Det glittrar...

.. av sommarens väsen i mig. Morgonens dagg vilar i de gröna bladen och väcker naturens dofter och mig till liv. Solens ljus silas genom takkronor och skapar stråk över gröna blad och blommors längtan att veckla ut sig i sin skönhet. Det är tidig morgon och jag sover gärna så länge jag kan på morgnarna men när jag ska träna är jag uppe tidigt och även om jag knappt är vaken så kittlas mina sinnen av det vackra.

Att lätt kunna hänföras är en av de sidor hos mig jag är tacksam över, jag kan bli glimmande lycklig av att se att blåbären börjat växa och att känna rosors doft. Jag luktar på alla jag går förbi så jag inte missar de  som doftar men även de som saknar doft har sin skönhet och jag njuter färgkavalkader och deras perfektion i att bara vara som de är. Tänk om vi människor kunde vara lite bättre på att se att också vi duger precis som vi är och vara i vårt varande istället för det som vi tror vi måste vara.

Jag kan halka i den fällan själv ibland, där jag ser det som fattas hos mig istället för den person jag är med alla mina vardagliga härligheter och superkrafter som kännetecknar just mig. Det är klart jag har svaga sidor också men jag tror ju att vi alla behöver varandra och att någon annan har det som styrka som är min svaghet och kan dela med sig eller att jag kan lära av den personen. Ingen människa är en ö, vi är alla länkar i livet som kan stötta varandra.

Men vi har alla superkrafter, någon är duktig på att laga mat en annan på att vara en god lyssnare. Om man värnar och använder sina superkrafter istället för att fokusera på det man inte kan så blir man nöjdare med sig själv och dessutom gagnar det både en själv och andra. Sen gäller det ibland att inse att man själv har makten över hur mycket och vilka som får ta del som är unikt just för dig. Ibland kanske du behöver vilan istället för att ge till andra i just den stunden. Bara för att man är bra på något innebär det inte att man alltid ska ställa upp utan man behöver stämma av med sina egna behov och hur livets ramar ser ut i stunden.

När jag hade utmaningen NFI (nytt för idag) i 100 dagar så fanns det självklart dagar när jag fick uppfinna ett nytt för idag. En dag satte jag mig ner och började skriva ner mina superkrafter och det här är delar av den listan:

* Att jag kan roa mig själv oavsett om jag sitter ensam på en sten i skogen. Jag kan leka med tankar, läsa något, skriva något, lyssna på podcast eller dansa utan musik eftersom jag bär musiken inom mig.

* Jag är en romantisk drömmare.

* Jag sover gott i de flesta miljöer, är inte lättstörd och somnar om lätt.

* Jag gillar verkligen livet, det finns dagar det är tufft att leva men jag har en kärleksrelation till livet och som i relationer så går det upp och ner. Livet är det största äventyr jag kommer få uppleva och jag vill njuta det medans det varar.

* Jag är genuint intresserad av människor, deras tankar och livsöden.

* Jag kan resa på egen hand och tar mig fram även om jag inte kan språket. Jag tänker att jag reser ut i världen och möter vänner och då gör jag det.

* Jag är en livsnjutare.

* Jag har lätt att känna tacksamhet (det har jag dock till stor del övat upp och det är en av de saker som förändrat mitt liv mest).

*Jag antar utmaningar även om de kan skrämma mig.

* Jag är nyfiken och vill alltid lära mer, veta mer och fortsätta utvecklas.

Vad är dina superkrafter? Vad behöver du göra för att känna att du duger som du är? När vill du använda dina superkrafter och när vill du låta dem få vila? Även superhjältar behöver vilopauser eller hur.  När behöver du be om hjälp? Vad är dina vänners superkrafter? När glittrar det i dig?

Dagen vandrar vidare och jag med den. När jag kliver ut från gymmet har asfaltens värmts upp och känslan är annorlunda. Min kropp är trött efter träning men jag är lycklig. Jag köper frukost på ett café och beger mig till mitt arbete, ett arbete där jag använder mycket av mina styrkor och får de jag möter att göra detsamma. Om du i mötet med en person är på jakt efter deras superkrafter och styrkor kommer du se helt andra saker än om du letar fel. Vi har alla ett val.

Juli gläntar på dörren...

.. och skimrande, vackra och sommarlika juni kommer åter nästa år.

