Sommar i Oktober..

.. kommer till mig i form av nedladdade sommarprogram som jag kan lyssna på igen (för jag har redan lyssnat på alla från sommaren och åren innan eftersom jag bara älskar det programmet). Alldeles gratis och lagligt laddar du ner programmen från 2005 och framåt från deras hemsida. Jag har hört alla och lyssnar gärna igen. Jag minns vissa stunder när jag lyssnat som på den varma midsommardagen då vi alla samlades utomhus i Roslagens famn för att lyssna på premiärprogrammet av Fredrik Lindström eller när jag och mormor förra året satt på verandan i Gammelstad och lyssnade på folkets sommarpratare eller i år då jag och mamma sitter på varsin sida av köksbordet och lyssnar på slutet av Pia Johanssons program. Listan kan göras lång.

Men nu är det oktober och jag sitter och lyssnar på Björn Ranelids program på väg hem från jobbet. Regnet slår mot rutan på tunnelbanan och jag är trött. Ungefär 17 minuter in i det nedladdade programmet kommer orden som får mig att sluta andas och som går rakt in i mitt hjärta. Här är delar av den texten:

Varje människa existerar endast i ett enda exemplar
och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan.
Vi simmar från stranden JAG till stranden DU i havet VI.
Kärlek är den enda atombomb som kan utplåna kärlek och ondska i världen.
Vi går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det finns inom oss.

När ett barn föds darrar alla kompassnålar på jorden.
Då borde alla krig tystna,
hur långt ut i rymden når det nyfödda barnets skrik?
Nu slår ditt hjärta och nu porlar mitt blod.
Barnet har redan i sitt första andetag gjort sig förtjänt av sin plats i världen
och den kan inte bli större genom pengar, ära och berömmelse.
Ingen människas värde kan bestämmas av ekonomer, politiker eller furstar.
...
Ingen nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin
kan förklara kärleken, sinnligheten, lusten, glädjen och skrattet.
Varje tår från en människas öga är ett löfte om framtiden.
När våra kroppar är för små så gråter och skrattar vi
ty vi kan inte härbärgera glädjen och sorgen.
Min mamma och pappa är döda
men närsomhelst slår dom ut som en blomma i mitt öga.
...
Kärleken väger ingenting och likväl är den mäktigare än allting annat i världen
Ingen kan förklara och mäta kärleken men alla kan känna igen den i ett ansikte.

(Ur Björn Ranelids sommarprogram 2008)

Bloggpiraten rapporterar från veckans blogg..

..jo, det är sant! The adventure of life vann omröstningen till veckans blogg och Vida är så glad så glad.

Men nog om henne nu för nu är det jag som bestämmer vad som ska skrivas! Äntligen som Gert Fylking skulle ha uttryckt det.

För jag har ju numera ett ansvar att även rapportera vad den nytillkomna familjemedlemmen Sahara har varit ut på för äventyr tillsammans med mig.

Vi bestämde oss nämligen för att hänga med på Vampyrfilm.. jamen hallå det är klart att ett monster som Sahara måste få lite underhållning också.

Vårt lilla äventyr innebar först att vi fick vara med på det nya jobbet.. det var helt ok men lite mindre action än det gamla där det verkligen kunde hända grejjer. Men det märks att Vida trivs för hon är glad på rösten och hon gillar verkligen kollegan hon delar rum med (och dricker latte på Mio med).

Sen fick Sahara även åka på skärmflygarens pakethållare utan hjälm. Undra vad monsterombudsmannen skulle säga om det? Vida kanske blir av med vårdnaden om dom får reda på det.

Filmen då undrar ni? Ja, Vida gillade den men så tyckte hon om boken också.. jag tyckte att det var för lite pirater i den och Sahara tyckte att den var superbra men hade gärna sett än ännu läskigare film för det här var som bananer i pyamas för ett litet monster. Men även små monster behöver barnprogram så till Saharas ära visar jag denna film.

/Bloggpiraten- er reporter i höstmörkret

Över en latte och en latte macciato..

.. virvlar samtalet i en soffa från Mio.

Jag och en härlig tjej som jag nyss lärt känna har slagit oss ner för en fika i en soffa på det nyöppnade Miovaruhuset mitt i stan. Att samtala om livets små och stora ämnen är något som jag aldrig tröttnar på. Att intensivt lyssna på någon annans livserfarenheter och tankar lär mig saker och gör mig inspirerad och i många fall även imponerad. Mina egna är jag ju alltför välbekant med och om jag inte hade möten i livet skulle jag inte växa som människa vilket jag finner nödvändigt.

Vänskap, livsval, begränsande föreställningar och att lämna platsen man växt upp på är några av de ämnen som avhandlas. Några av dem börjar slå ro som ett litet frö som nog mynnar ut i nya blogginlägg. Samtalet fortsätter på en stadspromenad och mina tankar löper vidare då jag lyssnar på sommarpratarna i min mp3 på väg hem.

