Det är en saga för god för att vara sann..

.. när en av mina vänner bakar en tårta till en födelsedagsmiddag. Det är den finaste, mest sagolika tårta jag har sett. Hennes skaparförmåga med sina händer gör mig andlös, glad och fylld med en känsla av att allt är möjligt.

Vackra skapelser öppnar upp mitt inre rum och jag kan verkligen hänföras fullt ut. Det gör jag ännu, bara genom att betrakta denna vackra tårta och veta att den gula rosen landade mjukt i min mage och skapar sin egen växtkraft och magi där. Det skapar glitter av regnbågsfärgade tårtor med rosor på som växer inom mig än. Det förgängliga som regnbågar, handformade rosor och en kväll med vänner kan tyckas förgängligt men vilka vackra frön som sås i själens inre trädgård. De ligger nu därinne och gror och väntar på att få blomma ut i nya växtkraft, tankar och vackra stunder.

Mitt i den gamla mossbeväxta trappen...

.... så växer ett träd.

Det är inte alltid hinder blir så tydliga eller kanske synen på vilka vägar som inte längre används. Innebär det att man inte ska gå den vägen även om man vill, längtar eller önskar? Sätter du spotlighten på att trädet måste bort eller hindrar din färd? Ett hinder som det går att gå runt, klättra upp i, krama om, bygga en koja, luta dig mot i eller trampa upp en ny stig i en annan riktning.

Det är många som styrs av sina hinder, som ger upp innan de ens försökt. Om du ställer dig frågan vad du skulle göra om du inte kunde misslyckas? Då kanske du får syn på vart trappen skulle leda i ditt liv om den motsvarade en dröm som fanns i ditt hjärtas innersta rum. Eller är det så att du alltid uppsöker övervuxna trappor fyllda av hinder istället för att se att det finns andra vägar att vandra på eller nya stigar att trampa upp. Vad är ditt mönster?

Innerst inne vet du nog var din egen utmaning ligger, om du stångar dig blodig mot stora hinder utan att se om det finns andra stigar att vandra på. Eller kanske du inte ens prövar att vandra trappen för att du ser bara trädet som kommer hindra dig och att det är nog ändå inte där man ska gå för då skulle den inte blivit övervuxen. Oavsett vad så har du din väg att vandra utifrån vad du vill, dina förutsättningar och det du tror på.  Att utvecklas som människa är inte alltid härligt utan det kan vara skrämmande, smärtsamt och kräva att man utsätter sig för prövningar som är tuffa.Men det är ju det som det är att vara människa, en del av livet.

Jag finner trappen vacker och undrar vem som byggde trappen och vart den ledde innan den glömdes bort. En annan dag ska jag ta mig tiden att stanna upp lite längre vid den och ta mig en reflektionsstund. Det känns som en perfekt tankeplats.  Upptäcksfärden i livet bjuder ständigt nya platser att upptäcka och invanda att återvända till.

Önskerubrik: Om du fick välja ett ord att ha stående nånstans hemma, vilket skulle det vara då?

Undrade Anita när jag bad om önskerubriker

Oj, vad jag har funderat på det där. Jag gjorde tolkningen bokstavlig det vill säga att jag bara får välja ETT ord. Det här har verkligen snurrat hos mig och jag har funderat, värderat och filosoferat. För det finns många ord jag tycker om men om man får välja ett så måste man ju också tänka på nackdelen med ordet och om det kan omfattas i ett annat ord.

TACKSAMHET var ett av de ord jag har tänkt mest på. Tacksamhet har förändrat mitt liv och är något jag dagligen använder oavsett om det är under tuffa perioder eller bra perioder. Att lyfta blicken och känna tacksamhet mot små saker och stora saker förändrar dagen. Det är skillnad om man njuter av att andas in den friska luften eller om man fokuserar på kylan. Det handlar i min värld många gånger om hur jag tolkar och betraktar något. Så tacksamhet var ett av de ord jag övervägde men om det var det enda ordet så är jag inte säker på att jag skulle välja det.