Det är full sommar nu, i färg, doft och känsla. Det är så vackert.  Jag arbetar ett tag till men njuter sommarnöjen och sommarkänslor på alla vis. Efter min morgonträning möter jag sommarvackra människor som ler. Jag passar på att ta lunchpromenader under arbetsdagen och äter mer smultron än på länge. De ljusa kvällarna fylls med promenader, parkteater, lyckohäng. Vi åker ut till ön Birka (Björkö) där en vikingastad blomstrade för drygt 1000 år sedan. Jag lär nytt och fylls av inre bilder från en annan tid. Jag njuter sommarpratarröster som en sommarkalender av högsta klass.

Det är vackert att vara just nu och jag vet att Juli kommer bjuda på nya upplevelser, andra nyanser och fördjupad grönska där andra växter står i blom och nya dofter nalkas. Där väntar semesterdagar och utflykter av olika slag, där väntar nya möten, gamla vänner och platser jag älskar. Välkommen Juli, härligt att ses igen. Tack Juni, du var allt jag någonsin önskat.

Jag får en krans..

.. och midsommaren binder sitt skimmer kring mig.

Det glittrar i sjön som vilar nedanför oss där vi sitter ett stort gäng vänner som samlats för att fira den ljusaste av nätter. I sjön simmar jag långt ut, något som för mig är helt naturligt som simmat tvärs över tjärnar som ung. Varmt sjövatten gör att jag känner mig trygg och fridfull. Det är vackert och näckrosorna vilar i det mörka vattnet där träd och klipphällar speglar sig.

I två dygn bor jag i naturens kant, äter gott och njuter stunder utan tid. Sådana dygn alstrar energi. Naturen hänför mig och mina sinnen insuper allt som den har att erbjuda och jag älskar det. Jag går omkring osminkad med sjölockigt hår och i stunden är jag lycklig. Livet är vackert i sin enkelhet och storslagenhet på samma gång.

Träbänken vid berget har blivit grå av åren och smälter in i naturens färger. Det är en vacker plats och vi slår oss ner och njuter utsikten och talar om vackra saker som jag sparar i mitt inre. Ett samtal som berör den jag är, hur jag lever och vad jag vill. På kvällen tänds en lägereld och i skenet dricker jag cava och ser eldens stjärnströssel stiga mot skyn. Jag somnar till trädens sus och vaknar upp till ännu ett morgondopp i sjöns stillhet. När jag till staden kommer åter bär jag midsommarfrid och lycka inom mig.

Jag känner mig lycklig nu..

... säger Allan och blickar upp mot trädkupolens gröna grenverk.

Vi sitter i mitt klätterträd och det är första gången vi möts i verkliga livet. Lördagens regn har mojnat och nu doftar naturen av all sin växtkraft i söndagens eftermiddag. Det är en vacker stund. I texter och tankar har vi mötts långt tidigare och han har uttryckt en önskan om att ses i klätterträdet. Så nu sitter vi där lutade mot varsin gren, vi blir sittande i nästan två timmar.

Hur längesen är det du satt i ett träd, frågar jag. Alldeles för länge svarar Allan. Det är ett sånt där möte där vi avskalat pratar om livets härligheter, svårigheter, om skrivandet och vilka vi är. Han har publicerat 5 böcker och min framtida bok existerar än så länge bara i drömmen. Jag har ännu inte läst något av honom men lämnar mötet med en dedikerad bok som är den första i en serie på sju.


Allan arbetar som präst, ett yrke långt från mitt men samtidigt med vissa gemensamma beröringspunkter. Jag lyssnar och lär och tänker att möten som detta vill jag inte vara utan. Att någon vill sitta i trädet som jag tycker om och bara älskar att vara det är en fin gåva. Träd är viktiga för mig.


Runt min hals hänger halsbandet med texten "Find your sparkle" och jag tror att det handlar mycket om det, det som är vår gnistra, som får oss att gnistra och livet i sig att gnistra. Det har Allan gjort och det glimmar till om honom där vi sitter i trädet. Det är en vacker stund.

“The world is full of magic things...

..patiently waiting for our senses to grow sharper.” (W.B Yeats)

På sätt och vis är vi alla magiker med unika trollformler där vi skapar vårt liv och vår vardag och vårt eget unika uttryckssätt. Det där med magi behöver inte vara så komplicerat utan allt vi skapar på ett eller annat plan är ju magi, något som springer ur en tanke som sedan tar form. Någon tycker om att laga mat, en annan njuter av att måla tavlor, någon skapar kraft genom att träna och en annan finner närvaron i dansen. Allt det är skapande. Om vi inte delar med oss av det som gör oss till de magiker vi är så växer den inte.