Andras tankar och livsvägar slingrar sig kring mig i höstnatten under stjärnorna och jag är så oerhört tacksam för att jag är just här och just nu i mitt liv och på väg mot nya äventyr.

Tärningen är kastad..

.. och spelet kan börja. Platsen är Rålambshovsparken och senare ett fik i närheten av Fridhemsplan där spelet fortsätter. Mina vänner är kreativa, slagfärdiga och varma i hjärtat men med unika personligheter. Det är sommar och gräset är grönt och nätterna ljusa.

Idag möts vi igen. Först i en källare där orientaliska rytmer nyss smekt väggarna och min dansande vän lärt ut sina färdigheter. Färden går sedan går färden vidare till ett café där samtalet virvlar likt ett löv i höstvinden. En vän som ännu inte bor i vår stad är med och det är en trevlig överraskning. Jag tycker om de här människorna helt enkelt även om vi inte ses så ofta.

Vidare går färden ut till en förortskyrka där min sjungande magiska vän tillsammans med sin kör väcker Duke Ellingtons toner till liv. Har sagt det förut och jag säger det igen. Mina vänner gör mig rik. Rik på insikter, erfarenheter, kreativitet, kunskaper, nya tankar och upplevelser. Det är jag oändligt tacksam för.

Stort tack till Enbart..

..för det var tydligen han som låg bakom nomineringen till veckans blogg.

Överraskad och glad blev jag av det. Tror utröstningen går ut idag så om ni vill att jag ska bli veckans blogg måste ni gå in och rösta på mig.

Enbart tack!

Schack matt?

Jag är en obotlig fatalist säger min vän samtidigt som hon drar ut ytterligare en slinga ur slinghättan. Det är början på ett intressant samtal om hur man tacklar saker och vad man tror om livet. Jag minns inte att just hon och jag har diskuterat detta ämne tidigare så jag ber henne förtydliga hur hon tänker... det intresserar mig och för egen del har jag funderat mycket på det.

Vissa saker tror jag inte att jag kunnat lärt mig på något annat sätt även om det inte alltid varit roligt under tiden. Men man kan lära sig något av de flesta situationer och välja att se det som en erfarenhet som man kan använda sig av.

Det var ett medvetet val att skriva VÄLJA för jag anser att vi väljer hela tiden. Även att välja att inte göra något är också ett val. Genom att inte förändra sig till exempel så VÄLJER man att stanna där man är. Alla ser det inte så men jag gör det och jag har haft förmånen att se när människor väljer att förändra sina liv totalt. Förändring är inte alltid till det bättre men att göra aktiva val tror jag är det. Vill jag bo här? Vill jag arbeta inom det här yrket? Medvetenhet med andra ord (ämnet som jag valde att gästblogga i när jag fick chansen hos Enbart).

Jag har inga enkla svar på frågan om ödet men vissa saker som hänt i mitt och andras liv känns ödesbestämda. Kanske är det så att man har olika livsvägar man kan välja mellan men det finns vissa broar som är de enda som man kan ta för att komma över till andra sidan där livsvägarna fortsätter. Mina funderingar fortsätter, som sagt har jag inget fullständigt svar på vad jag exakt tror ännu... det kommer väl. Men jag tror att vi har ett högre syfte med våra liv och uppgifter som vi är ämnade att ta itu med..

Hur tänker ni som läser? Tror ni på ödet? Vad väljer ni i erat liv?

Låt den rätte komma in..

... har filmpremiär idag och jag ska gå med skärmflygaren. Jag var med i en utlottning där det fanns gott om biljetter i potten så två av dem blev mina.

För er som inte hört talas om varken filmen eller boken den är baserad på kan jag säga att det handlar om vampyräventyr i Västerort. Blackeberg har fått ett helt nytt ansikte sen jag läste boken. Vi hade den som bokcirkelbok och vissa klarade inte av att avsluta boken för de tyckte den var så läskig. Jag tyckte jättemycket om den.

Hörde ni förresten John Ajvide Lindqvists sommarprogram för några år sedan? Underbart program, vem kunde tro att han lyssnar på "Min julskinka har rymt" av Werner och Werner när han skriver texter? Motsägelsefullhet och det oväntade har i sådana fall en stor plats i mitt hjärta. Även regissören Thomas Alfredssons sommarprogram är värt att lyssna på. Det kanske är dags nu att ladda ner lite sommarprogram när mörkret kryper tätare kring knutarna.

Så in i biomörkret ikväll för att möta vampyrer och förhoppningsvis en bra film. Den har ju lite att leva upp till efter boken. Filmkväll med popcorn i höstmörker är en perfekt start på helgen tycker jag.