Tacksamhet är bland det finaste jag vet men det kan ju också missbrukas och göra så att man inte tänker efter vad man vill ha. Om jag enbart hade varit tacksam över att jag hade ett fast jobb med bra lön även om jag inte längre trivdes hade jag aldrig vågat säga upp mig och det är ju bland det bästa jag gjort. Om man är tacksam över att någon vill ha en kanske man inte får den man vill ha i en kärleksrelation. TACKSAMHET är fantastiskt men jag tror på att ibland ifrågasätta eller sträva efter något annat.

Ett annat ord var GLÄDJE. En av mina absoluta favoriter är Kay Pollack och hans budskap i boken "Att välja glädje". Han vill att vi ska ställa oss frågan, kan jag välja glädje nu? Och ibland kanske det bara handlar om att glädjen är att man lever eller att man har tak över huvudet. Men jag tror att om jag valt GLÄDJE så hade det kunnat ses som ett tecken att jag inte tror sorgen har en plats i våra liv och att man alltid ska gå omkring med ett klämkäckt (och då stundtals stelt) leende på läpparna och inte våga sörja i de stunder det behövs.

Jag tror nämligen i stunder av sorg att det inte finns någon annan väg än rakt igenom den. Om man inte vet hur det är att vara ledsen kan det vara svårt att uppskatta den himlastormande glädjen. Men visst kan det finnas ett stråk av glädje i sorgen. Man kan vara glad över den tid man fick tillsammans, eller att man fått haft  jobbet under den tid det varade eller att den tiden varit så fin att man sörjer när den är över. Att sörja är ju någonstans en reaktion på att man har haft det bra, att man vågat drömma, att man älskat någon väldigt mycket eller att man önskat att det varit annorlunda.

SKÖNHET är ett annat ord jag tycker om. Skönheten i det som vi möter, som en klarblå himmel, en annan människa som ler och en nyutslagen blomma eller en vacker solnedgång. Men ordet skönhet har missbrukats i min mening och har ofta en klang av ideal. I mitt liv finns det mycket som jag tycker är vackert som kanske ingen annan benämner som det, men jag tror att om jag valde ordet skönhet så är det lätt att det tolkas fel. Jag möter mycket vackert i min väg och jag uppskattar skönheten i en stjärnhimmel, en vackert gjord latte och i ett hantverk men jag tycker inte om att vi värderar skönhet i ideal som alla ska skriva under.

NATUREN är också ett av de vackraste ord jag vet. Att vara i naturen, lyssna på naturen, hitta mönster i naturen och bara insupa naturen är verkligen balsam för själen. Det finns något där som gör att många av oss känner frid, samlar energi och kraft. Man ser sin litenhet och storhet i naturens famn upplever jag. Jag kommer närmare mig själv i mötet med naturen. Men jag älskar också staden, dess puls, kullerstensgator och där naturen möter staden så enbart naturen blir inte heller ordet jag skulle välja. Jag gillar kontrasterna men med naturen ständigt närvarande.

Men ordet blir nog KÄRLEK för det är nog ett av de vackraste orden jag vet. Då tänker jag kärlek som ett mycket större begrepp än bara den mellan två människor. KÄRLEK som något som kan omfamna hela livet och allt som kommer i din väg om du vill och väljer. I min värld kan kärlek omfatta alla de andra orden som jag funderat kring, det handlar om hur man ser det. Kärleken till livet, familjen, din älskade, det du gör, den glädje du känner, nuet, det du har, naturen, skönheten du betraktar och allt det du är tacksam för. Kärleken finns överallt. Man kan ju också då och då ställa sig frågan: Kan jag välja kärlek nu?

Så, om jag fick välja ett enda ord att smycka mitt hem med skulle det bli KÄRLEK, det är som ett himlavalv där stjärnorna tacksamhet, glädje, skönhet och natur lyser klart och i samklang med varandra. Vilket ord väljer du?