I magin är det inte prestationen som premieras utan det stjärnströssel som vi kan sprida till varandra genom att våga dela med oss när vi skapar magi. Såväl när vi är starka som när vi är svaga. Då bygger vi broar av regnbågar mellan oss. Det är så lätt att vilja visa upp det som är utan skavanker men alla regnbågar är vackra oavsett vilket landskap de spänner över. Om vi blir mer lyhörda som magiker och regnbågsskapare så tror jag vi lättare kan upptäcka när en dörr öppnas som vi vill kliva in i eller kanske när det är dags att snickra en egen dörr som leder någonstans där vi vill vara.

Regnet leker mot rutan när jag och en annan magiker sätter oss i fönstret på ett café. På det vackra intarsiamönstrade bordet mellan oss finns mönster som påminner mig om andra världar och i samtalet bjuder vi in varandra i våra inre rum. Min vän är sannerligen en magiker som skapar drömmar, texter, bilder och kloka tankar. Sådana stunder fyller mig med kraft, energi, inspiration och frid eftersom de får dagen och livet att glimma till. Vi delar några timmar och en mysig fika men framförallt möts vi i tankar, funderingar och frågor. Min vän har ett säreget sätt att se och reflektera över saker. Det är vackert tycker jag.

Tar du vara på den magi som livet bjuder? Skapar du egen magi? Just nu bjuder livet upp till magiska ögonblick, jag njuter dem medan de varar och hänförs över kraften och styrkan i det som är vardagligt och magiskt på en gång. Det är i uppmärksamheten, hänförelsen, lekfullheten och förmågan att våga tro på magi som den skapas och den kraften bär vi inom oss, vi är alla magiker. Det är bara att börja skapa.

Sommarlovskänsla...

.. trots att jag arbetar.

Drabbar den dig också? När massa saker är avklarade och man börjar fylla helger och kvällar med sommarlustlediga saker. Den kommer som ett stjärnströssel när jag klickat på skicka på min sista uppgift till den intressanta kursen "Samisk kultur och samhälle" som jag läst, samma vecka har jag skrivit en text om en lyckosöndag som jag och en vän arrangerade och jag har slutat med mina ordinarie danspass för terminen.

Då får jag en lättjefull känsla, jag ser till att picknickfilten finns tillgänglig i hallen för utflyktsnycker. Jag lusläser parkteaterprogram och skriver ut listan över årets sommarpratare. Jag åker på utflykt till en ö och går på skattjakt genom att testa geocaching. Jag sitter med vänner på uteserveringar och planerar in grillkvällar, trädklättrarfikor och långpromenad med en barndomsvän. Närvaro och härvaro i härlig form.

Semesteröar har jag kallat det i ett tidigare inlägg, det där man kan skapa mitt i arbetsveckan eller året om. Men just nu känns det som sommarlov och ett välbehövligt sådant. Så nu njuter jag sommarstunder och att odla jordgubbar på balkongen som jag plockar vartefter de mognat. Det är en skön känsla, en sån som gör att man lägger sig med ett leende på kvällen och inväntar nya äventyr som kommer och upplevelser som ger energi. Precis som ett sommarlov ska göra.

Den skira grönskan i alla dess nyanser..

En bild som min vän tagit. 

... möter fåglars kvitter i solsken som silas i trädens kronor. Manen har några silvervita strån som vittnar om att Madame är en erfaren häst i sina bästa år. En sådan som klarar att ha en nybörjare på sin rygg. Det är magiskt att rida, den där frihetskänslan som jag inbillat mig skulle finnas där får flyga fritt under ridturen hand i hand med närvaron som blir påtaglig.

Madame får en välbehövlig paus från mig på hästryggen. 

Skogens skönhet, naturens enkla varande och utmaningen att se världen ur ett annat perspektiv är en magisk kombination. Jag tycker om att rida. Det är svårt för mig som är ny men jag klarar till och med att galoppera. Men det här vill jag göra igen. Trollmarker Spa och Äventyr visar sig vara den härligaste av överraskningar. Med personligt mottagande, god hemlagad mat och en kunskap om hästar och ridning som får en nybörjare som jag att känna mig trygg.

Vi är ute närmare 5 timmar på lördagen (varav 3,5 på hästryggen) och när vi kommer tillbaka väntar bubbelpool, bastu och massage. Jag somnar ovaggad tidigt till stillhet, fågelsång och med naturens öppna famn utanför vår stuga. Det är som att man varit borta så mycket längre än en helg när vi till staden vänder åter, fyllda av energi, stillhet, vackra upplevelser och ridningens kraft