (89 år) äntrar scenen och inleder konserten med Carlings. Då öppnas hjärtat och magi uppstår.

För mig blir Herräng obeskrivligt, jag tror att jag nöjer mig med begreppet kollo för vuxna för det säger nästan allt. Det känns som en självklarhet att komma tillbaka nästa sommar.

Vardagslycka på dansgolvet en alldeles vanlig söndag

Vardagslycka är att inta en mysig fika i gröngräset i Rålambshovsparken tillsammans med en god vän och sedan bryta av lugnet med 75 minuters dansglädje på Chicago 75 (ligger på Hornsgatan 75).

Lindy hop (eller jitterbugg som den benämns i vissa sammanhang) har sedan förra hösten en stor plats i mitt hjärta. Under många år hade jag velat pröva men inte kommit mig för men nu när jag börjat så kan jag inte sluta. Att dansa är lärorikt på många plan, det är inte bara steg som ska läras in utan man ska även hitta sin egen personlighet och stil i dansen. Å sen det där svåra att bara släppa kontrollen och låta sig föras utan att veta vad som händer härnäst... men det är bara att jobba på det. Något jag drömmer om är att få gå akrobatikkursen för det tycker jag verkar så häftigt men jag har inte hittat någon att gå med ännu så jag får vänta tills dess (lite svårt att göra/träna hopp och lyft på egen hand).

Chicago har inte bara kurser utan man kan även dansa socialt varje onsdag och enstaka lördagar och om du är nyfiken att bara prova lite lindy så inleds onsdagsdanserna med en nybörjarkurs så mankan lära sig grunderna innan man beger sig ut på dansgolvet. Om man vill ha en ännu intensivare swingupplevelse så kan man ju åka på danslägret i Herräng som pågår veckovis under totalt 4 veckor i sommar. Jag hade så gärna velat åka men av olika orsaker så tror jag inte att det är möjligt men de som varit där pratar lyriskt om dansdagarna (och kvällarna) i Herräng.

Å vem vet, kanske jag ändå kommer till Herräng, om inte idag så kanske nästa sommar så att jag får dansa dag som natt och hitta just min personlighet i dansen..